Midsommardagen 2003  NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan
Stefan Risenfors


GT-text Jes 40:1-8
Trösta, trösta mitt folk,säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder. En röst ropar:Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnasoch branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras,och alla människor skall se det. Herren har talat. En röst sade: Förkunna! Jag frågade: "Vad skall jag förkunna?" Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.

Epistel Apg 14:16-17
Paulus och Barnabas sade: Förr i tiden lät Gud alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje."

Evangelium Luk 1:5-17
På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett."

Beredelsetal
Dagens GT-liga text är hämtad från inledningen till den del av profeten Jesajas bok som ibland kallas Trösteboken - kap 40-66. Profeten talar till judarna under fångenskapen i Babylonien och vill förmedla tröst och hopp inför framtiden. Det sägs ibland att människans behov av tröst är oändligt. Och kanske är det så även om vars och ens behov av tröst givetvis varierar beroende på levnadsomständigheterna. Det Jesaja gör är att han påminner om Guds löften till folket. Ungefär som när man betraktar en grå himmel och påminner om att där bakom allt det grå skiner fortfarande solen.

Midsommardagen är något av skapelsens dag i kyrkoåret - det märker ni inte minst av psalmvalet idag - det blir mycket sommar och mycket gröna träd! Och kanske är själva skapelsen den största tröstproducenten i våra liv - allt detta sköna runt omkring oss! Vi behöver närma oss naturen i alla dess former för att ständigt påminnas om denna tröst. Vi behöver tvätta våra ögon genom att betrakta all denna slösande skönhet. Ja, verkligen betrakta, inte bara titta på utan verkligen betrakta uppmärksamt och eftertänksamt som i kontemplation.

Låt oss nu i vår syndabekännelse be Gud om att Han ska befria oss från vår självupptagna närsynthet, låt oss be Gud att Han ska tvätta våra ögon så vi ser all den skönhet och tröst som Han ständigt slösar över oss, också i livets örkaste stunder. Låt oss be och bekänna…

Predikan
En mer osannolik midsommargestalt än Johannes Döparen får man leta efter! Just under den helg då man skrålar och super som mest i det här landet dyker han upp som en påminnelse om att den ytliga glädjen ofta döljer en stor inre tomhet och sorg, och som en påminnelse om att ett yttre allvar ibland kan dölja en djup inre glädje.

I dagens evangelium ser vi flera exempel på paralleller mellan Johannes och Jesus:

  • bådas födelse förutsägs genom besök av änglar
  • båda föds genom biologiska under: Johannes genom att en gammal barnlös kvinna plötsligt blir fertil genom ett gudomligt ingripande och Jesus genom att ingen man är inblandad
  • båda har särskilda uppdrag i Guds frälsningsplan, uppdrag som änglar har tillkännagett

Ytterligare paralleller är att deras mödrar är släkt, att de båda förbereder sig för sitt uppdrag genom ökenvistelser och att båda uppvisar ett oerhört starkt kallelsemedvetande när de väl framträder. Men vid midsommarbordet ter de sig så brutalt olika, så svårförenliga i sin respektive attityd inför snapsen, ölet och festen. Redan under deras livstid påpekade folk denna skillnad. Jesus berättar om det i Matt 11: Jesus sade: Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: 'Han är besatt.' Människosonen kom, och han äter och dric-ker, och då säger man: 'Se vilken frossare och drinkare, en vän till tull-indrivare och syndare.' Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt."

Det finns alltså en Guds Vishet där Johannes och Jesus hör ihop i något som ser ut som ett motsatsernas möte men där det visar sig att motsatsen bara är skenbar.

Jesu första underverk var att han tillverkade 600 liter vin åt redan berusade bröllopsgäster medan Johannes Döparen under hela sitt liv inte ens rörde alkohol. Jesus rörde sig obehindrat i folklivet och lät sig bjudas på fester hos rika tullindrivare medan Johannes höll sig ute i öknen, levde på gräshoppor och vildhonung och predikade omvändelse och bättring.

Men det är framför allt det yttre som skiljer dem åt, formen för förkunnelsen skiljer sig åt men innehållet är i hög utsträckning det samma. Båda talar om att Guds rike är nära, båda talar om att folket måste göra bättring, båda vågar provocera också de mäktigaste i samhället och båda pekar i samma riktning - mot Jesus!

Och här landar ökenprofeten Johannes Döparen mitt i den svenska midsommargrönskan - i just detta att han pekar på Jesus. Skönheten i naturen pekar också på något utanför sig självt - den vittnar om en Skapare och om denne Skapares kärlek till människorna. Vare sig Johannes eller midsommargrönskan kan frälsa och befria oss men båda kan fungera som dörrar in till det rum där Jesus själv möter oss med sin frälsande kärlek.

Men OK - även om innehållet i Jesu och Johannes förkunnelse har strora likheter så kan det inte vara utan betydelse att formerna för fökunnelsen är så olika. Den gamle kommunikationsteoretikern Marshal Mac Luhan har ju lärt oss att "The medium is the message", kanalen är en del av budskapet. Och vi vet alla vilken betydelse det har vem som säger något och hur det sägs. Så visst påverkades folk av Jesus och Johannes olika sätt att vara. Ändå är det samme Gud som sänder båda, de är båda del av samma gudomliga budskap. Och detta handlar alltså enligt vad Jesus själv sa om en gudomlig Vishet som vi människor har så svårt att begripa.

Jag tror att hemligheten ligger i att Guds tilltal till oss är processuellt. Det låter krångligt men det jag menar är att Gud hela tiden möter oss i historien, längs en tidsaxel - mänsklighetens tidsaxel och vårt eget livs tidsaxel. Nyckelordet här är kairos, det grekiska ordet för "rätt tid". Gud uppenbarar sig på olika sätt i olika tider eftersom tilltalet uppstår i mötet mellan budskap och kulturell situation. Eftersom den kulturella situationen är olika vid olika punkter på mänsklighetens tidsaxel och eftersom den existentiella situationen är olika vid olika punkter under varje människas individuella livsresa så måste budskapet möta oss i olika utformningar beroende på var och när det dimper ner i vår värld! Det är inte knepigare än att en förälder behandlar ett barn olika när det är fem år och när det är femton år - det kan se ut som inkonsekvens men är i själva verket delar av samma konsekventa processuella tilltal - det vi kallar uppfostran!

I det här sammanhanget har den kristna kyrkan liksom många andra religioner ofta gått vilse i det vi kallar ortodoxi. T ex den lutherska ortodoxin som hundratals år efter Luther fortsatte att bokstavligen säga samma sak som Luther sagt i en helt annan kulturell situation. Luther skulle inte sagt samma sak 200 år senare, och därför är inte luthersk ortodoxi trogen Martin Luther om den inte översätter hans teser in i varje ny kulturell situation. Nu var det ju så att Jesus och Johannes levde i samma tid och i samma miljö. Och då kan man tycka att formen för Guds budskap skulle vara densamma. Men även om det bara handlar om dagar så är det ändå en avgörande skillnad mellan Johannes-situationen och Jesus-situationen - mellan dem går nämligen den största brytpunkten i mänsklighetens historia. Den brytpunkt som utgörs av Jesus. Före Jesus var bättring och moral enda möjligheten att nalka sig Gud, med Jesus öppnas en ny väg som stavas nåd och förlåtelse. Inte så att moralen plötsligt blir ointressant med Jesus men den får en annan plats i rummet där vi möter Jesus. Moralen, den som Johannes så starkt predikade, blir inte en väg till Gud utan en väg med Gud eftersom vi inte kan ta emot Guds kärlek utan att den sätter spår i våra liv. De spåren kallas också kärlek men moral är en praktisk form för kärlek - moralens främsta uppgift är ju hela tiden att skydda den svage. Man skulle kunna lägga till att skillnaderna mellan Jesus och Johannes också berodde på att de var olika personer. Och den som tydligast i Bibeln har påpekat vikten av olikhet är ju Paulus när han beskriver församlingens som en kropp med olika lemmar där kroppen inte skulle fungera om inte lemmarna var just olika!

Men så vill jag skicka med en avslutande fråga ut i försommargrösnkan den här midsommardagen. Ängeln där i templet sa till Sackarias att hans son Johannes uppdrag vara att: "vända fädernas hjärtan till deras barn" Om vi innefattar även mödrarna i detta - vad betyder det att en generation ska vända sina hjärtan till sina barn. Kan det ha något att göra med devisen att vi inte ärver jorden av våra föräldrar utan lånar den av våra barn…?

AMEN