S. före doms. 2014    NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan

 

Gammaltestamentlig läsning - Amos kapitel 8, vers 9 - 12
Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen. Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag. Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet — inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Epistel  - Fil.  3:20-21 och Fil.4:1

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Evangelium - Lukas kapitel 17, vers 20 - 30
Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte. Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

 Beredelsetal

I dagens GT-liga text skriver profeten Amos om den yttersta dagen:

 Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen. Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan,…

 

Och sen fortsätter det sådär – låter inte särskilt lovande om man säger så! När vi läste den texten i gudstjänstgruppen i onsdags så närmast ryggade vi för innehållet. Men när man reagerar på en text så är det viktigt att se på sammanhanget och det här avsnittet i Amos 8:e kapitel inleds med orden: Hör detta ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet..

Domsorden är alltså uttryck för profetens raseri över det förtryck han ser och han varnar utsugarna med att en dag ska de få sitt straff.

På ett sätt kan man då andas ut – jaså, det var inte mig utan dom det gällde för jag är ju ändå inte en sån där förtryckare – jag försöker ju vara en allmänt hygglig människa! Men samtidigt kan man fundera på om ändå inte vi alla är delaktiga i ett förtryck och en utsugning av världens fattiga enbart genom vår levnadsstandard. Vårt överflöd bygger delvis på andras fattigdom – billiga kläder förutsätter besprutningsskadade bomullsplockare och underbetalda textilarbetare o s v. I vår syndabekännelse uttrycks den synden med orden: Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig.

Så låt oss då bära fram både vår medvetna som vår omedvetna synd inför den Gud som förlåter synder – men den förlåtelsen måste få göra något med oss så att en förändring blir möjlig. Låt oss be och bekänna …

Predikan

En gång tar det slut. Man behöver inte tro på Gud och Yttersta Domen för att inse det. Det räcker med fysikernas konstaterande av att när vår sol slocknar om sådär fem miljarder år så är det definitivt slut på alla former av liv här på jorden. I dagens evangelium kompletteras den bilden med föreställningen att det kan ta slut vilken dag som helst och vi kan inte förutse när det ska ske. Nu visste vi ju det eftersom den bräckligaste delen av ekvationen inte är vår planet utan vår egen kropp – alla vet vi att måndagen den 17 november 2014 inte är självklar för någon av oss. Vår egen död kan inträffa precis när som helst – det behövs ingen spektakulär trafikolycka utan det räcker med ett brustet blodkärl på fel ställe så är det över för vår del. Vi har vetat att det är på det viset nästan så länge vi levat men vi har en fantastisk förmåga att förtränga den insikten och leva som om vi alltid skulle finnas här.

Mot den tanken, mot insikten om vårt eget personliga upphörande kan man tycka att varje fråga om jordens undergång är tämligen irrelevant. För det är så självklart att för mig kan slutet inträffa precis när som helst. Men nu får Jesus ändå den frågan, eller rättare sagt frågan om när Guds rike ska komma, för det är vad fariséerna frågar Jesus om. Och svaret Jesus ger är lite förbryllande, lite motsägelsefullt. För det verkar som att han ger två olika svar. Men läser man lite noggrannare så ser man att han ger det ena svaret till fariséerna och det andra till lärjungarna. Till fariséerna säger han: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er

Men till lärjungarna säger han: Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag…

Det här låter ju motsägelsefullt och det bekräftar det vi var inne på härom söndagen om kristendomens paradoxala karaktär. De kristna sanningarna är oftast inte entydiga och självklara utan full av paradoxer och kan vi inte leva med dem så kan vi inte leva med Kristus. I det här fallet handlar det om att Guds rike både redan har kommit och en gång kommer att anlända på ett sätt som ingen kan missa. Det finns ett begrepp för det här inom teologin och det är begreppet förverkligad eskatologi och det kan sammanfattas med uttrycket: redan nu men ännu inte helt.

Låt oss börja med Jesu svar till lärjungarna, svaret som pekar på Människosonens slutgiltiga återkomst då han visar sig över himlavalvet som en blixt som lyser upp allt mellan horisonterna. Jesus avvisar varje försök att avgöra när detta ska ske: Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Och så här 2000 år senar vet vi att vi fick den varningen på förekommen anledning för det har i varje tid funnits sådana röster. Jehovas Vittnen är kanske de mest kända och de förutbestämde Jesu återkomst till 1914 och när han inte visade sig på himlavalvet rekonstruerade de sin teologi och påstod att han då kom på ett osynligt sätt. I de mest extrema fallen handlar de här eskato­logiska rösterna om fanatiska sekter med karismatiska ledare som bl a lett sina anhängare till kollektiva självmord – det mest kända fallet är det sk Folkets Tempel där ledaren Jim Jones år 1978 ledde 900 anhängare till självmord och de som inte lydde blev mördade på sektledarens befallning.

Men Jesus är alltså tydlig – lyssna inte till dessa domedagsprofeter: Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem

Lika tydligt blir det inte när vi ser på Jesu svar till fariséerna: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”  Det här är ett bibelord som kan missbrukas för det kan tolkas som att Guds rike inte har något med den yttre världen att göra. Ett bibelord som man kunde stoppat i munnen på de upproriska lantarbetarna i Sydamerika när de krävde rättvisa och anständiga löner. Guds rike är inom er … då hade vi inte fått någon befrielseteologi, då hade kyrkan tigit om historiens alla orättvisor. Men tack och lov så upphäver Jesu eget exempel den vantolk­ningen av det här bibelordet. Jesus var ju sällsynt politisk, han stod inte ut med förtryck och han påtalade ständigt orättvisor.

Men vad betyder då de här orden: Guds rike är inom er?

Visst är Guds rike också inom oss – visst finns det ett möte med Gud och med mig själv som bara kan äga rum inne i mitt eget inre. Så länge jag inte vågat mig på att utforska mina inre marker så blir därför all min yttre aktivitet mest en flykt från det ofrånkomliga möte som måste till för att jag ska bli en hel människa. Mötet med mig själv – med den jag faktiskt är bortom alla mina bilder av mig själv. När jag vågar närma mig detta mitt verkliga centrum, trots att vägen dit tvingar mig att se det jag inte vill se av mig själv. När jag ändå vågar närma mig mitt verkliga centrum – då är Gud nära, närmare än någonsin! Själv är jag där genomlyst av en kärlek som förvandlar mitt grus till guld och efter det mötet finns det inget att frukta i Domens Dag. Då kan jag fortsätta att leva i en vaksamhet och väntan som mer är en vaksamhet och FÖRväntan! En positiv förväntan på att en gång kommer Jesus för att ställa allt till rätta. En gång kommer alla de som aldrig fick en chans i det här livet att få sin chans, en gång kommer de att blomma i den fulla potential som aldrig kom till uttryck så länge de levde här på jorden! En gång kommer alla dolda sammanhang att bli synliga som när man vänder på textilkonstverket och får se framsidan, får se att alla lösa trådar och allt kaos bara var baksidan på ett gudomligt mönster som bara är synligt från framsidan.

Att Guds rike är inom oss betyder också att detta redan har börjat. På samma sätt som vi redan nu kan se små anlag till knoppar på träden, små gröna, väl inkapslade anlag som om sex månader kommer att vecklas ut till gröna blad. På samma sätt bär du Guds rike inom dig, som en slumrande närvaro som kan bära dig genom de hårdaste vintrar. Men Gudsriket inom dig finns inte bara till för dig, det finns där också för att du ska kunna bära andra. Ditt hopp kan bli andras hopp! Din förtröstan kan bli andras förtröstan! Din värme kan värma andra och din förväntan kan bli andras förväntan på att döden bara är till för att släppa fram ett liv som var för stort och för rikt för att få plats på den här jorden. AMEN