Predikningar 1999-2023

Goda förvaltare

 Högmässa i Stensjökyrkan
14 aug 2022 
9:onde efter Tref. 2:a årg.
Anna Sophia Bonde
Evangelium Luk 12:42-48

<<Föregående  >>Nästa

Jesus sade: "Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera."

Det är bra att NT rymmer både Lukas och Matteus, Matteus som är lika mån om att lyfta fram Jesu mänsklighet, att han hör till en viss släkt i en viss tradition som han är om att betona att Jesus är Gud. Och Markus, den kanske inte alltför sofistikerade entusiasten, vars glädje avspeglar hans sätt att berätta: och så hände det! Och då sa Jesus det….och genast gick de bort dit…..! Och så Johannes, filosofen, mystikern – som bibelskolan den här hösten ska närstudera. Är du nyfiken på att vara med så tala med mig!

Det är bra att alla dessa olika skildringar finns med, dessa olika personligheter. Ibland tycker vi att det krockar, det kan vi också tycka i församlingen. Vi förstår inte varandra, eller vi förstår varandra men gillar helt enkelt inte varandra. Men om det är så att Gud har skapat oss till sin avbild så har Han lagt ner något av sig själv i var och en av oss. Här i tiden, i en värld som präglas så av mörker och ondska, här kommer vi aldrig att sitta i en ring allihop och sjunga We shall overcome, i alla fall inte frivilligt. Men vi är skapade för en tillvaro där våra olika personligheter kommer att vara olika toner i en symfoni som Gud just i detta nu komponerar, en symfoni som redan finns i Hans huvud, färdig och klar från första tonen till den sista, men som skrivs här och nu.

Men tillbaka till Lukas. Petrus frågar Jesus: herre, gäller din liknelse oss eller alla? Då har Jesus berättat om tjänare som ska hålla sig vakna tills husbonden kommer hem. Petrus misstänker att här finns nog ett budskap just till honom, han känner det på sig.

Men frågan är intressant, den kan man som kristen alltid ställa sig: herre, gäller dina ord oss eller alla? Jesus svarar inte direkt utan levererar ännu en liknelse, den som vi nyss hört i evangelietexten.

Här handlar det inte bara om att hålla sig vaken utan det handlar också om vad man gör med den tid man är vaken och det man har anförtrotts.

Det Jesus beskriver här illustrerar ju vad vi många gånger hört: att makt korrumperar. Förvaltaren är från början trogen och klok men under sin arbetsgivares frånvaro slappnar han av alltmer, alltså på ett dåligt sätt. Han märker att han kommer undan med det. Att chefen dröjer och dröjer och att han alltmer börjar betrakta sig själv som chef, som den som bestämmer.

På det sättet hade Marx rätt: av var och en efter hans förmåga, (åt var och en efter hans behov). Svagheten i marxismen visar sig i förlängningen, i det som George Orwell formulerar så slagfärdigt i Animal farm: Alla är jämlika men somliga är mer jämlika än andra.

Egentligen finns det bara en god och trogen förvaltare och det är Jesus själv. Ändå anförtror Han åt kyrkan, åt Petrus och oss, de människor som Han längtar efter, som Han älskar, som är dyrbara i Hans ögon. Det kan man tycka ibland att det borde Han inte gjort. Det finns löjligt många exempel på kyrkliga maktmissbruk, både historiskt och nu. Ändå gör Han det. Han som vet att Petrus kommer att förråda Honom anförtror ändå Petrus binde- och lösenycklarna. Vilken makt! Vilken katastrof om de hamnar i fel händer!

Vi kan tycka att spåren förskräcker, att det finns så mycket i kyrkans historia som vi tar avstånd från att vi har svårt att vara glada och tacksamma över att vara en del av kyrkan själva. Eventuellt blir det också så att vi skjuter vårt eget engagemang på framtiden, just för att vi grubblar över pedofilskandalerna och mygel och den frånvaro av profetiskt mod bland biskoparna (eller vad det kan vara!) som vi tycker oss se.

Men om Ordet är ett levande Ord kan det drabba oss när som helst. Och att vi läser det här idag, just den här perikopen, betyder att den gäller, inte bara abstrakt, inte bara Petrus och hans polare, utan att den gäller också Svenska kyrkan idag och Stensjöns församling.

Vi är kallade att förvalta inte bara byggnaden här och Fågelbergskyrkan utan människorna som kommer i kontakt med kyrkan här och dem som bor runt omkring.

Jesus verkar göra en distinktion mellan dem som har insikt om vad Jesus har sagt, om vad som gäller och dem som faktiskt inte har så bra koll. Ju mer jag vet, ju mer jag har koll på, ju fler gåvor jag fått – desto mer har jag ansvar för.

Därmed inte sagt att den som tycker sig ha fått få gåvor bör tänka: äsch, det spelar ingen roll vad lilla jag gör. Eller, som en skånsk kyrkvärd sa till mig en gång när jag frågat om han kunde läsa en text i gudstjänsten: det får väl du göra, du som har betalt…

Liknelsen om talenterna berättar för oss att det är inte på mängden det kommer an, det är vad vi gör med det vi har fått, som spelar roll. Det är det som Jesus kan välsigna, om vi ger det till Honom. Alldeles oavsett hur mycket eller litet det är.

Förresten, det där med stort och smått. Det ska vi vara väldigt försiktiga med att döma om. Tänk hur glad en förälder blir som får en teckning av sin fyraåring. Sådär ska vi tänka i förhållande till Gud. Vad vi gjort i glädje, vad vi vill ge Gud i glädje – det kommer att glädja Gud.

Sen tror jag i och för sig inte vi ska förakta det som görs av plikt. Ibland gör vi det vi ska fastän vi hellre vill gå hem och lägga oss i tv-soffan. Det är också en sorts trohet. Men jag tror att vi ibland har för oss att Gud vill ha stora, seriösa, allvarliga, abstrakta saker av oss (som vi kanske inte riktigt begriper vad de skulle gå ut på) och kanske föraktar det vi gör för att vi tycker det är roligt, tänker att det inte är något värt. Men glädje är en av den Helige Andes frukter. Pröva den tanken, att det du har glädje i, det är något som den Helige Ande gett dig.

Trohet, glädje, uthållighet. Tre viktiga egenskaper hos en förvaltare. Och om nu vår uppdragsgivare är på en lång tjänsteresa (väldigt lång, 2000 år hittills och lite till) så är det avgörande att vi inte tappar kontakten med Honom. För när det personliga sjunker undan så blir det genast mindre angeläget.

Om Findus blir uppköpt av ett engelskt bolag är det betydligt lättare för den chefen som sitter i England att lägga ner fabriken i Bjuv, där han kanske aldrig varit och inte känner någon – än om chefen suttit där i Bjuv och varje dag drack kaffe med arbetarna. Han kanske ändå hade behövt lägga ner fabriken, men han hade gjort det med sorg och bara om det var nödvändigt.

Det vi ska tänka på är att om vi nu väntar på att Jesus ska komma tillbaka så ska vi hålla kontakten med Honom, så att vi inte glömmer bort att längta efter den dagen då Han kommer tillbaka. Om vi tappar den personliga kontakten kommer snart den dagen då vi plötsligt upptäcker att vi struntar i om Jesus kommer tillbaka eller inte. Må Gud bevara oss från den sortens likgiltighet!

Må därför Guds frid som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. AMEN