I Jesu namn

Nyårsdagen, andra årg 2019-01-01   NÄSTA>>

Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

Beredelsetal

Ett nytt år. Raketerna vid 12-slaget i natt sprakade till och försvann och ligger som utbrända vrak på marken. Så är det med allt vi människor skapar – det sprakar till och försvinner. Så låt oss då öppna oss för den nåd som aldrig tar slut. Låt oss släppa in det eviga ljuset i vårt djupaste mörker… vi ber och bekänner…

GT-text – Jes 49:13-16

Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg! Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade. Sion sade: ”Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.” Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.

 

Epistel – Hebr 13:5-8

Lev inte för pengar; nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: 'Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig', och därför kan vi tryggt säga: 'Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig?' Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.

 

Evangelium – Luk 13:6-9

Jesus gav dem denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’

Predikan

Det finns flera texter på samma tema som dagens evangelium i Nya testamentet: Både Matteus och Lukas berättar om att Johannes Döparen vänder sig till fariséerna och säger… eller möjligen vrålar: Huggormsyngel … Redan är yxan satt till roten på trädet. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden

 

I Bergspredikan hos Matteus är det Jesus själv som talar:

Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

 

Också i Johannesevangeliet är det Jesu själv som säger:

    Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. …   Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.

 

Det finns några skillnader mellan texterna: För Johannes Döparen och i Bergspredikan är det hela träd som måste huggas ner för att de inte bär frukt. Och på samma sätt är det i dagens evangelium - det är ett helt fikon­träd det handlar om. I Johannesevangeliet talar Jesus om att det är han själv som är vinstocken och att det är enskilda grenar som skärs bort för att de inte bär frukt.  

Men i alla texterna handlar det om att bära frukt. Det är inte några pryd­nads­träd som står där utan det är fruktträd som har som sin enda uppgift att bära frukt.

 

Första gången jag predikade över en av de här texterna var på min allra första prästtjänst i Göteborgs skärgård sommaren 1984 och den gången höll det på att gå väldigt fel. Jag tog nämligen min utgångspunkt i en känd tavla av konstnären Peter Tillberg. Den hänger på Moderna Museet i Stockholm och föreställer ett klassrum med fjärdeklassare som sitter prydligt upprada­de i sina skolbänkar. Tavlan har ett namn, den heter: Blir du lönsam, lille vän? (BILD)

 

Jag tyckte inte att min association till den här tavlan var särskilt långsökt för texten handlar ju om nåt slags krav på lönsamhet – att producera frukt. Annars sågas de av, läggs på elden och bränns upp. Blir du lönsam, lille vän? För blir du inte det så går det för dig som för vissna grenar på ett fruktträd – de förklaras överflödiga och kastas bort.

 

Vid den här tiden, mitten av 80-talet, var det vanligt med förtidspensione­ringar i Sverige. Också unga människor förtidspensionerades på löpande band och upplevelsen hos många var att de inte längre behövdes i samhäl­let, de var inte lönsamma, inte produktiva, de bar inte frukt och därför skulle de enligt den rådande lönsamhetskulturen förpassas från den närande till den tärande delen av samhällssystemet. Ja, ungefär så gick jag på i min predikan och min avsikt var att kritisera ett samhälle där det var som att samhället gav upp hoppet om 30-åriga förtidspensionärer och de förpassa­des ut i något slags limbo av bidragsberoende och sysslolöshet. Och min kritiska fråga till texten var om inte den kunde uppfattas på samma sätt – som att Jesus krävde avkastning, annars skulle vi kasseras som vissna grenar på ett fruktträd. Men plötsligt märkte jag mitt i min predikan att någon bland åhörarna i den lilla kyrkan satt och snyftade.

 

Det var en kvinna i 30-årsåldern och hon satt bredvid sin mamma. Efteråt fick jag klart för mig att den unga kvinnan var förtidspensionerad pga psykisk sjukdom. Hon hade uppfattat min predikan som att hon som förtidspensionär var som en gren som skulle kastas bort och brännas upp. Hon hade alltså slutat lyssna mitt i predikan och uppfattat det jag tog avstånd från, som att det var det Jesus menade. Hon hade alltså uppfattat predikan precis tvärtemot vad jag hade menat!

 

Men oavsett vad jag menade den gången – vad är det evangeliet säger? Här talas det om nåd hela tiden men var finns nåden här? Finns den bara i det där uppskovet som trädgårdsmästaren ber om, han ska gräva runt trädet och gödsla under ett år och först om det inte hjälper kan trädet huggas ner. Men ett uppskov är ingen verklig nåd, det är ju bara ett uppskjutet straff!

 

Nu ska vi komma ihåg att det handlar om en liknelse och fördelen med liknelser är att man får leka med dem och man behöver inte hänga upp sig på detaljer. Jesu liknelser är gjorda för att man ska kunna gå in i dem, ta plats i dem och försöka finna olika in- och utgångar. Vi får helt enkelt vara som busiga barn som rusar omkring och leker i en trädgård, inte alltid på de upptrampade gångarna utan de tar sig friheter att gena över rabatter och tränga sig rakt in i buskage. Och när vi är så fria i vår läsning av liknelserna så kan vi hitta en massa oväntade saker, så låt oss försöka göra det.

 

Spontant uppfattar vi liknelsen som att det där fikonträdet är en människa som inte är lönsam, som inte bär frukt och som därför hotas av utplåning. Men låt oss tänka utanför den där boxen och särskilt fokusera att det var just ett fikonträd som råkade stå mitt bland alla vinrankorna i en vingård.

Tänk om fikonträdet är en symbol för Guds nåd! Lika obegripligt och främmande som fikonträdet är i vingården, lika obegriplig och främmande är nåden i en värld av orsak och verkan. I en värld där det verkar vara en obeveklig lag att som man sår får man skörda. I just den världen finns en nåd planterad – en främmande växt som ger läkedom också åt det allra mest trasiga. (BILD på fikonträd)

 

Så också om detta nya år skulle bli ett år av havererade föresatser och krossade drömmar så finns där ett träd till vars skugga du kan dra dig tillbaka – oåtkomlig för det skoningslösa solljuset, i skydd för alla obarmhärtiga domar, också i skydd för din egen dom över dig själv! Detta nya år erbjuder dig att ta plats under det där trädet. Du kan sitta där i skuggan och låta dig mättas av dess frukter. Eller som författaren Magnus Malm skriver i en liten bön: Herre, mätta mig med din nåd var morgon så jag slipper möta människor hungrig!

 

Låt detta nya år får bli ett Nådens År, ett år under det där fikonträdet, för det trädet står planterat också i ditt liv. Så leta upp det för den skuggan finns alltid inom räckhåll! AMEN   Credo