Ett nådens år

Högmässa i Stensjökyrkan 30 nov 2025
Anna Sophia Bonde

Texter
GT -Sakarja 9:9-10
Epistel Upp 5:1-5
Evangelium Matt 21:1-9

<<Föregående  >>Nästa

Beredelseord

I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Vem är värdig? En ängel ropar: vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen? Boken ängeln syftar på handlar om världshistorien, innehåller sanningen om världshistorien. Sådär kan man känna ibland, även om man inte ropar i sorg och frustration: vem är värdig? Vem är värdig att tala sant om det som händer? Vem är värdig, vem vet hur allting innerst inne är? Vem är rättfärdig och helig och ändå vet hur det är att vara människa?

Ja, vem? Det visar sig vara ett lamm som blivit slaktat. I hela denna märkliga bok så skildras Jesus än som lejon än som lamm. Han är både och. Och det är ju därför som C S Lewis gjorde Aslan både så kraftfull och sårbar. Aslan är en som frivilligt går in i sårbarheten. Ingen tvingar honom. Aslan offrar sig för Edmund.

Lammet som blivit slaktat. Det är Jesus som dött på korset för var och en av oss. Gud har betalat ett högt pris för oss. Han har räddat oss, i dopet blir vi Guds barn.

Ibland sägs det att alla människor är Guds barn. Men så säger inte Bibeln. Alla människor är Guds avbild, har något av sin skapare i sin gestalt. Men barn, det blir vi i dopet och i tron. Vi får höra till, hålla oss nära Jesus, precis som Lucy och Susan gör i Häxan och Lejonet när de följer Aslan till Stenbordet.

Det är fantastiskt att det finns någon som är värdig, bland alla som inte är det. Någon som vet vem jag är, som har skapat mig, räddat mig, som är min vän och frälsare, lejon och lamm. Vid korset får vi lägga ner allt det i vårt liv som är bortvänt och mörkt. Om vi så kommer med samma grej för hundrade gången så får vi göra det.

Låt oss därför be och bekänna:

Predikan

Sakarja, profeten, var med när man efter exilen i Babylon återigen skulle bygga upp templet i Jerusalem. Profeten Haggai finns också med där. Och kungen med det spännande namnet, Serubbabel är också en main character. Till honom säger Herren: varken med styrka eller makt utan med min ande, säger Herren Sebaot. Sebaot betyder ”härskarornas Gud”. Att Herren är Sebaot betyder att det är Honom man ska lita till, framför mänskliga arméer. För Serubbabel handlar det om att det är Guds Ande som ska bygga upp templet. Och i Sakarja 4 talas det om en utvald sten i Serubbabels hand. Huvudstenen, den som slutförde hela bygget.

Den stenen blir när den ligger på rätt plats det som gör att bygget står stadigt. Men om den ligger någon annanstans så blir den en stötesten, något man snubblar på. Påminner det er om någon? Jesus är ju stenen som de som tror behöver ha med som grund i sitt bygge, en nödvändig sten. Men de som inte har Jesus, för dem kommer Han ofelbart, förr eller senare, att bli en stötesten. Så central är Jesus i världshistorien, i Guds skapelse, att ingen kommer ifrån att förhålla sig till Honom. Förr eller senare ska alla människor ställas inför Honom.

I Skapelseberättelsen står det att Gud skapar världen med sitt ord. Guds ord är ju Jesus. Jesus är inte bara en byggsten bland många som Gud använder utan Jesus präglar hela bygget. Som Paulus skriver i Kolosserbrevet: Han, Jesus, är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter, allt är skapat genom honom och till honom. (1:15-16)

Ibland säger man att Jesus är alfa och omega, det grekiska alfabetets första och sista bokstav. Han finns med från början och allt Guds verk fullbordas med Honom.

Om det stämmer, som jag nyss påstod, då är att välja bort Jesus ungefär som att säga: jag avstår från syre – men fortsätta andas. Det går inte!

Men om man då inte känner Jesus?

Om ni minns från skapelseberättelsen så stod i paradiset kunskapens träd på gott och ont. Det innebär att när vi lär oss något, när vi får information om något – då följer med det ett slags ansvar. Så fort vi vet om något så kommer det att påverka oss.

Detta får genomslag i juridiken. Det blir skillnad i påföljd beroende på om man gjorde något i berått mod, alltså medvetet, uppsåtligt, eller om man råkade orsaka något. Det är stor skillnad, inte bara juridiskt. Gör man något med berått mod så påverkar det ens samvete.

Det är detta Paulus menar när han i Romarbrevet 2 skriver: Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen. Det betyder att vi inte har ansvar för det vi inte vet om.

Men det gäller inte bara vad vi har kunskap om, utan vi har också den där inre seismografen som vill hjälpa oss att navigera. Jag tänker på samvetet. Samvetet är, tänker jag mig, en muskel som kan tränas eller inte tränas. Jag tror att vi gör klokt i att träna den muskeln. Att vara lyhörda mot hur det vi gör känns i vårt inre. Om något inte känns bra, om vi får en olustkänsla eller en besk eftersmak – ja, då ska vi inte ignorera det. Paulus skriver att den Helige Ande samarbetar med vårt samvete. Genom att vara lyhörda mot vårt samvete så är vi också lyhörda mot den Helige Ande.

Jag skrev en uppsats en gång för länge sedan som handlade om samvetet hos Paulus. Om jag minns rätt skrev jag att samvetet är en kristen uppfinning. De gamla grekerna hade visserligen begreppet ”syneidesis”, men inte med samma mening som vi tänker oss ”samvete”. Sokrates sa ju: den som vet det rätta, gör det rätta. Grekerna tänkte sig också, ganska praktiskt, att allt ont kom utifrån. Allt var utlänningarnas fel, barbarerna.

Det är en stor skillnad mellan vad Sokrates säger och vad Paulus säger: det goda som jag vill, det gör jag inte. Jag tror ni håller med om att Paulus insikt i den mänskliga naturen i detta avseende är djupare än Sokrates.

Jag tror vi ska tänka på vårt samvete som en gåva från Gud. Något vi behöver ta på allvar i en värld full av minerade fält. Vi behöver veta hur vi ska gå, vad vi ska säga ja och nej till. Om vi övar den muskeln blir vi också mindre sårbara för ”men alla andra säger ju….”.

Vad har nu detta med Första advent att göra? Jo, vi behöver förstå att detta att Jesus kommer på åsnan här i Stensjökyrkan – att det är viktigt, både för oss och för världen. Vi behöver ta emot Honom i vårt eget hjärta och ge Honom till dem vi möter.

I en farlig värld, som detta är, behöver vi mycket hjälp med hur vi ska gå, vad vi ska säga, göra, vad vi ska satsa på. Vi ska vara noga med vad vi tar in, vad vi matar oss med.

Och dem vi känner och älskar som inte är ett dugg intresserade av Jesus – dem ska vi be för och be Gud att ge oss rätt ord i rätt tid. För det är bara Gud som kan åstadkomma undret i en människas hjärta, undret som föder tro.

Och vi ska, till sist, komma ihåg att en människa har inte ansvar för det hon inte känner till. Hur domen kommer att gå till, hur det blir när vi ska visa upp vårt bokslut – det vet vi inte. När lärjungarna frågade Jesus om detta så viftade Han bort frågan. De sa: är det bara några få som blir frälsta? Jesus svarar: kämpa ni för att komma in genom den trånga porten.