13:onde eft. Tref. 2014  NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

GT-text Jer 38:7-13

Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: "Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden."
Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: "Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör." Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: "Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!" Jeremia gjorde så, och de drog upp honom med repen ur brunnen.

Epistel Rom 12:16-21

Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Evangelium Matt 7:12

Jesus sade: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."

Beredelsetal

Löna inte ont med ont” – den korta uppmaningen från Paulus finns med i dagens episteltext. Tänk så mycket som skulle vara förändrat om vi kunde avstå från att ge igen och svara med samma mynt! Låt din syndabekännelse idag få bli en bön om att du ska bli en av dem som förmår bryta ondskans spiral. Låt oss be och bekänna …

Predikan

Igår var vi ett 20-tal som deltog i församlingens kulturkväll på Backa Teater på Hisingen. Vi såg på pjäsen ”Acts of goodness” och samtalade efteråt. Pjäsen bygger på ett intervjumaterial från hela Europa – man har intervjuat främst ungdomar och frågat efter om de upplevt godhet på något särskilt sätt. Massor av berättelser har kommit in och tre av dem spelas upp av skådespelarna och ytterligare ett antal återberättas.

Pjäsen kunde ha inletts med dagens evangelium men istället börjar den med ett näraliggande bibelställe, också från Jesu Bergspredikan. Det är ett långt Jesuscitat på 8 verser och det börjar med orden: ”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda …” I citatet finns också de berömda Jesusorden om att vi ska älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. Därefter följer ytterligare ett antal citat från Koranen och från ett antal författare och filosofer – alla på temat godhet. Och därefter följer då alla de europeiska berättelserna om upplevd godhet – en del mycket dramatiska och en del mycket vardagliga. Det är en mycket tankeväckande pjäs som jag rekommenderar alla att gå och titta på.

Vad är då kyrkans och gudstjänstens roll ifråga om godhet? Ja, man kan tycka att den borde vara självklar utifrån vad Jesus säger i dagens evangelium: Kyrkan borde vara ett slags godhetsfabrik. Alla som deltar i en gudstjänst som den här borde komma ut från kyrkan som lite godare människor än vad de var före gudstjänsten. Varje kyrka borde vara som nymålad med godhet så att man inte kan gå in där utan att få godhet på sig!

Men både du och jag vet att det inte fungerar riktigt på det viset – ondskan och själviskheten sitter alltför djupt i oss för att besegras av några ord och riter i en kyrka. Dessutom har särskilt vi i den lutherska kyrkan ett lite problematiskt förhållande till det här med goda gärningar. Martin Luther som grundade vår kyrkogemenskap betonade nämligen nåden före gärningarna. Med nåd menar vi då att Gud kan förlåta oss oavsett vad vi har gjort. Gång på gång har vi präster därför påpekat att vi inte kan klättra till himmelen med hjälp av goda gärningar utan det är Gud som kommer ner och hämtar upp oss genom nåden. Samtidigt har den lutherska kyrkan aldrig påstått att gärningarna skulle vara utan betydelse, det är bara det att ordningsföljden har ändrats: gärningarna kommer efteråt, som ett resultat av att vi tagit emot Gud kärlek.

Problemet med den här inställningen är att godheten kan komma alltför mycket i bakgrunden. Kyrkan blir nåt slags förlåtelsemaskin och då spelar det ju ingen roll hur jag lever därute för jag kan ju ändå bli förlåten. Så är det inte men jag tror att många kan uppleva kyrkan på det viset.

Men vad kan vi då göra för att återge godheten dess plats i kyrkan? Ja, pjäsen igår gav mig en idé som jag skulle vilja pröva vid några gudstjänster framöver. Jag skulle vilja inleda våra högmässor framöver med att någon berättar om en oväntad godhet. Jag tror nämligen att vi påverkas av berättelser om godhet för de kan återge oss tron på mänskligheten och därmed också tron på oss själva. För det är inte bara vi som tror på Gud – det är också så att Gud tror på oss, räknar med oss, som medarbetare i kampen för godhet. Så ni är välkomna att höra av er till mig – antingen berättar ni själva på max två minuter i början av en gudstjänst eller också kan ni helt anonymt skicka in en kort berättelse om en oväntad godhet så läser någon av oss präster upp den i början av gudstjänsten.

Låt oss alltså hjälpas åt att göra godheten synlig – för den finns där redan men genom att dela de goda exemplen tror jag att vi kan bli lite mer de MEDmänniskor som Gud hade tänkt att vi skulle vara. AMEN