19:onde eft. Tref. 2017   NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan
Stefan Risenfors

Gammaltestamentlig läsning - Josua kapitel 2, vers 1 - 15

Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet sände han bud till Rachav: ”Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.” Kvinnan gömde de båda männen och svarade: ”Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.” I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten. Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. Hon sade: ”Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.” Männen svarade: ”Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.” Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren.

Epistel - Till hebreerna kapitel 11, vers 29 - 33

I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land, men när egypterna försökte dränktes de. Genom tron föll Jerikos murar sedan man hade gått runt dem i sju dagar. Genom tron undgick skökan Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro, ty hon hade tagit emot spejarna som vänner. Behöver jag säga mer? Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap,

Evangelium – Mark. kapitel 2, vers 1 - 12

Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig”  — och nu talade han till den lame — ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”

Predikan

Det var en rik man som på en av sina promenader i staden där han bodde hade råkat hamna i en fattig stadsdel. När han gick omkring där gick plötsligt hans ena sko sönder men som tur var passerade han just då en skomakarverkstad så han gick omedelbart in där och fick sin sko lagad. Han gick nöjd därifrån men följande dag gick den lagade skon sönder igen så mannen gick tillbaka till skomakaren och klagade. Skomakaren blev alldeles förtvivlad och sa att han var så fattig så att han bara hade råd med det allra billigaste materialet när han lagade skor. Den rike mannen tyckte synd om den fattige skomakaren och gick hem och hämtade en guldtacka som han gav åt honom. Skomakaren blev oerhört glad och tacksam och nu var det som allt var förändrat för honom. Han lilla skomakeri blomstrade, han blev känd som den skickligaste skomakaren i hela staden så nya kunder började strömma till och han blev tvungen att anställa personal och snart öppnade han en filial i en annan del av staden. Men så en dag var han ute och gick men blev stoppad av en fattig tiggare. Den stackars tiggaren berättade hur svårt han hade det och hur hans familj svalt därhemma. Skomakaren tyckte synd om honom och gick hem och hämtade den där guldtackan som han fått en gång, för den hade han kvar. Han hade inte rört den. Den hade legat hela tiden i hans kassaskåp och den guldtacka som hade hjälpt honom gav han nu till den fattige tiggaren. Tiggaren tog glädjestrålande emot den skinande guldtackan och var mycket tacksam men på vägen hem blev han misstänksam. Ingen kan väl vara så god att han ger bort en riktig guldtacka så där utan vidare! Så när han kom hem tog han fram en kniv och skrapade på ytan på guldtackan och då visade det sig att det bara var ett mycket tunt lager guld på utsidan, inuti var det bara en vanlig sten. Han blev arg och sökte upp skomakaren och frågade upprört varför han hade lurat honom. Skomakaren svarade: Jag trodde på den rike mannens godhet. Jag misstrodde honom inte utan litade på att det verkligen var guld. Det har jag trott så länge den varit i min ägo. Därför har guldtackan förändrat mitt liv. Men du litade inte på mig och därför kunde inte min gåva förändra ditt liv.

Den här berättelsen hörde jag i en av de judiska morgonbönerna i radion för några veckor sedan och nu tar vi en minut då ni vänder er mot era bänkgrannar och samtalar om hur det kunde gå till att en gulmålad sten kunde förändra den där skomakarens liv…

Nog var det väl så att själva tilltron till värdet i den där påstådda guldtackan gav skomakaren modet att våga investera och satsa på sitt skomakeri. Han behövde inte röra den för den hjälpte honom bara genom att finnas där som ett reservkapital om något skulle gå snett. Han fick genom den där stenen den tillit han dittills hade saknat och då vågade han förverkliga alla sina drömmar och tro på det han gjorde.

Som ni förstår handlar den här berättelsen om precis det som är den här söndagens tema: Trons kraft. Och nog var det trons kraft som gav resultat i att den lame mannen blev botad i evangeliet vi hörde. Hade inte hans vänner varit så fullständigt övertygade om Jesu makt att bota så hade de inte besvärat sig med att göra sig omaket att släpa upp en tung bår med en människa upp på ett hustak och där börja göra hål i taket för att kunna hissa ner den lame framför Jesu fötter. Tänk bara på hur det måste ha dammat därinne i huset när all torkad lera från taket rasade ner över folkmassan som var samlad där! Tänk så upprörda alla måste ha blivit över det där tilltaget att störa på det sättet och tänk på husägaren – hur arg han måste ha blivit! Men de där vännerna skyr inga medel för deras tro är så stark och det ser Jesus och därför blir också deras lame vän botad. Det Jesus värdesätter och belönar gång på gång i evangelierna är ju just stark tro – det är de som tror som blir botade.

Nu vänder vi oss mot Norrland, närmare bestämt mot Östersund för där finns ett fotbollslag som också visar oss hur mycket tro och tillit kan förändra i människors liv. Östersund har ett hyfsat lag i Allsvenskan men så sent som 2011 spelade de två divisioner längre ner i seriesystemet. Men just 2011 anställde de en engelsk tränare, Graham Potter, och han har på nåt sätt lyckats göra mirakel med de där spelarna så nu i höst har den slagit flera stora europeiska lag som befinner sig skyhögt över Östersund i den internationella rankningen. Just nu leder de sin grupp i gruppspelet till den näst finaste europeiska fotbollsturneringen – Europa League! Det här är en sensation inte bara i Sverige utan i hela fotbollseuropa!

Det som har hänt är att tränaren har lyckats få laget att tro på sin egen kapacitet. Det handlar om samma spelare som kan förlora mot mediokra svenska lag och just nu ligger de femma i Allsvenskan men just i Europaspelet har de lyckats samla ett alldeles enormt självförtroende, en tro på att de faktiskt kan göra det som ser omöjligt ut på papperet.

I fallet Östersund syns denna tilltro på fotbollsplanen för man spelar helt enkelt en annan sorts fotboll när man verkligen tror på sig själv. I fallet med skomakaren syntes tilltron i form av att hans skomakeri började blomstra. Men när Jesus börjar med att förlåta den lame mannen hans synder så syns ingen skillnad. Ändå är förlåtelsen ett ännu större mirakel än det som skedde när Jesus därefter gjorde honom fysiskt frisk.

Jag upprepar det där sista för jag tror att det är något av det viktigaste som den här söndagen vill säga: Förlåtelsen är ett ännu större mirakel än det fysiska underverket att Jesus gör en lam man frisk! Men vågar vi tro på det miraklet? Vågar vi tro på något som är osynligt? Vågar vi tro på att det verkligen är fullständig förlåtelse vi tar emot när vi om en liten stund tar emot nattvarden? Det är bara om vi vågar tro på det undret som förlåtelsen på djupet kan förändra våra liv. Det vi gör när vi tror är nämligen att vi räcker fram våra tomma händer mot Gud och låter Gud ge oss det vi allra mest behöver. Gud behöver bara våra tomma händer och du kan lita på att den gåva du får när du tar emot förlåtelsen inte är nån gulmålad sten utan det handlar om guld rakt igenom. Ja, en gåva oändligt mycket dyrbarare än guld