18:onde eft. Tref. 2014   NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan

GT:Ordspråksboken kapitel 8, vers 32 - 36
Visheten ropar: Hör nu på mig, mina barn. Lyckliga de som följer min väg. Lyssna till mina förmaningar och bli visa, förkasta dem inte. Lycklig den människa som hör på mig, som vakar vid min dörr dag efter dag och väntar vid min tröskel. Ty den som finner mig finner livet och vinner Herrens välbehag. Men den som försmår mig skadar sig själv, de som hatar mig älskar döden.

Epistel - Apostlagärningarna kapitel 5, vers 27 - 29
När kommendanten och tjänarna kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: ”Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.” Petrus och apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor.

EvangeliumMatt. kapitel 13, vers 44 - 46
Jesus sade: Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

Beredelsetal

I dagens episteltext talas det om lydnad i ett sammanhang där lydnaden var själva grundelementet i tillvaron. Det handlar om en militär befälhavare och hans underlydande soldater och hur dessa leder in apostlarna till Stora Rådet för förhör. Det är i det sammanhanget som Petrus fäller det berömda yttrandet: Man måste lyda Gud mer än människor! I Jönköpings Tingsrätt hörde jag ett eko av de orden för knappt fyra veckor sedan när min son och ytterligare några kristna aktivister stod anklagade för ohörsamhet mot ordningsmakten när de vägrade flytta på sig för att släppa fram ett tåg med demonstrerande nazister. Man måste lyda Gud mer än människor! Förmodligen är vi alla eniga om att det är så det måste vara och vi hade önskat att några miljoner tyska kristna soldater hade resonerat så för 70 år sedan när Hitler beordrade ut dem i nazisternas erövringskrig. Men nu handlar det om dig och mig och det handlar om hur olydiga vi vågar vara mot mänskliga auktoriteter. För nog är det så att det är den mänskliga lydnaden som orsakat de största tragedierna på jorden. Låt oss bära med oss den frågan till vår syndabekännelse – har jag vågat lyda Gud mer än människor också när det kostat på? Låt oss be och bekänna …

Predikan

Den här söndagen har bytt rubrik. Förr var rubriken Trons lydnad men i den senaste versionen av evangelieboken är temat: Att lyssna i tro. Samma evangelium men ny rubrik. Man kan fundera på varför. Har det att göra med insikten om det där vi var inne på inför syndabekännelsen – detta att lydnad kan vara så dubbelbottnat eftersom soldaters lydnad har möjliggjort några av historiens största katastrofer? Eller slängde man ut den gamla rubriken p g a kyrkans egen historia som representant för stränghet, auktoritet, överhet och sanktionerad bestraffning av de olydiga? Detta att kyrkan uppmuntrat föräldrar att aga olydiga barn. Är det så att begreppet lydnad luktar barnmisshandel, grymhet och våld. Den sadistiske magister Caligula i den gamla 40-talsfilmen Hets eller den minst lika grymme biskop Vergérus i en senare Bergman-film: Fanny och Alexander. Är det dom vi tänker på när vi tänker på begreppet Lydnad eller rent av egna livserfarenheter av stränga lärare och föräldrar som krävt lydnad och straffat de olydiga? Och var det därför ordet Lydnad försvann från rubriken för 18:e söndagen efter Trefaldighet?

Ja, om vi bortser från vad som händer på militära kaserngårdar så är det svårt att tänka sig ett mer otidsenligt ord än just lydnad och därför är det mer än begripligt att den här söndagens nya rubrik är Att lyssna i tro. Men om vi återvänder till dagens evangelium så känns vare sig den gamla eller den nya rubriken särskilt självklar som överskrift. En skatt i en åker och en dyrbar pärla – något man gör allt för att komma över … vad har det att göra med lydnad eller med att lyssna i tro?

Ja, för att förstå kopplingen till rubriken måste vi kanske tänka ett steg ytterligare och lägga till det lilla ordet VEM? VEM är det jag lyder och VEM är det jag är beredd att lyssna på? Ja, en rent bokstavlig tillämpning på texten skulle ge svaret att man ska följa sitt ha-begär och lyssna till sin girighet så man får tag på skatten eller pärlan. Men vi anar att Jesus är ute efter något annat och det han gör är att han pekar på inkonsekvenser i våra liv. Han visar oss vilka uppoffringar och ansträngningar vi är beredda att göra för jordiska rikedomar. Men om vi då hör om en rikedom som är långt mycket mera värd än guld och pärlor – borde vi då i konsekvensens namn inte vara beredda till ännu större ansträngningar för att få tag på den skatten!?  

Och nog är det så att Jesus i sina liknelser gång på gång blottlägger hur inkonsekventa vi är i våra liv. För någonstans inom oss menar vi ju att tron är vår allra största rikedom i livet. Och någon annan position kan ju tron på Gud knappast ha för vad skulle vara viktigare? Gud är ju den enda trygghet vi har när rikedomen dunstar bort och livet rinner ur oss. Gud är den enda som består och Gud kan rimligen inte ha någon annan position i våra liv än den översta, den viktigaste! Men när vi betraktar våra liv så ser vi att det inte riktigt ser ut på det viset – vi ser att Gud har en tendens att försvinna ur sikte bland allt annat vi prioriterar och uppfylls av. Om vi efteråt får möj­ligheten att se vår livsvandring som på en karta så kommer vi förmodligen inte att se en rak linje för ett konsekvent liv som alltid levts riktat mot Gud. Nej, vi kommer att se en spretig kurva där vi tillåtit massor av halvväsent­ligheter att uppta hela vårt intresse. Och vi kommer efteråt att tänka: hur kunde DET vara så viktigt för mig då?

Jag tror att det är den inkonsekvensen i våra liv som Jesus försöker visa oss i dagens evangelium: vi lever inte som om det viktigaste är viktigast i våra liv! Våra praktiska liv lever inte upp till våra officiella proklamationer för något av den iver vi kan visa när det gäller att erövra jordiska rikedomar borde vi också kunna visa när det gäller den himmelska rikedomen!

Det finns en gammal Bob Dylan-låt som heter You´ve gotta serve somebody. Den är från 1979 under det som betecknas som Dylans religiösa period när han skrev många sånger med ett klart uttalat kristet budskap. Texten lyder i översättning: Du måste tjäna någon. Det kan vara djävulen eller Gud men du måste verkligen tjäna någon.

En annan dåtida pop-poet, John Lennon, blev provocerad av sången, han tyckte att Bob Dylan var pinsam i sitt predikande och skrev året efter, 1980, en egen sång med titeln ”Tjäna dig själv” som ett slags svar på Dylans låt och där lyder texten: ”Du måste tjäna dig själv för ingen annan kommer att göra det” Man skulle kunna uppfatta det som att John Lennon i sitt sista levnadsår, i något slags profetisk klarsyn, skrev signaturmelodin för hela 1980-talet, för det var ju det decennium som efteråt betecknades som Satsa på dig själv-epoken. Fast nog är vår västerländska kultur fortfarande fast i det diket. Från 70-talets freds- och solidaritetsrörelse svängde pendeln över till de privata lyckoprojekten där var och en skulle vara sin egen lyckas smed. Precis som John Lennon skrev: ”Du måste tjäna dig själv för ingen annan kommer att göra det”. Och fortfarande befinner vi oss där – den spirande rasismen runt om i Europa är bara ett av tecknen på att egoismen fortfarande präglar vår kultur.

Då är det viktigt att återvända till Bob Dylans gamla text om att vi alltid tjänar någon med våra liv, frågan är bara vem? Precis så tydligt behöver frågan ställas till oss: Vem är Herre i mitt liv? Tjänar jag Gud eller tjänar jag mig själv?

Är jag som skattjägaren i evangeliet som är beredd att offra vad som helst för att komma över materiella rikedomar? Eller är jag beredd att sätta andras bästa före mitt eget. För det är det paradoxala med dagens evangelium – bilden Jesus använder pekar på en man som söker rikedom för egen del. Men den verkliga rikedomen ligger i att söka min nästas bästa! Att höja blicken över sina egna intressen och lära sig leva för allas bästa. Att vara beredd att stå tillbaka för egen del för att på det sättet leva vänd mot den Gud som sagt oss att vi tjänar honom när vi mättar den hungrige, besöker den sjuke och befriar den fångne.

Så antingen den här söndagen handlar om att lyda eller om att lyssna, så är den enda betydelsefulla frågan VEM? VEM är du beredd att lyda och hur långt är du beredd att lyda honom? Vems röst vill du lyssna till? Vill du lyssna till den djävulska rösten inom dig som manar dig att satsa på dig själv och strunta i andra? Eller är du beredd att lyssna till rösten från Jesus som visar dig på en väg ut ur självupptagenhetens fängelse? You´ve gotta serve somebody – du kommer inte undan valet – du måste tjäna någon – och om du inte väljer så har du valt bort kärleken! AMEN