S. före Doms. 2008    NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan.
Tema: Vaksamhet och väntan
Stefan Risenfors

GT-text Amos 8:9-12
Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen. Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag. Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet - inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Epistel Fil 3:20-4:1 
Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Evangelium Luk 17:20-30
Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er."
Till lärjungarna sade han: "Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.

Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras."    

Beredelsetal
Gör vår väntan till en gärning som bereder dagens ankomst, då vi ser dig som du är… Så sjunger vi i en av dagens psalmer och rubriken för den här söndagen var ju Vaksamhet och väntan. Vår väntan gäller den dag då Jesus ska komma tillbaks hit till jorden för att döma alla jordens folk. Men vän­tan kan ju se rätt olika ut. Att sitta i ett väntrum och vänta på att tandläka­ren ska börja borra i mina tänder känns ju inte riktigt på samma sätt som att ligga vaken på sin födelsedags morgon och vänta på att familjen ska kom­ma och uppvakta. En kristens väntan borde vara mer av den senare varian­ten, mer av positiv förväntan! Men begreppet vänta får ju lätt något passivt över sig, som en parentes, som något som inte är lika viktigt som det som ska kom­ma, det man väntar på. Men det finns en annan sorts väntan, en aktiv vän­tan – just den väntan som psalmen beskriver: Gör vår väntan till en gärning

Om du mest uppfattar livet som ett ganska betydelselöst väntrum så vill jag säga till dig: Även om du väntar på en himmel som är så oändligt mycket bättre än den här jorden – glöm inte bort att leva här och nu, Gud vill möta dig redan i det här livet!

Om du tvärtom har grävt ner dig helt och hållet i det här livets bekymmer och glädjeämnen så har jag ett annat budskap till dig: Glöm inte bort att då och då söka dig bort från den där snåriga undervegetationen där du irrar omkring. Gör som Jesus ibland gjorde – dra dig undan larmet och stöket och dra dig ut i ensamheten där du ser längre. Ditt liv har ett mål som ligger utanför det här livet. Ta ut riktningen mot det målet innan du återvänder ner till vardagligheterna! Låt oss med det målet för ögonen nu be och bekänna..

Predikan
Det här låter ju inte så trevligt. Som att vi skulle gå och vänta på något som liknar den stora översvämningen på Noas tid eller den stora katastrofen som drabbade Sodom och Gomorra!

 Fast jag tror inte att Jesus är ute efter att skrämma oss och vår förväntan gäller verkligen inte jordens undergång utan det vi tror kommer efteråt. Fast katastrofer har alltid både skrämt och fascinerat oss människor. Som när man går omkring i ruinerna av staden Pompeji i södra Italien, staden som begravdes i samband med ett vulkanutbrott år 79. När staden grävdes fram hittade man hålrum efter människokroppar, hålrum som man fyllde med gips och så kunde man få fram modeller av människor som dött i samband med katastrofen – fångade i den kroppsställning de haft när katastrofen drabbade dem. Pompejis öde påminner ju rätt mycket om de gammaltestamentliga beskrivningarna av vad som hände städerna Sodom och Gomorra. Och berättelsen om Noa och den stora översvämningen har också i alla tider fångat människors intresse, liknande berättelser förekommer ju också i andra religioner. En modern motsvarighet är katastroffilmerna, idag inspirerade av den rubbade balansen i klimatet som i katastroffilmen ”The day after tomorrow”, som skildrar fruktansvärda översvämningar och en ny istid.

Och kanske har katastrofskildringarna ett viktigt ärende till oss. Ett ärende som inte handlar om att skrämma oss utan om att skapa medvetenhet om den sårbarhet som allt levande är dömt att leva under. Även om inga stora katastrofer skulle drabba den här jorden så är ju ändå allt levande på väg mot sin egen död, dödligheten i detta att vara människa är 100%-ig, ingen kommer undan. Vi är på väg mot en oundviklig massaker, inom 100 år är vi alla borta från det här livet.

 Den sortens insikter kan skrämma oss och kanske ska vi vara tacksamma över vår förmåga att förtränga den död som väntar på oss alla. Men samtidigt kan det vara så att tankar på döden faktiskt kan göra oss mer levande – när vi inser att livet inte är självklart så blir det mer värdefullt för oss och vi lär oss då kanske att med större tacksamhet ta emot varje ny dag.

 Men nu var det ju inte döden som var temat för den här söndagen utan vaksamhet och väntan inför den yttersta dagen när Jesus kommer tillbaks. Fast vår egen död är ju faktiskt vår egen privata ingång till det som kommer efter, så på det viset hänger ju vår egen dödsdag ihop med den yttersta dagen.

 När Jesus i dagens evangelium tar upp ett par stora katastrofer så är det för att visa att vi inte behöver tveka om när den yttersta dagen är här. Vi behöver inte lyssna till alla som försöker tyda tidens tecken och som påstår att nu är den yttersta dagen nära. Det finns en gudomlig tidtabell som vi inte känner och som vi inte heller ska känna. Jesus kan komma tillbaks i morgon och han komma om tusen år och vårt uppdrag här på jorden är därför att i någon mån leva som om varje dag vore den sista. Att leva beredda på Jesu återkomst! Men hur bereder man sig då? Jo, genom att lära känna honom – i bön, bibelläsning och gudstjänstgemenskap men också genom att ständigt försöka se Gud i allt det vackra och kärleksfulla som omger oss i den skapelse han gett oss.

 För om du lär känna Gud särskilt som Gud möter oss i Jesus Kristus, så börjar du inse att du inte behöver vara rädd för den yttersta dagen. Om du tränger bakom bilderna av den store Domaren och Världspolisen som en gång ska döma världen, så kommer du att upptäcka en helt annan bild av Gud. Jesus visar oss Guds sanna väsen som är kärlek. Du är inte på väg till en domstol utan du är på väg hem till Pappa, en kärleksfull pappa som fylld av förväntan väntar på att du ska komma hem på riktigt.

Men ni vill jag återvända till dagens evangelium där Jesus säger:
"Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er."

 Guds rike är inom er .. vad menar Jesus? Jag vill försöka förklara vad jag tror att han menar med hjälp av en bild: Här ser ni en människa till vänster, en människa som ska försöka ta ut riktningen i sitt liv. Han ställer sig frågor som Hur ska man leva? Vad är viktigt? Vad vill jag uppnå i mitt liv? Frågor som sedan påverkar hela hans liv – vilken utbildning han ska välja, hur han ska vara mot andra människor o s v.
Ni ser en streckad linje i mitten av bilden och den betecknar döden, mannens egen död. Så till vänster har ni hans liv här på jorden och till höger om den streckade linjen har ni en tillvara efter döden, det vi kallar himmelriket.

Ni ser att han har två möjliga mål att inrikta sig emot – ett mål på den här sidan döden – det är ju ett mål som är självklart för den som inte tror på ett liv efter döden. Men för den som tror på himmelriket finns också möjligheten att inrikta sig mot ett mål på andra sidan döden. Det målet är det naturliga om man verkligen tror att jag finns till här på jorden för ett syfte som ligger utanför det här livet. Gud vill något med mitt liv!

Men vi kan också på bilden se vad som kan vara viktigt om man väljer målet på den här sidan döden – Att göra karriär, att bli berömd, att bli rik.

På bilden ser ni vad som borde vara konsekvenserna om man har ett mål på andra sidan döden, om man tror att hela livet har en riktning mot Gud: Det är ett citat av Jesus från matt 25 där han beskriver den yttersta domen och där Gud kommer att säga till människorna: Allt vad ni gjort för dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. Och han ger exempel – jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var sjuk och ni besökte mig osv.

 När Jesus säger att Guds rike är inom er så tänker jag mig att han menar att Guds rike kan börja redan här och nu om du tar ut en riktning i ditt liv som svarar mot att det där målet i himlen. Då kan ditt liv förändras, då kan kärleken till din nästa bli det viktigaste målet i ditt liv och då är Guds rike redan här, för Guds rike finns överallt där Guds vilja sker.