8:e eft. Tref. 2010  NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan och
pilgrimsgudstjänst i Gunneboparken
Stefan Risenfors

                 

Beredelsetal
Dagens GT-liga text är hämtad från Ordspråksboken och utgörs av en uppmaning att vara trogen Guds bud: ”Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.”
Och den fromme juden gör så fortfarande idag när han varje vardagsmorgon tar på sig sin böneschal och spänner fast två små kapslar med valda Bibelord på sin ena hand och på pannan. Ritualen ser mycket exotisk ut och ter sig kanske främmande och konstig i våra ögon men om vi tänker på vad den uttrycker så skulle kanske också vi behöva en liknande daglig ritual. Att bokstavligen spänna fast Guds Ord mot pannan där alla mina tankar rör sig, och sedan den andra kapseln mot handen som ett uttryck för alla mina gärningar – allt det jag kommer att göra med mina händer den kommande dagen. Att börja dagen med föresatsen att varje tanke och varje handling ska vara i överensstämmelse med Guds vilja! Om vi tänker på hur våra liv ser ut och vad vi tillåter styra våra tankar så vore en sådan påminnelse precis vad vi skulle behöva. Låt oss nu betrakta våra splittrade och ofullkomliga liv och lägga fram dem inför den Gud som ser och vet och ändå fortsätter att älska oss!

GT-text Ords 7:1-3
Håll fast vid mina ord och bevara mina bud inom dig.
Håll mina bud så får du leva,
bevara min lära som din ögonsten.
Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

Epistel 1 Kor 3:10-15

Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.

Evangelium Matt 7:22-29
Jesus sade: "På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?' Då skall jag säga dem som det är: 'Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!'
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort."
När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda

Predikan

Evangeliet vi hörde utgör avslutningen på Jesu Bergspredikan som vi hittar i Matteus 5:e, 6:e och 7:e kapitel. Och efter att ha citerat Jesus i tre kapitel, så slutar berättaren med en egen kommentar - När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

Nu står det inte hur de skriftlärda förkunnade mer än att de uppenbarligen inte förkunnade ”med makt” – vad det nu betyder? Kanske var de skrift­lärda inte så auktoritativa i sitt tilltal som Jesus. Kanske pratade de med mindre bokstäver, mer prövande som forskare ofta gör. För de var ju faktiskt forskare, skriftlärda Bibelforskare. Det konstiga är ju att de som vet mycket om något ofta är mer försiktiga när de uttalar sig eftersom de känner komplexiteten i ämnet. De känner alla nyanserna, vet om en mängd tolkningsalternativ och uttalar sig därför mindre tvärsäkert än amatörerna. De skriftlärda, vetenskapsmännen och experterna är därför ofta ett mindre problem än de där folkförförarna som inte vet så mycket men som i sin tvärsäkerhet ger intryck av att veta mycket, och dessutom har förmågan att framföra sitt budskap så att folk tror på dem. Det är de som utgör det stora problemet – de tvärsäkra som har förmågan att påverka utan att vi märker det. Den där förmågan att elda massorna, att med sina ord manipulera för att inte säga domptera tusentals människor – sådana som Adolf Hitler, Josef Stalin, Benito Mussolini och Mao Tse Tung. Vi vet vad de lyckades ställa till med – det där ökända gänget i ”döda folkförförares sällskap”. Men hur är det med de nu levande folkförförarna – de där som idag talar med lite kunskap men mycket tvärsäkerhet. Kanske kommer vi att möta några av dem i den valrörelse som drar igång på allvar om några veckor, men förmår vi avslöja dem? Klarar vi av att se igenom slagorden eller blir vi lika förförda som många andra?

Vi har ju ett nytt problem när det gäller folkförförarna och det är att de idag har tillgång till ett informationsvapen som Hitler bara hade kunnat drömma om – televisionen! Det kanske räcker att nämna den italienske premiär­ministern Silvio Berlusconi för att vi ska förstå televisionens makt inte bara över 60 miljoner italienare – tror någon att det är en tillfällighet att denne regeringschef är en av Italiens rikaste män? Tror någon att det är en tillfällighet att han personligen äger flera TV-kanaler?

Nu var ju dagens tema ANDLIG klarsyn och då kan kanske den här utflykten till politiken ses som ovidkommande. Men då tror jag att vi har lämnat Jesus eftersom han, bl.a. i Bergspredikan, är så oerhört politisk i betydelsen att tron måste få konsekvenser i det dagliga livet! Det vi kallar andligt och världsligt är ju bara två aspekter på en och samma odelbara verklighet – det finns bara en verklighet! Men visst hade jag också kunnat ta ett antal amerikanska TV-predikanter som exempel på televisionens enorma genomslagskraft.

Men vi som lever i detta moderna samhälle, vi som ständigt utsätts för alla dessa manipulativa budskap – hur ska vi kunna behålla vår klarsyn? Hur går det till att, med Jesu ord, bygga sitt hus på berggrunden istället för på den lösa sanden – hur går det till när så mycket lös sand idag presenteras som berggrund? Jag vill lyfta fram fem tankar som svar på den frågan:

 1. Inse att du har ett val
Kanske är detta det största problemet – så många gånger väljer vi utan att vara medvetna om det! Vi går med massan och gör som alla andra och märker inte att massan just passerade ett vägskäl där man hade kunnat gå åt ett annat håll! Det är så mycket som presenteras som självklarheter för oss men då är det vår uppgift att genomskåda självklarheterna:

·      Nej, det är inte självklart att man ska arbeta med just det man har utbildat sig till!

·      Nej, det är inte självklart att man ska haft sex med någon bara för att man fyllt 25 år!

·      Nej, det är inte självklart att man ska ha mobiltelefon, TV och Internet!

·      Nej, det är inte självklart att man ska göra karriär i form av högre lön och mer makt!

Jag tror att både vi och vårt samhälle skulle må bra av att vi kristna lite oftare vågade vara motkulturella, vågade göra tvärtom. Varje samhälle behöver människor som bryter likformigheten och genomskådar alla självklarheter som inte är självklara. Granska ditt liv! Det kan räcka med att ge akt på en enda dag för att upptäcka hundratals val som du gjorde utan att vara medveten om det. Och när du gjort den granskningen – ställ frågan till vart och ett av de valen: vad ville Gud att jag skulle välja? Du kan oftast inte veta svaret på den frågan men bara detta att dra in Gud i ekvationen gör att självklarheterna inte längre blir så självklara! Och när du väl har upptäckt att du har ett val – då har du plötsligt något att jobba med!

2. Ta tid för eftertanke!
Anledningen till att vi inte märker de flesta valsituationer vi ställs inför, det är att vi har för bråttom. Det är som att färdas på en väg i alltför hög hastighet – då märker vi inte de små avtagsvägarna utan ser bara de stora huvudlederna. Att sakta farten i livet gör förmodligen att vi upptäcker en hel massa rikedomar som vi annars skulle ha missat. Och för den som inte klarar av att leva i lågtempo återstår ändå möjligheten att lägga in väl avgränsade pauser med rejält med tid för eftertanke. Söndagens gudstjänst kan vara en sådan paus och i så fall fyller den sin funktion också om predikan var obegriplig och tråkigheten bedövande!

3. Våga välja också när du inte är säker, också när du inte har alla argumenten!
De flesta människor i vårt samhälle har idag sådana oändliga möjligheter jämfört med tidigare generationer. Framförallt de unga har idag, innan de rotat sig och bildat familj, en enorm valfrihet och denna frihet kan vara bedövande. Alternativen är så många och man är så livrädd för att välja fel och då kan beslutskrampen slå klorna i en – man vågar inte välja av rädsla för att välja fel. I det läget måste man kanske lära sig att lita till sin intuition, till sitt hjärtas röst. Det är ungefär som att skriva en predikan – det finns så oändligt många sätt att börja och då handlar det bara om att våga kasta sig ut i ett av alla dessa sätt, även om man inte vet var man hamnar. Det handlar om att våga ta steget och kliva in i ett nytt rum också innan man vet varför man gör det, för det är först när man är inne i det nya mentala rummet som man upptäcker den möjlighet som man inte kunde se från sin ursprungsposition.

4. Bevara din ödmjukhet efter att du har valt!
Omedvetet söker vi bekräftelse på de val vi gjort. Har jag t ex köpt ett visst bilmärke så dras min uppmärksamhet till alla tester som bekräftar att jag gjort ett bra val. Det man inte valde försvinner snart ur blickfältet. När det gäller val av bil kan vi kanske stå ut med den skevheten men när det gäller mycket annat är det så viktigt att aldrig sluta lyssna och att aldrig upphöra att vara nyfiken på dem som gjort ett annat val. Ibland är det svårt – det är så lätt att hamna i försvarsattityd mot dem som tycker annorlunda – men just för att det är svårt så behöver vi öva på det. Öva på att tänka tanken – hur skulle det vara om jag gjorde tvärtom?

5. Känn på eftersmaken!
Att lyssna till sitt hjärta är kanske det mest schablonartade svaret folk får i en valsituation. ”Känns det bra så är det rätt” – ungefär så kan man uttrycka den princip som kallas lustprincipen. Och visst talar Gud ofta till oss genom lusten – våra känslor är verkligen ett av de språk Gud använder för att kommunicera med oss! Men den spontana lusten kan samtidigt föra oss väldigt vilse och därför måste vi lära oss att känna på eftersmaken. Känns alternativet jag valde lika bra efteråt – dagen efter och året efter? Också i denna eftersmak kan Gud göra sin röst hörd – så ta den på allvar. Vissa val kan man inte göra ogjorda efteråt men man kan lära sig inför de nya val som vi hela tiden ställs inför – hur kändes det efteråt förra gången jag valde det eller det alternativet?

Nu är det ju så att vi i kyrkan hela tiden kan sägas utgå från facit och sen konstruerar vi frågorna som för oss fram till honom som för oss är facit – Jesus! På det sättet är ju en predikan mer eller mindre förutsägbar. Men det svar som heter Jesus är ingen trång parkeringsplats utan det är en väg, en vandring! Inte så mycket mer än en riktning men framförallt ett sällskap, någon som följer dig på vägen vart du än går. Och det fantastiska är att om två människor gör diametralt olika val och väljer livsvägar som kan synas stå oförenliga, så kan ändå Jesus vandra med de båda två. Så stor är hans famn att också om vi förlorar vår andliga klarsyn och väljer fel, så är vi ändå kvar i famnen. Och ibland är genaste vägen till Jesus att tillåta sig att gå vilse bland alla självklarheterna. Hur är det nu Tomas Tranströmer uttrycker den sanningen: Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. AMEN