12:e eft. Tref. 2010   NÄSTA>     
Stefan Risenfors

GT-text Jes 38:1-6

Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva." Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: "Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon." Och han grät häftigt. Herrens ord kom till Jesaja: "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad."

Epistel Rom 8:18-23

Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. 

Evangelium Luk 13:10-17

En gång undervisade Jesus i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagog­föreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: "Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten." Herren svarade honom: "Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?" Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Beredelsetal

Frihet i Kristus är rubriken för den här söndagen. Men jag skulle önska att det istället hade stått Befrielse i Kristus. För evangeliet handlar inte om frihet, utan det handlar om Befrielse! Frihet är ett statiskt, stillastående begrepp som beskriver ett konstant tillstånd. Men befrielse är ett dynamiskt begrepp som rymmer ständig förändring! Och är det något som Bibeln vill tala om så är det just förändring, framförallt den förändring som kallas befrielse. Utgångspunkten för varje kristen gudstjänst är nämligen ett konstaterande: människan är inte fri. Vi kan inbilla oss att vi är fria, men så är det inte. Till vår mänskliga identitet hör att vi är fångar i synden. Det låter möjligen som en from floskel men det handlar om en av den kristna trons grundsanningar: Vi är inte fria utan vi behöver befrias! Gång på gång, ständigt på nytt behöver vi befrias. Det var ju därför Gud sände en Befriare, en Frälsare – så låt oss då låta honom göra det där befrielseverket ännu en gång rakt in i våra liv. Vi låter oss befrias men först måste vi erkänna vår fångenskap och det gör vi nu i syndabekännelsen…

Predikan

Dubbelmoral – det är vad dagens evangelium handlar om! En synagog­föreståndare är den som personifierar dubbelmoralen men när Jesus svarar honom så vänder han sig mot en hel grupp: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den?” Jesus förutsätter alltså att synagogföreståndaren gjort sig till talesman för det lokala religiösa etablissemanget, och det är hela denna grupp Jesus brännmärker som dubbelmoralister som är mer barmhärtiga mot sina husdjur än mot en stackars krokryggig kvinna.

Begreppet moral har idag fått en negativ biton i sig och jag tror att det beror på att det smittats av den företeelse som vi kallar dubbelmoral. Moral handlar ju egentligen om kärlek – att uppföra sig på ett sätt som inte skadar andra människor. Och det kan ju aldrig vara något negativt, utan problemet är alltså dubbelmoralen för med dubbelmoral menar vi inte dubbelt så mycket kärlek, utan vi menar en ihålig moral, en moral som bara riktas åt ett håll. Framförallt handlar dubbelmoralen om att vi inte betraktar oss själva utifrån. Därför har vi lätt för att döma andra för precis samma saker som vi själva gör oss skyldiga till. Och den här företeelsen är kanske den synd som Jesus varnar oss för mer än någon annan synd. Vi har det t ex i Bergspredikan där han säger: Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?

Här står Jesus i en obruten tradition från Gamla testamentets profeter där vi t ex har den omskakade historien om kung David och Batseba. David förälskar sig i Batseba och undanröjer hennes man genom att ställa honom längst fram i sin armé där han omedelbart blir dödad av fienden. Efteråt kommer profeten Natan till David och berättar om en rik man som hade många får, men som ändå stal och slaktade en fattig mans enda får när han behövde tillreda en måltid. När David hör om händelsen anar han inte att den är uppdiktad utan blir upprörd och vill döma den rike mannen till döden. Men då svarar Natan: Du är den mannen!

Kung David var alltså så förblindad i sin förälskelse så att han gjorde något som han i normala fall menade var värt dödsstraff. Profeten Natan gjorde något som är effektivare än varje utskällning och varje upprört tidnings­drev, och det var att han lät David döma sig själv utan att han var medveten om det när han gjorde det. Han trodde att han dömde en anonym rik man, men domen studsar tillbaks mot honom själv när han förstår att hela berättelsen handlade om vad han gjort mot Batsebas make.

Men precis som Kung David så behöver vi alla hjälp med att upptäcka vår egen dubbelmoral. Vi förmår så sällan se den själva och det är ju därför Bibeln så ofta varnar för den – för att den är så smygande och så osynlig! Synagogföreståndaren vi hörde om i evangeliet har ju fokus på en enda sak och det är att han är en av dem som har till uppgift att se till att alla som vistas i deras lilla stad håller det bud som kanske upplevdes som viktigare än alla andra i den judiska tron, nämligen sabbatsbudet. Detta var hela hans fokus och det som stod i centrum för hans uppmärksamhet just nu var att Jesus gjorde något som kunde uppfattas som arbete på vilodagen. Han behövde någon som vände på perspektivet för att kunna upptäcka sin egen dubbelmoral. Och det fick han genom Jesus som påpekade orimligheten i att barmhärtighetsgärningar mot djuren var tillåtna på sabbaten medan motsvarande gärningar mot sjuka människor skulle vara förbjudna!

Det är intressant att den här tvisten gäller just sabbatsbudet just eftersom budet om att helga sabbaten ansågs så viktigt inom judendomen. Det hade inte varit det från början men när judarna tvingades leva i exil i Babylonien och Assyrien så blev man tvungna att hitta något som kunde ersätta Jerusalems tempel som sammanhållande länk för folket. Därute i exilen kom sabbaten och föreskrifterna runt den att bli ett slags tempel i tiden. Den helighet som hade gällt templet kom nu att gälla sabbaten och kanske kan man konstatera att den här tidiga exilen därmed rustade det judiska folket för att kunna bevara sin identitet under de nästan 2000 år då man inte hade en egen stat. Det är sabbaten som har räddat det judiska folket från att förlora sin judiska identitet – utan sabbaten hade kanske judendomen assimilerats, alltså lösts upp, i andra folk precis som mängder av andra gamla folkgrupper. Men judarna hade något som de andra folken saknade – nämligen en sammanhållande faktor i form av en avskild helig dag varje vecka – sabbaten!

Synagogföreståndaren i evangeliet var givetvis medveten om hur viktigt sabbatsbudet var och det var det som ledde till att han i sin iver att följa det bröt mot ett ännu viktigare bud, nämligen kärleksbudet. Och det var ju inte så att Jesus uppfann kärleksbudet utan det finns med också i den judiska tron och också där handlade det om ett dubbelt bud – att älska både Gud och människor. 

Det här verkar peka mot att dubbelmoral beror på en dubbel blindhet – två blinda fläckar i vårt medvetande som vi behöver vara särskilt vaksamma mot. Den första blinda fläcken var den som profeten Natan visade kung David och därmed också oss – blindheten i att vi inte förmår betrakta oss själva utifrån. Blindheten som består i att vi ser flisan i vår broders öga men inte bjälken i vårt eget. Det finns tre bra mediciner mot den blindheten:

  1. Gudstjänsten och dess predikan – att utsätta sig för en annan människas tolkning av bibelordet gör att jag tvingas rubba mina egna cirklar och ifrågasätta mina egna självklarheter.
  2. Själavård och andlig vägledning – det var precis vad profeten Natan utsatte kung David för och vi behöver det precis lika mycket. Vi behöver blottlägga vårt liv både till det yttre och till det inre inför en annan människa som kan hjälpa oss att se klart det som vi inte förmår se med egna ögon – alla behöver en egen andlig vägledare!
  3. Daglig ”examen” – ja det här har jag också nämnt tidigare – examen är en teknisk term för den genomgång av dagen som finns i ignatiansk andlighet. Det handlar om ett slags aftonbön där man ser tillbaks på allt som hänt under dagen för att se om man i efterhand kan upptäcka sådant man inte såg när det inträffade. Om man inte vill krångla till det kan man helt enkelt kalla det eftertanke.

Detta var tre mediciner mot vår oförmåga att se oss själva utifrån och det finns många fler – skönlitteratur, samtalsgrupper, terapi o s v – det finns många sätt att komma tillrätta med den blinda fläck som heter ”mig själv”. Men den andra blinda fläcken – vilken var den? Jo, det var sabbatsbudet som uppmärksammade oss på den. Det handlar om vad vi skulle kunna kalla tidsandan eller kulturen. Och det behöver inte handla om moderniteten eller postmoderniteten eller västerlandets kultur utan det kan också handla om ett slags mikrokultur i form av min familj, min släkt, mitt umgänge, min subkultur… Det jag syftar på är det osynliga kraftfält jag lever i – alla oskrivna regler, alla normer och beteenden som liksom sitter i väggarna. Det finns en massa saker som vi helt enkelt tar för självklara utan att någonsin ha funderat på varför. I varje kultur blir t ex vissa värden mer laddade än andra. På Jesu tid var kanske sabbaten ett sådant värde. Och risken är då att annat som är precis lika viktigt kommer i skugga av detta dominerande värde. Rubriken för den här söndagen är ”Frihet i Kristus” och just frihet är ju ett sådant dominerande värdeord för vår tid. Jag skulle bli förvånad om det inte dyker upp på åtminstone någon valaffisch i årets valrörelse, trots att det är lite uttjatat efter ett antal valrörelser. För oss är frihet ett självklart positivt värdeord men har vi någonsin problematiserat det. Finns det en baksida på friheten som vi inte tänker på. Och kan det rent av vara så att själva begreppet frihet skapar ofrihet just genom att vara ett substantiv, något statiskt. Som om frihet bara finns där utan att vi gör något åt det när vi väl har uppnått det. Begreppet frihet kan få oss att slå oss till ro eftersom vi har definierat oss själva som fria. Men i själva verket är kanske frihet något som ständigt behöver erövras och då är kanske (som jag var inne på i beredelsetalet tidigare) befrielse ett bättre värdeord att skriva på våra valaffischer och vårda i våra hjärtan.

Men vad finns det då för medicin mot denna blinda fläck, den blinda fläck som utgörs av vår egen kultur och den rådande tidsandan? Ja, de tre mediciner jag nämnde tidigare kan nog fungera också mot denna blinda fläck – alltså predikan, själavård och eftertanke. Andra mediciner kan vara att resa under förutsättning att det inte handlar om ytlig turism – att lära känna andra kulturer kan rubba mina egna kulturella självklarheter. Och en eftermiddag i Hjällbo kan förmodligen fungera bättre som medicin i det här avseendet än en vecka på Mallorca! Så det behöver inte bli dyrt! En annan kraftigt verkande medicin kan vara retreat – att för en tid dra sig undan alla de signaler som ständigt underhåller vår normalitet, som skapar vår subjektiva bild av världen.

Fast egentligen finns det bara en som i grunden kan öppna våra ögon och besegra all vår dubbelmoral. Och det är han som gjorde det för synagog­föreståndaren i evangeliet – Jesus själv. Så den allra bästa medicinen mot alla våra blinda fläckar det är att lära känna Jesus. Du behöver inte vara bibelexpert utan det kan räcka att meditera länge och innerligt över några få Jesusord i taget. Problemet är ju att han är draperad i tvåtusen år av kyrklig kultur och det kan ta ett tag att tränga igenom alla dessa pålagringar. Men när du gjort det så har du funnit honom om vilken du kan säga: Min Jesus! Kanske skiljer han sig rätt mycket från kyrkans och tidsandans alla Jesusbilder, men var ändå rädd om honom för han är ju DIN JESUS! AMEN