Guds rike är nära

Andra  Advent,
andra årg 2018-12-09

Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

GT-text Jes 35:1-10

Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Som en äng med liljor skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig. Libanons glans skall skänkas den, Karmels och Sharons härlighet, och folket får skåda Herrens glans, vår Guds härlighet. Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän! Säg till de förskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er.” Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken. Förbränt land skall bli till sjö, törstande mark till källsprång. Där nu schakalerna ligger och vilar skall säv och papyrusgräs växa. Där skall gå en banad väg, den skall kallas den heliga vägen. Ingen oren får beträda den. [---] Där finns inga lejon, där kommer inga rovdjur. Men de återlösta vandrar där, de som Herren friköpt vänder åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.

 

Epistel Jak 5:7-11

Var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn. Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står utanför dörren. Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod. Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet.

Evangelium Matt 13:31-34

Jesus lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.

Beredelsetal

Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet.

Kanske kommer de flesta av er ihåg Job – den rättfärdige mannen som utsattes för den ena katastrofen efter den andra och som anklagar Gud för han tycker inte att han har förtjänat detta lidande. Hans vänner försöker hjälpa honom men de är fast i ett paradigm som säger att lidande är ett Guds straff för våra synder, så de försöker få honom att erkänna sin synd. Men Job vägrar se detta påstådda samband mellan synd och lidande och fortsätter att bråka med Gud och till slut så uppenbarar sig Gud och tillrättavisar vännerna och ger Job rätt i att hans lidanden inte är något straff. Gud vänder sig till Job och säger: Var var du när jag lade jordens grund…? Och sen följer en uppräkning av skapelsens alla mirakel, uppräk­ningen påminner lite om de där fantastiska naturprogrammen från BBC som går på TV emellanåt. Gud påminner Job om att det är omöjligt för människan att se in i Guds plan så för människan kommer lidandet att förbli obegripligt i många fall. Jobsboken slutar med att Job försonas med sitt öde och Gud välsignar honom på många olika sätt i slutet av hans liv. Job var uthållig och Gud belönade hans uthållighet – uthålligheten beror på tillit och samma tillit till Gud gör att vi frimodigt kan be om förlåtelse…

Predikan

Himmelriket är som ett senapskorn…

Häromdagen läste jag en krönika i en tidning som lyfte fram hur extremt mycket flyget ökade i Kina. Jag tror det var nåt hundratal nya flyglinjer som öppnat bara under det senaste året. Skribenten satte detta i relation till diskussionen om att vi svenskar borde flyga mindre och menade att våra eventuella insatser i form av flygskatt och minskat resande var försumbara för det var inte vi som var problemet. Det var en miljard kineser som just fått råd att ta flyget. Om jag fattade skribenten rätt så kunde vi därför strunta i våra ynkliga klimatåtgärder för de betydde så lite i det globala sammanhanget.

 

Mot denne skribent vill jag anföra Jesus som säger: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”

 

Nu kanske du tycker att jag förytligar en djup andlig sanning och förmins­kar den till ett inlägg i en trendig klimatdebatt. Men eftersom Jesus rörde sig bland fiskare vill jag använda ett nutida fiskeredskap som bild för varje Jesusord som vi möter i Nya testamentet.  Jag tänker på snörpvaden som ser ut så här (bild) och som kan fånga fisk både i ytvattnet och på 200 meters djup. Det jag menar är att det Jesus säger ofta går att tillämpa såväl i våra inre existentiella djup som just i den aktuella samhällsdebatten uppe i ytvattnet. Och nu vill jag tillämpa dagens evangelium just på de kanske allra angelägnaste samhällsfrågorna just nu - klimathotet är en av de frågorna.

 

Det finns nämligen en psykologisk sanning som rimmar väldigt väl med det Jesus säger om senapskornet och den sanningen kallas EXEMPLETS MAKT. Om vi leker med tanken att samme skribent som jag nyss hänvisa­de till skulle varit strategisk rådgivare till Petrus för 2000 år sedan just i det läget då Jesus lämnat lärjungarna genom sin himmelsfärd. Då skulle samma skribent möjligen ha sagt:

Visserligen sa Jesus att ni skulle göra alla folk till lärjungar men kom igen! Ni är 11 personer, ni har ingen formell utbildning, ni har ingen maktbas, ni har inga lojala väljare, ni har ingen armé och ni har inga pengar! Det ni kan göra är försumbart och därför onödigt. Gå därför hem till era fiskebåtar medan jag funderar på hur jag kan få iväg en duktig lobbyist till kejsaren i Rom. Det är där vi ska börja – hos de som har makt att påverka!

 

Men 11 strandsatta lärjungar, nyss berövade sin ledare, vågade tro att det de gjorde hade betydelse, de vågade tro på senapskornets kraft och 2000 år senare har vi ett par miljarder människor som kallar sig kristna.

 

Eller titta på militärfrågan där fredsrörelsen under många år har hävdat att Sverige är ett av de länder i världen som skulle ha bäst förutsättningar att sprida en nedrustningsvåg över hela världen. Vi är fortfarande alliansfria, vi har haft fred i mer än 200 år och även om samhällsklyftorna vidgas och motsättningarna med dem, så utgör vi fortfarande en stabil demokrati i jämförelse med länder som ständigt hotas av klanfejder och inbördeskrig. Eftersom vi ännu inte är del av någon militärallians så skulle vi inte hota någon militär maktbalans om vi som första i-land påbörjade en radikal militär nedrustning. Vi är ett litet land men det vi gör, om vi gör det tillräckligt radikalt skulle kunna få globala effekter genom exemplets makt och jag tror att Jesus skulle betrakta oss och säga: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”

 

På samma sätt med vårt flygande – vi fick på nyheterna i veckan höra att vi svenskar hör till de som flyger mest i världen – fem gånger så mycket som det globala genomsnittet. När vi tar vårt ansvar för klimathotet är det indi­viderna som räknas, varje individ! Då är det inte särskilt intressant för oss att det startar 100 nya flyglinjer i Kina för det är en situation som ligger utanför vår kontroll, men det vi däremot kan påverka är vårt eget flygande, vår egen köttkonsumtion och allt annat som skapar de där 6 tonnen koldioxid per person och år som är vårt bidrag till världens klimatmässiga undergång. Vi ligger lägre än våra grannländer beroende på att vi har så mycket vattenkraft men kom ihåg Jesu liknelse om de anförtrodda talenter­na – av den som fått mycket kommer mycket att utkrävas!

 

Ni har möjligen hört talas om den sk fjärilseffekten. Det är en veten­skaplig teori som hävdar att ytterst små förändringar i marginalen av ett system kan få enorma konsekvenser långt därifrån. Den mer folkliga versionen är ordspråket: Liten tuva stjälper ofta stort lass. Det här är uttryck för mänsk­lig erfarenhet genom årtusenden – vi vet av historien att små förändringar kan få enorma effekter. Tänk på skotten i Sarajevo 1914 som blev den tändande gnistan för Första Världskriget. Tänk på Mahatma Gandhi och hans 40 mil långa saltmarsch 1930 – civil olydnad med ickevåldsliga medel som fick hela det brittiska kolonialväldet på fall. Tänk på den svarta syd­statskvinnan Rosa Parks som 1955 vägrade ge plats åt en vit amerikan på bussen – hennes vägran startade den medborgarrättsrörelse som avskaffade åtminstone den officiella rassegregationspolitiken i USA. Eller varför inte titta på 15-åriga Greta Thunberg som satte sig med ett plakat utanför riksdagshuset tidigt i höstas i en skolstrejk för klimatet. Nu i dagarna var hon inbjuden gäst i FN:s stora klimatkonferens i Polen. Alla dessa exempel pekar i precis samma riktning som dagens evangelium – något som ser litet ut kan göra enorm skillnad.

 

Men då kanske du invänder: Men Jesus talade ju om himmelrikethimmel­riket är som ett senapskorn. Vad har då allt detta med himmelriket att göra? Jo, himmelriket är inte bara något som väntar på andra sidan döden utan enligt Jesus är himmelriket något som börjar redan här och nu, mitt i vår jordiska verklighet. Och precis som snörpvaden går från djupet upp till ytan så avser himmelriket allt som sker enligt Guds vilja, såväl i ditt inre andliga liv som i samhället. Det står inte i motsats till vartannat utan det hänger ihop, allt hänger ihop – det finns bara en verklighet!

 

Men sen var det det där med surdegen: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Jag läser ett citat från tidningen Allt om mat: Optimal temperatur för surdegs­bröd att jäsa i är 32-36 grader. Och när det gäller jäst som har samma funktion så är det 37 grader som gäller. I båda fallen handlar det om att jäsningen sker bäst när vi har ungefär samma temperatur som den mänskliga kroppstemperaturen.

 

Mänsklig värme, alltså. Vi behöver mänsklig värme i allt föränd­ringsarbete. Det är så lätt att världsförbättrarna i sin iver blir moralister som skuld­belägger och sänker den mänskliga temperaturen till iskyla. Allra tydligast märker vi det kanske på nätet – hur välmenande människor i sin kamp för miljö och annat blir omänskliga i sin demonisering av motstån­dare. Hur ändamålet anses helga medlen så till den milda grad att enskilda människor blir överkörda och utmanövrerade. Ju närmare makten man kommer, desto större blir den här faran. Vi har t ex fått såna vittnesmål från överkörda idealister inom Miljöpartiet efter att de hamnat i regeringen för första gången. Makten blir lätt ett egenvärde, inte bara i det partiet men i ett parti med en så uttalad värdegrund kan konflikten mellan ideologi och realpolitik bli särskilt brutal. Surdegar och jäst fungerar helt enkelt inte om den mänskliga värmen saknas!

 

Det jag försöker säga är det som Jesus visade t ex när han sa åt Petrus att sticka sitt svärd i skidan i Getsemane. Våld löser inga problem! Det som Mahatma Gandhi formulerade med orden: Det finns ingen väg till fred, fred är vägen. Surdegen får inte kallna, den mänskliga värmen måste finnas med hela vägen i varje förändringsarbete. Guds rike är inte bara ett mål utan framförallt en väg, en väg där varje steg räknas hur litet det än kan synas. I Guds händer har också små senapskorn makt att förändra världen! AMEN