17:e eft. Tref. 2000   NÄSTA>
Andakt vid jazzkväll i Fågelbergs kyrkan
Stefan Risenfors

Evangelium
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. Då ropade han: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.' Men Abraham svarade: 'Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.' Mannen sade: 'Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.' Abraham sade: 'De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.' Mannen svarade: 'Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.' Men Abraham sade: 'Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.' "

Den här söndagen har rubriken Gud eller världen

Predikan
Det var en gång en man som hette Harry Bådeoch. Harry föddes i ett hem med två föräldrar - han hade både en far och en mor. Han hade två syskon - både en syster och en bror. Och på många sätt präglades Harrys uppväxt av det här med både och - han fick t ex alltid både en högersko och en vänstersko, både en vänstervante och en högervante. Och kanske var det detta som gjorde att Harry med tiden fick oerhörda problem med att välja. Han ville nästan alltid ha både och, utom i enstaka fall då han nöjde sig med varken eller!

Som ett resultat av denna sin läggning blev det lite speciellt för Harry när han började intressera sig för det motsatta könet. Det blev nämligen både Anna och Eva och Birgitta och Lilian och Margareta. Utan att veta om varandras existens bildade de tillsammans Harrys Harem.

Men när Harry inte kunde välja så valde hans flickvänner åt honom så han blev kvar med enbart Margareta. De bildade familj och Harry blev snart en rik man. Ja, han tyckte väl inte själv att han var särskilt rik, det fanns ju andra som var så mycket rikare! Men han hade ändå råd att skaffa sig både villa och sommarstuga och bil och mikrougn och hemmabio.. Så nog var han rik - åtminstone om man jämför med 90% av jordens befolkning!

Harry Bådeoch blev med tiden en riktig praktsvensk och han var riktigt stolt över att leva i ett land där hans bådeoch-filosofi var så utbredd. En svensk kan ju både tala om fred och samtidigt sälja vapen, både sänka bensinpriset och förbättra miljön, både tjäna Gud och Mammon. Och Harry blev mycket belåten när politikerna proklamerade att valet mellan ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn var… just det: både och! Och man behövde inte heller välja mellan svensk överkonsumtion och u-ländernas behov för ju mer den rike mannen äter desto fler smulor faller ju ner till den fattige vid hans fötter!

Ja, Harry Bådeoch var glad och tacksam för att just han fick leva och verka i sagolandet Sverige, landet Bådeoch! Det fanns egentligen bara en liten irritation i Harrys liv och det var det där alkoholiserade socialfallet som strök förbi utanför hans automatiska garageport. Harry hade nämligen lagt ner värmeslingor under asfalten på garageuppfarten för att hålla den isfri, och då hade givetvis den där alkisen upptäckt att det var varmt att sova där på asfalten. En gång hade Harry fått väcka honom när han låg och sov ruset av sig framför garaget när Harry skulle köra in bilen. Ja, Harry blev tvungen att själv ta i hans lortiga kläder och känna hans unkna andedräkt som stank av billigt vin. Det var förresten då han sa vad han hette - Lasse Ros. Alltså inte Stefan Nilssons pianokollega Lars Roos utan Lasse Ros. Harry duschade länge efter den här ofrivilliga kontakten med Lasse Ros!

Ja, det här kan kanske vara Jesu liknelse om den rike mannen och Lasaros i svensk 2000-talsversion. Och vi är väl några stycken som mer känner igen oss i den rike mannen än i den fattige Lasaros. Vi kanske t o m liknar Harry Bådeoch - vi som så sällan tar några riktigt radikala beslut i våra liv. Vi som har vant oss vid att halta på båda sidor och samtidigt äta kakan och ha den kvar! Vi som fortfarande inbillar oss att man kan tjäna både Gud och Mammon! Vi som är så nyanserade och samhällsanpassade så att vi småler åt dom som vägrar att kompromissa. Vi kallar dom kanske för fanatiker, fundamentalister eller huliganer! Fast nånstans därinne värker kanske ändå spillran av ett samvete. För vi som vant oss vid att leva med devisen Både och, vi vet nånstans inom oss att det finns ett ofrånkomligt eller som vi ständigt försöker fly ifrån, vi vet att alltför många ja utplånar varandra och bildar ett nej! För man kan inte säga ja om man aldrig har lärt sig att säga nej!