Kärlekens väg

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem..

Fastlagssöndagen, 1:a årg 2021-02-14

 

GT-text Jes 52:13-15

Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad. Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt hans utseende.

Men nu får han många folk att häpna, och kungar förstummas inför honom,

ty de ser något de aldrig hört talas om, bevittnar något de aldrig anat.

 

EPISTEL – 1 Kor 13:1-13

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.

Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.

Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

 

EVANGELIUM – Luk 18:31-43

Jesus samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.”

Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

 

Beredelsetal

Om man skulle rösta på populäraste bibeltexten så tror jag att dagens episteltext skulle hamna kanske allra högst på listan. 1 Kor 13 som också kallas Kärlekens Höga Visa och inför vår bön om förlåtelse ska vi stanna till inför ett par rader från den texten:

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

 

Det sägs ibland att i varje krig så är Sanningen första dödsoffret. Krig brukar ju föregås av demonisering av en motståndare och då brukar man inte sky några medel när det gäller att i propagandan underbygga hatet med hjälp av ensidigt urval av sanningar, halvsanningar och rena lögner. Det kan fö. räcka med ett politiskt val eller en infekterad fråga som t ex frågan om Sveriges hantering av Corona-pandemin. Sanningen är första offret. Redan i fredstid är sanningen svårt skadeskjuten av det nya Twitter­samhäl­let där varje nyans som inte ryms inom 240 tecken är utplånad från början. Men kärleken vet att det inte går att bygga något hållbart på lögner, så låt oss därför börja med att åtminstone för oss själva avslöja lögnerna och halvsanningarna om oss själva. Inför den Gud som är Kärleken personifierad vågar vi blottlägga varje sanning om oss själva för vi vet att det inte finns några gränser för Guds förmåga att förlåta. Så låt oss då be och bekänna…

 

Predikan

Den här predikan ska utgå från tre citat ur evangeliet.

Första citatet: Jesus samlade de tolv omkring sig…

När Jesus påbörjar sin allra svåraste vandring så går han inte ensam. Han är i färd med att frivilligt gå rakt in i lejonets kula. Han vet att i Jerusalem väntar de mäktiga krafter som vill se honom död men istället för att stanna uppe i Galliléen där han har så många vänner så väljer han att gå till maktens centrum där fienderna väntar. Jag vet inte om den ryske oppositionsledaren Alexej Navalny såg parallellerna till Jesus när han återvände till Moskva för några veckor sedan, men nog fanns de där. För sex månader sedan blev han förgiftad av ryska säkerhersagenter, troligen på direkt eller indirekt order av president Putin. Genom att han togs från det ryska sjukhus där han vårdades och flögs till Tyskland lyckades man rädda hans liv. Men sex månader senare är han tillbaks i Moskva där både säkerhetstjänsten och presidenten har sina högkvarter. Så hur stora skillnader det än kan finnas mellan Navalnys politiska kamp och den rörelse som Jesus ledde, så finns ändå här en uppenbar parallell. Modet att våga riskera sitt eget liv. Modet att konfron­tera. Men Navalny hade knappast vågat återvända till Ryssland ensam. Han gjorde det i strålkastarskenet från världens nyhetsmedier som också fanns med på hans flygplan och i Ryssland väntade miljoner anhängare på honom för de visste att han skulle komma. Navalny smög alltså inte in i Ryssland och smög gjorde inte heller Jesus. Han gick med sina vänner och gjorde det fullt öppet. Han ville ha vännerna omkring sig.

 

När vi går in i lidande av olika slag så blir våra gemenskaper viktiga. Jag minns själv hur min egen familj blev synlig på ett helt annat sätt när min pappa dog när jag var i slutet av tonåren. Den hade funnits där hela tiden men just då blev den viktig på ett helt nytt sätt. Oavsett hur starka vi känner oss i tider av medgång så behöver vi varandra, särskilt i livets uppförs­backar och katastrofer!

 

Andra citatet ur evangeliet: Av detta begrep lärjungarna ingenting.

Jesus har enligt Lukasevangeliet två gånger tidigare berättat att han måste lida och dö, så det här är alltså tredje gången. Och inte heller nu fattar lärjungarna vad han menar. Men de fortsatte ändå att följa honom! Det var också mycket annat de inte förstod när de vandrade med honom. Han gjorde så många överraskande saker, han gick utanför de lagar och regler som de hade fått lära sig var viktiga. Han talade med och rent av umgicks med orena syndare, med kriminella tullindrivare och föraktade prosti­tuerade. Han t o m samtalade med en lösaktig samarisk kvinna, även om hon hade varit respekterad av sitt eget folk skulle man undvika henne enligt vad de hade fått lära sig för hon var ju både kvinna och samarier. Men inte nog med att Jesus verkade strunta i de religiösa renhetsföreskrifterna och umgicks med syndare, dessutom opponerade han sig mot de judiska lärare som lärjungarna hade fått lära sig att respektera och se upp till. Så gång på gång gjorde han de där chockerande vägvalen där lärjungarna inte begrep någonting, men ändå fortsatte de att följa honom.

 

Det fanns tre anledningar till det: Ödmjukhet, tillit och tålamod! De hade fått ett så starkt förtroende för honom så att de fullständigt litade på honom också när han i deras ögon gick åt fel håll. De litade helt enkelt mer på honom än på sig själva så därför fortsatte det att följa honom i ett tålamod och en förtröstan som sa dem att en dag skulle de förstå.

Byt position – till kyrkbänk!

Men hallå där! Var det inte precis så Donald Trumps anhängare gjorde?! De sa också ajö till sitt eget förnuft och köpte allt vad han sa! Fast de rimligen måste ha insett att han ljög så accepterade de hans lögner för att de litade så totalt på honom. Och på samma sätt var det när Hitler fick miljo­ner tyskar att acceptera hans lögner – det är livsfarligt när folk slutar tänka själva! Och var det inte precis det lärjungarna gjorde när de följde Jesus utan att fatta vad han menade?!

 

Åter till ambo

Jo, det är livsfarligt att sluta tänka själv och inga mänskliga ledare förtjänar vår fullständiga tillit. Det är också Bibeln tydlig med, så här säger t ex profeten Jeremia: Så säger Herren: Förbannad den man som sätter sin lit till människor… Men några verser senare fortsätter han: Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Det är alltså skillnad på Jesus och vanliga mänskliga ledare – till Jesus kan vi ha total tillit och fullständig förtröstan!

Byt position – till kyrkbänk.

Men hur många gånger har inte mänskliga ledare utgett sig för att vara Guds sändebud och därigenom fått människor att sluta tänka själva. Titta bara på den där galningen till pastor i Knutby för några år sedan!

 

Åter till ambo.

Jovisst är det så, miljoner har låtit sig förledas av mer eller mindre självutnämnda profeter. Och även om jag som präst talar med något slags auktoritet som kyrkan gett mig så vill jag inte att du ska sluta tänka när du hör mig. Du ska pröva allt jag säger mot Bibeln och mot din egen erfaren­het. Men du bör vara lika kritisk och ifrågasättande mot din erfarenhet som du är mot det du hör i kyrkan, för du kan också ha tagit fel.

 

Det jag försöker säga är alltså att det bara är Jesus som förtjänar vår totala tillit men när människor utger sig för att tala i hans namn så måste vi idka urskillning. Och det främsta sättet att göra det tror jag består av två tester. det första är att testa mot Bibelns ord – stämmer det här verkligen med en rimlig tolkning av Bibelordet? Det andra är att se på frukten: vad blir kon­sekvenserna om jag handlar som den här ledaren säger åt mig att handla? Ett sätt att bedöma frukten är att testa mot dagens episteltext, mot Kärlekens Höga Visa i 1 Kor 13 – är det som föreslås uttryck för kärlek? För om det inte kan motiveras av kärlek så är det inte från Gud!

 

Det tredje citatet ur evangeliet: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Här har vi kommit till Jesu möte med den blinde mannen vid vägkanten. Det första vi kan lära av det mötet det är vikten av att låta sig störas, att se störningen som en kallelse från Gud. Jesus var ju upptagen. Han hade just gett sig av på sitt livs viktigaste uppdrag! Han skulle lida och dö för hela mänskligheten uppe i Jerusalem. Vad du än har i din agenda så tror jag inte riktigt att det når upp till den digniteten!  Men Jesus låter sig avbrytas. Trots att folk försöker tysta den här opassande störande typen så stannar Jesus upp, låter sig avbrytas och tar sig tid med den här mannen som uppenbarligen ingen annan brydde sig om.

 

På samma sätt tror jag Gud talar i störningar och avbrott också till oss. När det inte blir som vi har tänkt oss. När vi misslyckas med våra projekt och något annat händer än det vi hade hoppats och när vi blir avbrutna i något viktigt. Ja, då ska vi förmodligen försöka igen och försöka bortse från den där störningen, inte ge upp, inte låta oss avbrytas. Förmodligen är det så, men det kan också vara så att Guds Tilltal ligger i själva störningen! Och då kan vi behöva göra som Jesus, stanna upp och leta efter ett tilltal i det som störde, ett nytt tilltal! Kanske något som får oss att helt ompröva våra planer!

 

Men det vi också kan lära av det här lilla avbrottet på vandringen upp mot Jerusalem, det är det Jesus säger till den blinde: Vad vill du att jag ska göra för dig?  Den frågan fyller nämligen flera funktioner: Dels gör den mottagaren till ett subjekt och inte bara till någon som är objekt för min välvilja. Det blir en JAG-DU-relation och inte en JAG-DET-relation för att tala med Martin Buber. Dels får frågan mottagaren att formulera sig och det är ett egenvärde i sammanhanget. Hur många gånger har jag inte märkt det t ex i församlingens mansgrupp – att bara att formulera sitt eget problem för någon annan gör att jag själv ser eller åtminstone anar lösningen. Och för det tredje kan själva sakinnehållet i svaret på frågan, alltså den hjälp­behövandes egen beskrivning av problemet, göra att jag som hjälpa­re ingriper på ett annat sätt än jag spontant skulle gjort.

Men den här frågan kan jag också ta med mig när jag är den hjälpsökande. När jag vänder mig i bön till Gud så kan jag börja med att tänka att den förste som yttrar sig i bönen, det är Gud. Och Gud frågar: Vad vill du att jag ska göra för dig? Sedan blir bönen ett svar på den frågan.Den väg som dagens tema, Kärlekens Väg, syftar på är nämligen först och främst Guds väg mot oss – Gud vill tjäna oss! AMEN