Hjälparen kommer

Högmässa i Stensjökyrkan

Söndagen före Pingst, 17 maj 2026 
Anna Sophia Bonde

Texter
GT 1 Kung.19:9-16

Epistel Apg.1:12-14
Evangelium Joh. 16:12-15

<<Föregående  >>Nästa

Beredelseord

I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Idag i GT-texten kommer vi att få möta en utbränd profet. Elia är helt slut: jag har gjort mitt yttersta för härskarornas Gud.

Och det har han verkligen gjort. Att läsa om Elia är bitvis en actionroman – han vinner fantastiska segrar över hemska fiender. Men nu är han trött. Han har deppat ihop.

Han har fått praoa hos ”härskarornas Gud” och fått del av märkliga krafter. Men det verkar vara så att även om man haft stora framgångar så är det inget man kan leva på i längden.

Tänker vi så ibland? Jag har gjort mitt yttersta…Vi kämpar och kämpar. Varje dag – nya utmaningar. Ska det aldrig ta slut? När ska man komma in i nåt slags frid?

Det är när Elia är vid en lågpunkt i sitt liv som han får ett helt oväntat möte med Gud. Han har tidigare varit bekant med ”härskarornas” Gud – nu får han möta Guds kraft på ett nytt, personligt sätt.

Därför: när du känner dig modlös och trött, som att du inte orkar mer – då kan du lita på att Gud vill bli inbjuden i ditt liv och att Han då, när du är svag, kan visa dig sin styrka. Han kan strida mot dina demoner, dina synder, ditt mörker. Han är härskarornas Gud, Herren Sebaot. Låt oss därför be och bekänna:

Predikan

I en sång jag lyssnat mycket på nyligen heter det att musik är ”sound and silence”, ljud och tystnad. Det låter kanske banalt men jag tycker det är värt att tänka på. För att vi ska kunna ta till oss musiken så behöver det finnas pauser. Man behöver kunna längta i musiken, inte bli påprackad en oändlig räcka ljud.

Det är problemet med vår tids tv-seriekultur. Den upphör inte. Oavsett vad man gillar så kommer det hela tiden nya tv-serier. Kriminalserier, fantasy, Star Wars-fortsättningar, kostymdramer som utspelar sig i London på 1800-talet. Algoritmerna går ut på att vi ska sitta kvar, att vi bara ska fortsätta och fortsätta. Men vi behöver pauser. Vi behöver paus så att vi kan längta efter nya berättelser. Om vi aldrig pausar så blir det en form av hetsätning. Det är inte nyttigt när det gäller mat och heller inte när det gäller vad vi matar vår hjärna och vår inre människa med. Det är en konst att kunna uppskatta pauserna.

Idag befinner vi oss i en paus. Alla tre texterna uttrycker detta. Elia har en paus i sin verksamhet. Han, den andlige superhjälten, har nu blivit trött. Han är desillusionerad. Han sitter och väntar på Gud. Det känns jobbigt för honom, men det är nog inte så dumt, egentligen. Att vänta på Gud borde vi göra oftare.

Lärjungarna väntar. Det verkar inte vara någon ångestfylld väntan; Lukas skriver att de ”höll ihop under ständig bön”. Kanske väntar de lite i stil med två blivande föräldrar. Deras väntan kan vara frustrerande men den är ju också fylld av glädje och förväntan. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Och i sitt avskedstal, här från Joh 16, förbereder Jesus sina vänner för den där väntan. När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen.

Det är gott att ni väntar nu. Ni väntar på något gott. Ni väntar på en fullhet som ni inte kan ta er, skaffa er själva men som Gud vill ge er. Gud längtar efter att ge er av allt sitt goda.

Häromdagen skulle jag cykla från Mölndal till Göteborg. Det är många trafikljus att passera. På ditvägen föll det sig så att jag överallt fick grönt ljus. Det kändes som att allt var designat just för mig! Som att tillvaron förstod hur viktigt det var att just jag kom fram. Att just jag inte behövde vänta.

Men det är sällan på det viset. Ganska ofta blir det rött ljus. Ganska ofta så hindras vi i vårt flow. Verkligheten innehåller ständigt motstånd  - och vi vet aldrig riktigt när motståndet kommer eller vilken skepnad det ska ta. Det är bara något vi behöver stå ut med.

När Jesus undervisar lärjungarna så vill Han att de ska lära sig lita på Honom även när de inte ser Honom.

Under sitt liv på jorden så var Jesus underordnad de villkor som gäller för människor i det att Han bara kunde vara på en plats i taget. När Hjälparen kommer så är tanken att Jesus kan vara hos alla hela tiden. Hjälparen för människor i kontakt med Jesus, visar vem Jesus är, förhärligar Jesus.

När Dorothy Sayers, deckarförfattaren, skriver om treenigheten så gör hon det utifrån sitt yrke, författarens. Fadern är idén som författaren får i huvudet, idén till boken. Sonen är idén när den tar plats i världen som en konkret bok. Anden är den som gör gemenskapen möjlig mellan författare och läsare.

Anden är den som gör gemenskap möjlig mellan oss och Jesus.

I torsdags var det Kristi himmelsfärds dag. Jag vet inte vad ni har för känslor inför den helgdagen men själv kan jag ibland tycka: vad är det att fira? Hur ska man förstå den dagen?

I en av texterna, det är Paulus som i Efesierbrevet citerar en psaltarpsalm, så heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. Ett gåtfullt ord. Vad betyder det, om vi börjar med: han steg upp i höjden och tog fångar? Det verkar vara så att när Jesus återvänder till Fadern så gör Han det utrustad med all den makt som tillkommer Honom, pga att Jesus gick i döden. Han tar liksom med sig oss som vill vara Hans barn, som fångar, som Jesus räddat från denna världens härskare, som är den som ockuperat Guds värld. Vi människor är fångar hos ockupationsmakten och behöver bli räddade. När Jesus återvänder till Fadern så tar Han oss med sig, alltså det är det det betyder när man säger att ”vårt hemland är himlen” (som Paulus skriver). Gud har vår identitet i säkert förvar, Gud har räddat oss. Sen får vi ändå vara kvar här och leva här i den tid och den kultur Gud har placerat oss i. Men pga Jesu seger på korset så är vi fria från domen. Vi är fri att ta emot de gåvor som Gud ger oss: frälsning ,evigt liv, glädje och frid.

Lärjungarna vi hör om idag, de fick öva sig i att vänta, vilket väl är detsamma som att öva sig i att lita på.

Det är också en process för varje enskild kristen. Att låta det finnas pauser i livet, så att Gud kan tala, så att vi inte varje stund ser till att ha våra hörlurar och solglasögon, våra tv-serier och dataspel. Vi behöver göra rum för Jesus i vårt hjärta och vårt liv!

Kanske har ni någon vän eller familjemedlem som ni nån gång väntat riktigt intensivt och länge på. Då har det inte riktigt hjälpt, allt det där som vanligtvis kan distrahera. Det finns en oro inuti, ens längtan är helt inriktad på denna enda person. Det är inte säkert att vi känner så om Jesus. Men Anden kan hjälpa oss in i en innerligare gemenskap med Jesus. Och Jesus längtar intensivt efter oss, var och en. Precis som om vi vore den enda människan på jorden.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.