15:onde eft. Tref. 2006   NÄSTA>
Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
Ett är nödvändigt
Stefan Risenfors

GT-text Neh 9:19-21
Du övergav inte våra fäder i öknen, ty din barmhärtighet är stor. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på deras väg. Eldpelaren lyste för dem om natten på den väg de skulle gå. Du gav dem din goda ande för att undervisa dem. Du vägrade dem inte manna att äta, du gav dem vatten i deras törst. I fyrtio år sörjde du för dem i öknen så att de inte saknade något. Deras kläder slets inte ut, och deras fötter svullnade inte.

Epistel Apg 20:32-36
Paulus sade till de äldste från Efesos: "Nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få." Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra.

Evangelium Matt 6:31-34
Jesus sade: "Gör er inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

Predikan
Glad på goda grunder

”Jesus sade: Gör er inga bekymmer” Vårtsvinet i Disney´s tecknade film Lejonkungen sjunger Hakuna Matata, inga bekymmer. För ett antal år sedan gick ”alla” och nynnade på sången ”Don´t worry, be happy” och på den tiden talades det också mycket om Positivt Tänkande som en konstruktiv allmän livshållning. Kanske kom den där uppmaningen till positivt tänkande som en reaktion på de problematiserande 60- och 70-talen. Medan 1950-talet hade varit framtidsoptimismens decennium kom ju 60-talet som en reaktion då man plötsligt började ifrågasätta allting. Politiska förhållanden, handelsförbindelser, könsroller, militarismen, kärnkraften, bilen, kyrkan – allting skulle problematiseras och ifrågasättas. Måltavlorna för denna problematisering var inte bara politik utan också den enskilda människan – hennes barndom, hennes relationer, hennes blockeringar, beroenden, förträngningar och projektioner. Allt fler gick i psykoterapi och det dök upp en massa alternativa terapier och allt hade sin grund i detta nya problematiserande av tillvaron. Det fick inte vara enkelt och självklart och verkade det ändå vara enkelt och självklart så var det givetvis bara en fasad som dolde något som var extra mycket plågsamt och pinsamt.

Till slut tröttnade några och började istället tala om Positivt Tänkande. Man ändrade fokus från problemen till möjliga lösningar. Lösningar som man ofta tyckte sig hitta i österländska religioner i det som kom att kallas New Age. Och så i slutet av 1980-talet skrev den amerikanske jazzsångaren Bobby Mc Ferrin den där sången ”Don´t worry, be happy”, 15 år senare spädde Disney på med Hakuna Matata.

Det här positiva tänkandet skulle ju kunna avfärdas med ett enda ord: ytlighet. Under ytan finns det alltid problem, orättvisor, lidande och omedvetna motiv. Visst, vi kan blunda för det men då måste vi vara medvetna om att vi blundar. Vi kan bestämma oss för att leva ovanför ytan ungefär som Jarl Kulles rollgestalt gör i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander i det långa sluttalet där han levererar det jag uppfattade som en programförklaring från regissören själv. Hela filmen byggs ju upp av kontrasten mellan två skilda världar – det glada konstnärslivet i familjen Ekdahl på stadens teater och det livsfientliga kyrkliga allvaret i biskopshuset. Ingmar Bergman som i massor av filmer problematiserat mänskliga relationer och låtit sina rollgestalter brottas med frågor om livets mening. Samme Ingmar Bergman tar ett symboliskt farväl av sitt eget allvar när han låter den grubblande och destruktive biskopen bokstavligen brinna upp i Fanny och Alexander. Och så avger han en ny programförklaring när han låter familjen Ekdahls nya familjeöverhuvud hålla ett jultal till släkten där han säger något i stil med att vi ekdahlar har aldrig grubblat över livet utan bara skratta åt det och njutit av det.

T.o.m. Ingmar Bergman fick alltså till slut nog av sitt eget tungsinta grubblande och flydde ut till festen och glädjen med filmen Fanny och Alexander.

Men hur förhåller sig då allt detta positiva tänkande till Jesus och till det Jesus säger i Bergspredikan i dagens evangelium. Ja, texten är så kort intensiv att den gott kan upprepas: Jesus sade: "Gör er inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

Visst kan också det här låta som ett hån i den fattiges öron. I en värld där 20-30000 barn dör varje dag pga undernäring – är det där ansvarsfullt att strunta i frågor som:
Vad skall vi äta?
Vad skall vi dricka?
Vad skall vi ta på oss?
Givetvis inte och det menar inte heller Jesus. Det jag tror att han menar är att oro över de materiella behoven inte får tränga undan de allra viktigaste frågorna, nämligen frågorna:
Vem är jag?
Varför är jag? Varför finns jag till?
Vart är jag på väg?
I det stycke som ligger omedelbart före den här texten i Bergspredikan så varnar Jesus för avguden Mammon, alltså materialismens avgud. Han säger att ingen kan tjäna två herrar, alltså kan ni inte tjäna både Gud och Mammon. Det han sedan säger om att inte göra sig några bekymmer blir en kommentar till varningen för Mammon. Rent skrämmande blir den här varningen på ett annat ställe i evangelierna, i Lukas 12:e kapitel, där Jesus berättar en liknelse om en rik man som tror att han har sitt på det torra när han har samlat sina lador fulla med säd…
”Men Gud sade till honom: 'Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?' Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."

Du och jag är kyrkan. Vi är en del av Svenska kyrkan som verkar i en kultur som har blivit alltmer konsumistisk, alltså fokuserad på konsumtion. Just den avgud som vi efter Jesu varningar borde vara mest uppmärksamma mot, Mammon, just denne avgud har vi låtit ockupera ett allt större territorium i människors liv. Och det är detta som är det allvarliga tilltalet från dagens evangelium – hur ser det ut i ditt eget liv? Om du räknar utifrån ditt allra viktigaste kapital, nämligen dyrbar livstid – vem har fått mest tid? Gud eller Mammon? Vem är det du i själva verket har som din Gud om du räknar inte läpparnas bekännelse utan på hur du använder din tid?

Visst är det här allvar! Visst kan det här uppfattas som skuldbeläggande. Men i själva verket är den här frågan ingången till något som kan vara den allra viktigaste fritagningen i ditt liv. Du och jag lägger förmodligen mycket mer tid på vår identitet som konsumenter än på vår identitet som Guds Barn. Vi är fångar hos Mammon, utan att vi märkt hur det gått till har vi trasslat in oss i Mammons alla garn och nu sitter vi fast. Men när Jesus säger: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Då är det som att han räcker oss en sax som förmår klippa av alla de där banden. När vi slutar betrakta livet som en vandring genom en stormarknad så blir vi fria att upptäcka den hemlighet som ligger dold under 800 kg direktreklam - det är roligare att vara människa än att vara konsument!

Jesus sade: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." Det här är ingen verklighetsflykt, det är inget krampaktigt Positivt Tänkande. Det är ett bejakande av den allra djupaste glädjen. Där Positivt Tänkande är uttryck för verklighetsflykt och ytlighet, där är Jesu ord om bekymmerslöshet något helt annat. Det är en rörelse inte uppåt ytan, utan rakt ner mot botten av tillvaron. När du dykt rakt ner genom alla problemen och allt eländet så når du till slut botten på tillvarons hav. På maximalt avstånd från ytan väntar det rike som Jesus talar om, Guds Rike. Det är som att följa med Jules Werne och kapten Nemo ner mot en helt ny värld. Bekymmersfriheten som väntar där nere ligger på andra sidan lidandet, för där nere lever man medveten om allt lidande, men samtidigt i den fulla förvissningen om att Gud håller allt i sin hand och då behöver jag inte oroa mig hur kaosartat livet än ter sig.
Dont´worry, be happy! Hakuna Matata, inga bekymmer – men på goda grunder, nämligen grunden: Gud håller hela världen i sin hand!


AMEN