Trons kraft

Högmässa i Stensjökyrkan 15 okt.
19:onde eft.tref
Anna Sophia Bonde
Texter
GT Josua 2:1-15
Epistel Heb 11:29-33
Evangelium Mark 2:1-12
<<Föregående  >>Nästa

Predikan

Tyskland ockuperade ju Danmark (och Norge) på våren 1940. Länge var det rätt lugnt för judarna i Danmark men framåt hösten 1943 så hade danska motståndsrörelsen flyttat fram sina positioner och gjort en hel del lyckade sabotage mot järnvägar och vapenlager och sånt. Tyskarna kände att nu var det dags att hämnas. De bestämde en dag, en judisk högtid, Rosh Hashana, det judiska nyåret, när alla judar i hela Danmark, 7 800 st, skulle samlas ihop och föras till koncentrationsläger.

Men, en tysk marinattaché avslöjade planen för en högt uppsatt dansk politiker som i sin tur vidarebefordrade den till danska motståndsrörelsen. En mängd danskar var med och räddade sina judiska grannar, vänner och arbetskamrater – främst genom att skicka dem över sundet hit till Sverige. 7 220 av de 7800 räddades. Om ni står ut med en liten reklampaus så finns det en film om detta på Disney + som heter Miraklet vid midnatt.

Tyskarna hade inte räknat med att danskarna skulle vara så lojala med sina judiska vänner, grannar, arbetskamrater. De hade inte räknat med att de skulle anstränga sig så för att föra dem i säkerhet. Det är verkligen en inspirerande berättelse: tänk vad det kan betyda att människor bryr sig om och omakar sig, fastän de hade kunnat sitta lugnt och stilla hemma i tv-soffan.

En ung mänska som jag träffade häromdagen sa: det känns inte som att det är någon mening med mitt liv, det känns inte som att jag har en uppgift. Det är sorgligt att höra det. Inte minst eftersom jag misstänker att det finns en massa saker att göra, en massa meningsfulla saker att göra – men hur ska vi ta oss upp från soffan och göra dem? Vi kan knappast lägga ut oss själva på Blocket.

Det är väldigt mycket lidande i världen just nu, hemska saker händer. Risken är att vi blir så överväldigade av all info att vi stänger ner, vi orkar inte ta till oss mer. Vi hör och vi läser men vi hör egentligen inte och vi tar inte till oss det vi läser. Det kanske inte direkt är likgiltighet, mer en sorts handlingsförlamning, en känsla av att ingenting egentligen spelar någon roll. Och om det är så, att ingenting egentligen spelar någon roll, då kan jag ju lika gärna ligga kvar i soffan.

Ska Bibeln sammanfattas väldigt kort kan man säga att dess budskap är såhär: det spelar roll! Det spelar roll hur jag lever, vilka vägval jag gör i livet. Det spelar roll om jag tar ansvar för den värld som Gud gett till oss människor, om jag tar ansvar för de relationer jag har, de uppdrag jag får. Och inte bara det spelar roll: jag spelar roll. Gud ville att jag skulle finnas.

Man kan tänka på kyrkan som en jättestor orkester, med många instrument. Alla har fått sitt eget instrument och Gud kommer att märka om det är någon ton i musiken som fattas. jag kanske tänker: om jag ändå var en bastuba istället för den här fjuttiga lilla piccolaflöjten. Det är väldigt vanligt i vår tid att vi avskyr vårt instrument, vi tänker att livet vore mycket bättre om vi hade ett annat instrument. Men ifall du tänkt så: pröva tanken att Gud faktiskt visste vad Han gjorde när Han skapade dig. Att du är viktig, inte bara sen nån gång, när du blivit fotbollsproffs, eller tagit juristexamen eller tjänar multum som influencer. Utan att du är viktig just nu – och alltid har varit det. Pröva den tanken.

Idag hör vi en berättelse om hur några hjälper sin polare som är sjuk, som inte själv kan ta sig till Jesus. Det finns många berättelser i Nya testamentet där människor själva kommer till Jesus med sina bekymmer, det kan vara psykiskt, andligt, kroppsligt. Men här kommer några, å sin väns vägnar. De bär honom till Jesus. Jesus var vid den här tiden ganska populär. Folk visste att Han kunde hela, att Han talade så att man ville lyssna, att det var en särskild värme som fanns kring Honom.

Det står att de bryter upp taket ovanför Jesus. Det var nog lättare där och då än vad det hade varit att bryta upp taket här på Stensjökyrkan. Men hur som helst: vi ska akta oss för att inte bygga in Jesus, så att folk inte får plats hos Honom. Ibland är vi ju sådana att vi vill ha våra svampställen och särskilt bra badställen för oss själva och slippa dela dem med en massa andra. Kyrkan ska vara rymlig, så att många får plats.

När Jesus såg deras tro sa han till den lame mannen: dina synder är dig förlåtna. Mannen själv har alltså inte yttrat något, han verkar ligga där ganska hjälplös. Kanske var han en sån som inte tyckte att livet hade någon mening för honom. Vad är det Jesus menar? Det är nästan som att Han kunnat säga ”Stig upp, tag din säng och gå” eller ”dina synder är förlåtna”, som om det var ungefär samma sak.

Och kanske har ni varit med om det, hur lättade ni känt er när ni blivit förlåtna efter en konflikt. Det har jag. Jag har också varit med om hur jag låtit bli att be om förlåtelse och hur det lade sig som en tyngd i magen, ungefär som om man ätit för mycket vetebröd.

Hälsa för Jesus är både inre och yttre. Och det vet vi ju att det hänger ihop. Man kan bli sjuk i kroppen fastän orsaken ligger i psyket.

Det underbara här är att Jesus ser vännernas tro. Att de bär sin vän till Jesus har betydelse. Det spelade roll, ifall de gjorde det eller inte. De spelade roll.

Sådär kan vi också tänka om bönen. När vi ber för någon som kämpar i skolan, kanske har panikångest, eller är mobbad, eller superstressad över att det är så många prov – då bär vi den mänskan till Jesus. Det spelar roll om vi gör det och det spelar roll om vi låter bli. Vi kanske inte kan fredsmäkla mellan Israel och Hamas eller tala Putin tillrätta eller få Salwan Momika att förstå att han borde sluta bränna koraner. Det är väldigt mycket vi inte kan göra. Men det är faktiskt vissa saker vi KAN göra. Och be kan vi alltid göra. Att nämna någon för Gud: Gud, du ser hur Linus har det. Hjälp honom nu. Så enkelt kan det vara. Så många har berättat hur mycket en enkel bön kan betyda, både för den som bönen handlar om och för den som ber. Pröva och se!

Idag ger vi kollekt till Open doors, en organisation som jobbar för förföljda kristna i världen. Man kan ge pengar till dem, man kan också be för människor som har det svårt. T ex i Nordkorea och Afghanistan är det förbjudet att vara kristen. Föräldrar i Nordkorea som berättar om Jesus för sina barn kan hamna i straffläger. Tänk egentligen, på vilket allvar den nordkoreanska regimen tar kristen tro.

Tänk om vi förstod vilka redskap vi har, i bönen, församlingens liv, att vi kan stötta varandra. Tänk t ex vad de skulle kunna betyda att unga och äldre firar gudstjänst tillsammans. idag ska vi be i förbönen för er nya konfirmander. Då ska vi andra be för er. Men ni kan också be för oss. Ni är viktiga. Ni behövs. Jesus gläds åt er och vill bli er vän.

Må så Guds frid som övergår allt förstånd bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.