Julbön 2006

Stensjökyrkan
Stefan Risenfors

<<Föregående  >>Nästa
Bibeltexter från

GT Jes 9:1a, 2-7

Ep. Heb 1:1-6
Ev. Luk 1:1-20

Inledning
Något händer när en vuxen ser ett litet barns ansikte. Den vuxnes anletsdrag löses upp och mjuknar på något sätt. Ofta spricker munnen upp i ett leende och ögonen blir öppnare och klarare. Vi talar om ett avväpnande leende och jag tror att det är så ett litet barnansikte fungerar också när barnet inte ler. Barnet avväpnar den vuxne, något händer med den där pansarmasken som vi ofta går omkring med i våra vuxna sammanhang. Den där masken som Karin Boye beskrev så här: Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram, men av skräck var brynjan gjuten och av skam. Inför det lilla barnet inser vi att vi inte behöver något pansar, vi inser att barnet inte hotar oss på något sätt och därför lägger vi av våra vapen och våra masker – vi vågar vara oss själva. När Gud möter oss som ett litet barn i en krubba så kan allt det här hända – låt det hända i den här gudstjänsten. Gör dig mottaglig, så mottaglig som bara den sårbare kan vara. Gör dig mottaglig och lyssna nu till en av världslitteraturens mest hoppfulla texter – den skrevs av för 2700 år sedan men idag behöver vi den mer än någonsin:

Predikan
Den här predikan ska ägnas julens GT-liga text. Julevangeliet spar vi som predikotext till i natt och imorgon bitti. Jesaja börjar med att måla upp en bild av mörker, ja rent av "dödsskugga" som det stod i gamla bibelöver¬sättningen. Jag ska hålla mig till denna gamla översättning idag – döds¬skugga istället för det lite svagare ”mörkrets land” som det står i nya översättningen. Dödsskugga - Jesaja talar om bördor som tynger folket, om plågoandarnas käppar och piskor, om mantlar som färgats röda av människoblod i något av alla dessa krig. Men som ett svar på all denna samlade vedermöda, proklamerar han en kommande glädje. Som man gläder sig under skördetiden när man skördar frukten av månaders slit.

Jesaja talar om ett stort ljus över dem som bor i dödsskuggans land. Han talar inte om det lilla mörkret och det lilla ljuset. Han talar inte om förkylningar eller ombesiktning av bilen. Han syftar inte på otur med ränteläget nu när villalånen ska läggas om. Nej, dödsskuggans land är nåt helt annat - du kanske känner till det bättre än vad jag gör? För Jesaja talar om ett tillstånd som inte förmår rubbas av tillfälliga glädjeplask på ytan. Glädjeplask som vinsten på Bingolotto, eller löneförhöjningen på jobbet, eller berömmet från chefen eller det ovanligt lyckade julfirandet med de ovanligt uppskattade julklapparna. Nej, inget av detta förmår rubba den stora sorg och tomhet som den människa känner som vandrar i dödsskug¬gans land. För där är man som en sprucken kruka - all glädje man upplever rinner ut och försvinner spårlöst. Man står där med ett fotoalbum efteråt - alla är så glada på bilderna - men bilderna känns märkvärdigt overkliga och likgiltiga.

Den bibelförfattare som bäst beskrivit den här vandringen genom dödsskuggans land är kanske Predikaren i Gamla testamentet. Han som genomskådat livets alla ytliga muntrationer - han var nämligen rik och mäktig och hade unnat sig varje tänkbart njutningsmedel, men upptäckt att alltsammans bara var "fåfänglighet och ett jagande efter vind". Men dessutom har han upptäckt kejsarens nya kläder i det som påstås vara djupt meningsfullt och oerhört viktigt. Ta t ex det Predikaren säger om något så subtilt och upphöjt som mänsklig vishet - också det är bara ett jagande efter vind... ”Jag föresatte mig att förstå vad vishet och vetande är, vad dumhet och dårskap är, men jag har insett att också detta är ett jagande efter vind. Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga.” (Pred 1:17-18)

"Dödsskuggans land" - frågan är om vi själva märker när vi är på väg in i det landskapet. Livsledan växer ju så långsamt, och den växer inifrån, så den märks ju inte utåt till en början. Och dessutom finns det ju tiotusen droger att ta till för att hålla dom där känslorna borta - det minst effektiva är nog sprit! De mest effektiva drogerna är nog konsumism och upplevelsehysteri. Finns det nåt som skingrar tankarna på livets tomhet lika effektivt som en riktig prylfylla i Nordstan eller på IKEA eller vad köptemplet nu heter? För att inte tala om ett biobesök eller en liten charterresa! Det här är droger som heter duga, och frågan är väl om Predikaren hade skrivit sin bok om han hade haft tillgång till konsumis¬mens och upplevelsehysterins välsorterade drogapotek?! Genom upplevelseindustrins alla spännande distraktioner tar det längre tid för oss moderna människor att genomskåda den tomhet som Predikaren upplevde mitt i sin rikedom. Så snart jag har upptäckt tomheten i någon njutning så finns det ju ytterligare en inom räckhåll, och ytterligare en i ett närmast oändligt band av hägringar. Risken för ett livslångt livsbedrägeri är alltså större i vår tid än på Predikarens tid – risken är att vi hinner dö innan vi genomskådat den sista hägringen!

• som den gången Gideon med 300 män skulle besegra hela den midjani¬tiska armén, med basuner, tomma lerkrukor och facklor som enda vapen - dåliga odds!

• som den gången Josua skulle välta Jerikos murar enbart genom histo¬riens mest bokstavliga stadsrundvandring - 13 varv runt stadsmuren - något tveksamma odds!

• som den gången Herodes sände ut sina soldater för att mörda alla Betlehems småpojkar!

• som den gången 11 fattiga, outbildade landsortspojkar fick uppdraget att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar.

Ett nyfött barn som svar på all världens ondska och samlade tomhet - Jesaja är i gott bibliskt sällskap när han gör sin orealistiska profetia. Men dåliga odds har aldrig varit något problem för Gud, och det är därför Jesaja trotsigt kan bankruttförklara all världens ondska med den enkla motiveringen: ”Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.”

"Fredsfurste" ja, det är en beteckning som antyder julens innersta och allra mest paradoxala sanning. Så här uttryckte vi det för några veckor sedan i en av adventspsalmerna: "Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt; dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med andens svärd han strider och segrar när han lider. Välsignad vare han som kom i Herrens namn."

Den lidande kärlekens mysterium, "vetekornets lag" som säger att vägen till livet går genom döden på samma sätt som vetekornet måste ner i jorden för att växa upp till verkligt liv. Det här är ett mönster som går igen i hela Bibeln och dessutom i hela den kristna kyrkans historia:

den paradoxala MAKTEN i det som ser ut som yttersta sårbarhet.

den paradoxala TRIUMFEN i det som ser ut som totalt nederlag.

det paradoxala LIVET i det som ser ut som död och förintelse.

Vill vi lära känna Gud, så måste vi alltså lära oss att se på tillvaron med lite andra ögon. Med den trotsiga trons ögon som ser rakt igenom ytor och fasader, och där upptäcker ett gudomligt stråk som går genom hela vår tillvaro på väg mot den slutgiltiga verkligheten. För oss som inte bara går genom dödsskuggans land, utan rent av råkat bosätta oss där, så skall alltså ett ljus skina klart. Och det ljuset är redan tänt, så låt det då brinna också i ditt liv!

                                                                                                        AMEN