Alla helgons dag 2011    NÄSTA>
Högmässogudstjänst i Kikås kapell
Stefan Risenfors

GT-text 5 Mos 34:1-5

Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet: Gilead ända till Dan, hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar. Herren sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit." Där i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade sagt

Epistel  Heb 12:22-24

Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.Evangelium Luk 6:20-26
esus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje.
Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.
Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna."

Predikan

Titta på framsidesbilden på era agendor, med texten: Helgonen – de kristna som valde att följa Kristus ”bortom allmän väg”. En av de första betec­kningarna på de kristna i Medelhavsområdet var Vägens Folk. Vägen var då benämningen på den tro som Jesus från Nasaret hade förkunnat, och Vägens Folk var alltså de människor som hade bestämt sig för att slå följe på den Vägen, att följa Jesus, att bli lärjungar.

Sedan har den här benämningen på olika sätt följt med kristendomen genom två tusen år och den medeltida pilgrimsrörelsen har ytterligare förstärkt det här temat genom att låta tron uttryckas genom en mycket konkret vandring där det visserligen finns ett Mål men där Målet i någon mån är underordnat själva vandringen. Ni vet den där sanningen som Karin Boye har formulerat i orden ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen som är mödan värd”

Den här vandringen med Jesus sker ofta i gemenskap med andra, församlingen, bönegruppen, bibelstudiegruppen, samtalsgruppen. Man går till­sammans på något som synes vara samma väg och man delar erfaren­heter längs vägen. Ett slags andlig gruppresa alltså, ibland kan den här sortens andliga gruppresor urarta så att de enskilda kristna förvandlas till en skock viljelösa charterturister som utan att reflektera okritiskt följer en mer eller mindre självutnämnd guide som inte är Jesus. Jag tänker då på kristna som bekvämt har satt sig tillrätta i en chartrad buss där de själva kan sluta tänka eftersom det längst fram sitter en guide och chaufför som hela tiden väljer väg åt alla i bussen. De andliga charterbussen behöver inte vara styrd av någon mer eller mindre galen sektledare utan det kan handla om sunda kristna förgrundsgestalter, ofta präster eller pastorer, som utan att själva vilja det har blivit upphöjda till andliga auktoriteter. För på samma sätt som det finns en marknad för charterturism och all inclusive-turism där ett företag ha valt åt mig så jag själv slipper välja, på samma sätt finns det en ständig marknad för andlig busscharter. Det finns nämligen en ständigt närvarande frestelse för oss kristna och det är den bekväma, tillbakalutade auktoritetstron:

·    Om Bo Giertz har sagt att det är på det viset så är det väl det, för inte skulle väl Bo Giertz kunna ha fel!

·    Om KG Hammar har sagt att det är på det viset så är det väl det, för inte skulle väl KG Hammar kunna ha fel!

För att bara ta två av alla de auktoriteter som av efterföljare upphöjts till något de förmodligen inte ville vara.

Men nu har vi alltför länge befunnit oss uppe på den allmänna väg där de flesta kristna färdas – några instängda i bussar men de flesta av oss mer fritt flanerande där vi tillåter oss att göra egna utflykter längs vägen. Nu är det hög tid att reflektera över den där skylten ni har på era agendor: ”Här slutar allmän väg

Bland oss kristna har det nämligen alltid funnits några som vågat lite mer. De har nått en punkt i sina liv där den asfalterade allfarvägen övergått till en liten grusväg, på tok för liten för bussar så där måste man kliva ur alla charterbussar och gå på egen hand om man vill följa Jesus. Efter ett tag har också grusvägen upphört och det enda som leder vidare är en liten stig, så liten att man inte ens kan gå i bredd på den. Man får gå försiktigt på den lilla stigen för det är lätt att snubbla på alla rötter, men den är ändå fullt urskiljbar – det är fullt möjligt att se var Jesus har gått så länge Han följt stigen.

Men efter ett tag blir stigen svårare att följa och snart har den helt försvunnit fast då är man i närheten av den stora vägen igen, så det är lätt att helt enkelt gå upp på den igen och fortsätta i samma riktning mer eller mindre övertygad om att det måste ha varit den här vägen som Jesus har tagit och som Han vill att jag ska följa.

Fast det är då det inträffar! Det är då helgonen plötsligt träder fram. De har varit där hela tiden, de har gått vid vår sida på både grusvägen och stigen utan att göra något väsen av sig. Men när alla andra går upp på den stora asfalterade vägen igen så stannar de upp och så viker de av rakt in i skogen, bortom allmän väg. De är nämligen övertygade om att Jesus inte gått upp på den stora vägen, de känner ett slags vittring av Honom som leder rakt ut i terrängen. Många av oss har inte känt ett spår av den vittringen för vi har varit så upptagna med att prata med varandra och vi har redan bestämt oss för vilken väg som gäller. Men några av oss har också känt en aning av den vittring som helgonen så klart känner, men vi har viftat bort den för den pekar ju ut i en för oss så obekväm riktning. Så nästan alla av oss ger oss upp på den stora vägen medan de få helgonen lämnar gemenskapen för att söka en ännu djupare gemenskap med Jesus där ute i vildmarken bortom allmän väg.

Där ute finns inga upptrampade stigar att följa, inga vägvisare och inga andliga auktoriteter som kan visa vart vi ska gå. Det enda som finns är en svag vittring som ibland växer sig starkare, en vittring som berättar om en Närvarande Frälsare. Bortom allmän väg finns ingen annan trygghet än Jesus själv. Det är ingen bekväm väg, den kräver ständig koncentration på Jesus, det går inte att slappna av. Det är en farlig väg, kantad av branta stup och bottenlösa kärr. Bortom allmän väg går man på egen risk, man går över förbjudna zoner och tvingas korsa stängda gränser. Ja, det kan bokstavligen vara livsfarligt att gå bortom allmän väg. Ändå går dom där, helgonen, och dom går där för att i deras liv räcker det med en enda trygghet och den heter Jesus Kristus!

Dom helgon som just nu befinner sig där ute bortom allmän väg, de känner vi oftast inte till. Och det är ö h t  bara några få av dem som någonsin blir kända och då är det oftast efter att de fått offra sina liv, först som martyrer blir de upptäcka och erkända!

Ja, för mig är det där bilden av helgonen – de som vågar följa Jesus också bortom allmän väg. Jag har inte nämnt en enda av dem vid namn och det är för att Svenska kyrkan inte har några officiella helgon. Dessutom vore det orättvist mot alla de tusentals helgon som aldrig hamnat på någon officiell helgonlista – alla dom som levat och dött i omedelbar närhet till Jesus där ute i väglöst land. Det är om dom Jesus säger:

"Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen…”