8:e eft. Tref. 2000  NÄSTA>
Högmässa (efter konfirmation)
i Stensjökyrkan kl 10
Stefan Risenfors

EVANGELIUM - MATT 7:15-21
Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.


Beredelseord
Så här säger profeten Mika i dagens GT-liga text: "Så säger Herren om profeterna som leder mitt folk vilse: De lovar fred och lycka bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla som inte stoppar något i gapet på dem."
Visst finns de också idag, de falska profeterna. Även om de inte kallas profeter utan snarare återfinns bland yrkesgrupper som konsulter, författare, journalister, politiker och präster. Det handlar om folk som antingen inte brytt sig om att ta reda på sanningen men som ändå uppträder som tvärsäkra experter. Eller också handlar det om folk som faktiskt känner till sanningen, som har all information dom behöver, men som medvetet prånglar ut lögner. Kanske, som profeten Mika beskriver det, bara för att de tjänar på lögnen eller för att de på något sätt upplever sanningen som obekväm.

Civilkurage brukar det kallas - modet att våga säga ifrån fast det kostar på. Men nog kan det krävas civilkurage också av den som lyssnar - det kan kosta på också att lyssna till och ställa sig bakom det som vågar säga den obekväma sanningen. Som Bofors-ingenjören Ingvar Bratt som vågade avslöja företagets vapensmuggling trots att han därmed blev utfryst i Karlskoga där han bodde. Den gången krävdes det civilkurage både av Ingvar Bratt och av dom som vågade ta hans parti i Karlskoga.

Inför syndabekännelsen ska vi då fråga oss vilka profeter vi lyssnar på, lyssnar vi bara på dom som smeker våra öron eller är vi beredda att lyssna också på dom som säger sanningar som är obekväma för oss? Men mot bakgrund av att konfirmanderna var i Auschwitz för två veckor sen ska vi också fråga oss hur intresserade vi egentligen är av sanningen. Det var många som levde i koncentrationslägrens omedelbara närhet men som efter kriget påstod att det inte visste vad som pågick. Frågan är hur intresserade de var av att veta och frågan till oss är hur intresserade vi är av att veta sanningar som kan vara obekväma för oss! Ett enda exempel: Om någon påpekar sambandet mellan utfattig åldringsvård å en sidan och svartjobb och skattesänkningar å andra sidan - hur intresserade är vi av att lyssna?

Predikan
Nya testamentet är ju från början skrivet på grekiska och där finns ett grekiskt ord som var viktigt under den period i kyrkans historia då Nya testamentet skrevs ner, alltså perioden 40-100 e Kr. Inte minst de senast författade böckerna i NT använder flitigt det här ordet eller andra närbesläktade begrepp. Anledningen till att det här ordet var så viktigt vid den här tiden var att kyrkan befann sig i ett känsligt uppbyggnadsskede. Det var då och under de närmast följande århundradena som man la den läromässiga grunden för den kyrka som vi idag tillhör. De två viktiga frågorna var då: Vad ska vi tro? och Vad ska vi inte tro? Vad är en rätt tolkning av Jesu lära och vad är en uppenbart felaktig tolkning. Vilka uttolkare ska vi acceptera och vilka ska vi avvisa eftersom de har låtit sig påverkas av andra läror och ideologier?

Det grekiska begrepp som då blir oerhört centralt är ordet DIAKRISIS som betyder urskillning, sållning, sortering. Men urskillning är nog den bästa översättningen. Det handlar alltså om förmågan att kunna skilja mellan sant och falskt.

Och om urskillningsförmågan var viktig för 2000 år sen så är den inte mindre viktig idag. Det stora problemet för oss är att rösterna har blivit så många, lärorna har blivit så många, uppfattningarna har blivit så många.

Inte minst ni som är nykonfirmerade befinner er i en situation då tusen röster ropar på er. Från alla håll hörs lockropen: Kom till oss vi har sanningen! Kom till oss - om du lever som vi blir du lycklig! Men det är en kör av röster som verkar överrösta alla andra och det är alla dom röster som vill få dig att konsumera. Även om ni som konfirmander under det senaste året har utsatt er för mer kyrklig propaganda än någonsin tidigare, så är det ändå så att kyrkans röst är en liten pipande mus i jämförelse med hela den enorma kör som vill göra dig till en duktig konsument som tror att meningen med livet ligger i att hela tiden köpa sig ett livsinnehåll.

Jag tror att det är lätt att underskatta den andliga fara som ligger i att leva i ett sk informationssamhälle. För i detta samhälle är förmågan att kommunicera, förmågan att förmedla ett budskap, så oerhört utvecklad. När konfirmanderna besökte Auschwitz för en dryg vecka sen så kunde man fundera över hur Hitler kunde lura så många, hur kunde han få miljontals upplysta, kultiverade tyskar att gå sina ärenden? Vi inser då vilken otrolig makt ordet kan ha - det var ju med ordet han förförde sitt folk, Hitler. Och med det då relativt nya massmediet radio kunde han nå miljoner människor med ett enda tal. Så här 60 år senare kan vi skratta åt hans skränande tal som verkar vara helt utan finess, bara ett malande verbalt raseri över grupper som judar och andra. Men han lyckades med sitt primitiva skrän förföra ett helt folk! Visst hade Hitler god hjälp av Joseph Goebbels som var en ytterst professionell propagandaminister och visst var det fler som medverkade till att förföra folket, bl a en oerhört duktig filmare som hette Leni Riefenstahl. Radio och film var ju på den här tiden fortfarande ganska outvecklade, med våra mått mätt, men ändå var dessa nya massmedier livsfarliga vapen i händerna på en galen diktator med ytterst kompetenta medarbetare!

60 år senare har folkförförarna en oerhört mycket vassare vapenarsenal till sitt förfogande:

  • radion har utvecklats så att vi idag har tillgång till nästan hur många kanaler som helst
  • filmen har fått helt andra tekniska förutsättningar än på 30-talet
  • TV-mediet har tillkommit - säkerligen är det mer än hälften av västvärldens befolkning som tittar på TV varje dag
  • internet har skapat ett helt nytt massmedium där vi plötsligt har miljoner människor både som möjliga avsändare och som möjliga mottagare
  • musikindustrin som ibland inte bara levererar musik utan hela livsstilar - se t ex hur nynazismen kunnat använda Vit Makt-musiken som språngbräda in i ungdomskulturen
  • tidningar, affischpelare, texter på kläder, annonsblad i brevlådan…

Visst man skulle kunna säga att informationsamhället skapar en mångfald röster där det kan vara svårt för någon att överrösta dom andra. Och på det sättet är ju internet och satellit-TV ett problem för regimerna i Kina, Nordkorea och Irak. Men jag ser ändå två jättelika problem med informationssamhället, två problem som gör såväl begreppet urskillning som dagens evangelium om falska profeter skrämmande aktuella:

Det första problemet är att pengar betyder allt mer i de nya medierna. Se på de senaste amerikanska presidentvalen. För presidentkandidaterna handlar det mest om att kunna övertyga några få kapitalstarka bidragsgivare så att de kan betala svindyr TV-reklam med vilken man utan större problem kan förföra folket. Det allt mer avgörande är hur mycket pengar man har att köpa sändningstid för och hur bra man gör sig i TV-rutan. Man har ju också granskat propagandakriget inför folkomröstningen om EU där en av sidorna hade ofantligt mycket mer pengar än den andra. De falska profeterna gynnas av att det mer handlar om vem som har mest pengar i propagandakassan än om vem som har bäst sakargument! Där pengarna finns, finns alltså i allt högre utsträckning också makten. Jämför bara hur mycket de fyra årliga församlingsbladen väger jämfört med all kommersiell reklam ni får in brevlådan under ett år. Nog är kyrkans röst jämfört med Mamons röst som en liten pipande mus som försöker överrösta ett mullrande hårdrockband!

Det andra problemet med informationssamhället är mängden information. Vi förmår inte värja oss för all den information som ständigt väller in över oss. Ni nykonfirmerade kan ju bara jämföra mängden budskap som farfars generation tog emot varje dag när de var i er ålder, jämfört med hur många budskap ni ska ta ställning till varje dag! Jag lovar er - det är inte bara vägmärkena som blivit fler! Och vad händer när vi drabbas av denna flodvåg av information. Jo, det som händer är att vi blir förvirrade av alla budskap. Vi förmår inte ta till oss nåt mer än mycket ytliga budskap - därför blir det mer lockande att bläddra i Vecko-Revyn än att läsa Bibeln fastän vi nog alla vet vilket som är nyttigast i långa loppet!

Det som hände när ni konfirmander var på Taizé var att en hel del av informationskanalerna stängdes av - ingen TV, ingen radio, inga tidningar, inga reklambroschyrer. Och plötsligt blev det en massa tid över så att ni hann med både tre gudstjänstbesök varje dag och dessutom hann ni med att diskutera Bibeln och träffa en massa nya människor. Kanske blev det sammanlagt lika mycket information varje dag som hemma, men det var en annan kvalitet på budskapen - mindre av det ytliga och mer av det väsentliga!

När jag hade kommit så här långt i mitt predikoskrivande konstaterade jag med hjälp av datorn att den här predikan hittills bestått av 1118 ord. Det är rätt mycket det också. Som präst är jag ju en del av informationssamhället och nu har jag alltså tröttat era öron och era hjärnor med ytterligare 1118 ord, ja 1180 ord är det faktiskt nu…

… och då har jag bara nämnt Jesus en gång medan jag nämnt Hitler tre gånger. Konstig predikan men samtidigt kanske en illustration till de sista raderna i dagens evangelium: Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. Ordet Jesus kan nämligen ibland dölja mer än det avslöjar!

Av hänsyn till det jag sagt om informationssamhällets förbannelser tänkte jag avsluta den här predikan innan jag kommer upp i 1300 ord. Och då vill jag bara säga att det här med att låta sig luras av falska profeter - den risken är större idag än någonsin tidigare eftersom de falska profeterna har så kraftfulla vapen till sitt förfogande. Jesus lär oss att vi ska döma profeterna efter deras frukt men problemet är att frukten ofta kommer långt senare och då kan det vara för sent att byta kanal, för då är man redan lurad! Det bästa vapnet mot de falska profeterna är nog det som konfirmanderna prövade lite i Taizé - tystnad. 10 minuters tystnad i en gudstjänst kan vara smått outhärdligt när benen är fulla av spring och när huvet är fullt av irriterande brus. Men då har jag ett recept: promenera ensam med dina tankar en halvtimme varje dag, utan free-style i öronen. I den tystnaden blir urskillning plötsligt en möjlighet, i den tystnaden hör du kanske Jesus viska djupa sanningar om sin kärlek till dig och om den väg han vill att du ska vandra. Gå med Jesus alltså! 1433 ord - förlåt!

AMEN