Medmänniskan

13 sönd e Trefaldighet,
14 sep 2025
Gästpredikan, Bifrostkyrkan
Anna Sophia Bonde
Texter
GT 5 Mos 15:7-11
Epistel Rom 13:8-10
Evangelium Matt 5:38-48
<<Föregående  >>Nästa

Bergspredikan är en märklig undervisning. Världsfrånvänd, tycker somliga. Helt orealistisk, avsedd för en elit av andliga superhjältar. Eller? Bergspredikan finner vi i Matteus 5-7. När Jesus börjar undervisa så är det i sällskap av lärjungarna, den inre kretsen: när han såg folkskarorna gick Jesus upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Därför skulle man kunna säga att det är ett slags elitundervisning, eller i alla fall undervisning för dem som verkligen vill hålla sig nära Jesus, för dem som inte bara vill vara medlemmar på pappret utan faktiskt vill vara lärjungar.

Och så tuffar det på: det som är dagens evangelietext är med, Herrens bön, liljorna på marken, gå in genom trånga porten – idel utmanande undervisning – och så sista verserna, i kap 7: När Jesus avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

Så det börjar med en liten, utvald skara och slutar med ”folket”.

Så är rörelsen rakt igenom hela Bibeln. När Gud ska inleda sin ”Operation: Rädda mänskligheten” så börjar Han med att kalla en person, Abraham. Den kallelsen är som en rysk docka: den rymmer flera kallelser i sig. för Abraham och hans familj – men inte bara för dem, för det judiska folket – men inte bara för dem. Folkbibeln översätter 1 Mosebok 12 såhär: I dig skall jordens alla släkter bli välsignade (detta tycker jag utifrån sammanhanget är en bättre översättning än den som B2000 har).

I GT har vi översteprästen, som hade en alldeles avgörande roll i det judiska folkets liv. Petrus skriver i sitt första brev om att: när ni (församlingen) kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap…Återigen alltså från en person till hela församlingen. När vi bygger på Honom som är den levande stenen, då får vi del av Hans kraft, Hans liv – och fler kan bli välsignade.

I en av förra veckans texter så läste vi i Romarbrevet att: skapelsen väntar otåligt på att Guds söner och döttrar skall uppenbaras. Alltså: när vi lever nära Jesus, ett liv med Honom – då har det betydelse, inte bara för oss, personligen, inte bara för vår församling – utan för själva skapelsen. Det är en ganska svindlande tanke! Därför ska vi aldrig gå på den myten att tron är en privatsak, något att hålla för sig själv och eventuellt skämmas för. Utan i det att Gud planterat tron just i vårt hjärta finns en kallelse som sträcker sig långt utöver vårt privata. Guds kallelse till oss är en viktig del i Guds ”Operation: rädda mänskligheten”. Ja, hela Guds skapelse står på spel. Den skapelse som, skriver Paulus, är ”lagd under tomhetens välde”. En ond kraft har ockuperat Guds värld och vi kan vara med i motståndsrörelsen.

Det är i detta ljus vi ska se Bergspredikan och Jesu ord till oss idag.

Jesus är besvärlig på det sättet att Han har en tendens att vidga de bud som annars verkade klart definierade: öga för öga, tand för tand – var en regel som först dyker upp i Hammurabis lag, alltså hos sumererna. När den dyker upp i Moseböckerna så är det, hur det än låter, något positivt. Det är ett steg framåt mot det rättssamhälle som vi åtnjuter. Öga för öga, tand för tand satte en gräns mot den besinningslösa hämnden. Den stipulerade: lika för lika. Blir jag drabbad får jag utkräva hämnd på samma nivå, inte mer, inte grövre. Det är helt klart ett steg framåt i mänsklighetens utveckling.

Som så ofta så skärper Jesus budet. Det är nonsens att säga att Jesus inte är intresserad av lagen; Han är väldigt intresserad av lagen, Han säger ju till och med att Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås. Det är också i Bergspredikan, 5:18.

Han går till roten av ordalydelsen och pekar på roten, var trädet kommer ifrån, vad som är meningen med trädet. När vi har en formulering, så kan vi alltid utnyttja dess begränsningar; alla formuleringar har en begränsning, det är möjligt att tolka, övertolka, vantolka – allt efter ens egna syften. Det är därför lagen i Jesu händer inte bara kommer att handla om ”du skall inte döda” utan också om orsakerna bakom dödandet, agget, vreden, hatet. Han går till roten.

Det innebär, tror jag, att Jesus inte nöjer sig med att vi, låt oss säga, avskyr Putin eller Netanyahu eller någon annan världsledare. Han nöjer sig inte med att Hans folk, Hans systrar och bröder, ägnar sig åt det som ibland kallats ”det goda hatet”. Han visar oss en annan väg. En långsammare väg, en mer omständlig väg, kan man tycka. Fridens väg.

Jag vet inte om ni prövat att be för någon som ni är arg på. Hur går det? Min erfarenhet är att det är väldigt svårt att vara arg på någon man ber för, för Gud har en tendens att sända kärlek i hjärtat på dem som ber – till dem vi ber för. Det kan också vara kärlek till världsledare eller svenska politiker. Vem vet, någon kanske får en nöd i sitt hjärta att be för statsministern, Jimmie Åkesson, eller Nooshi Dadgostar? Det kan hända. Då är vi inne på det området där Jesu bergspredikan rör sig. Vi prövar att gå en annan väg än de alternativ som medier, som världen tycker sig se. Tillsammans med Jesus verkar det alltid finnas en annan väg.

Tänk på när Han undervisat i Nasarets synagoga och de blev så arga på Honom att de ville driva Honom inte bara ut ur staden utan ner från ett högt berg; så arga var de över Hans anspråk. Då står det, i slutet av Lukas fjärde kapitel: Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg. Och vi, om vi vill vara lärjungar, har att följa Honom. Hans kärlek och generositet ledde Honom till korset. Den var allt annat än oförarglig. Den var riskabel. Men den besegrade döden, den öppnade för oss vägen till Livet. Det är Jesu väg som är räddningen, för oss och för världen.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten, hos Kristus Jesus. Amen.