Kristi Förklarings dag 2013  NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10,
pilgrimsgudstjänst kl 16

 GT-text 2 Mos 34:27-35

Herren sade till Mose: "Skriv ner dessa befallningar, ty i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Och han skrev förbundsvillkoren, de tio budorden, på tavlorna.

När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte. Då Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansikte vågade de inte komma emot honom. Men Mose ropade på dem, och då kom Aron och alla hövdingarna i menigheten till honom, och han talade med dem. Sedan kom alla israeliterna fram, och Mose gav dem alla de befallningar som han hade fått av Herren på Sinai­berget. När Mose hade talat satte han en mask för ansiktet. Varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av masken tills han gick ut igen. När han hade kommit ut talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt. Då såg israeliterna hur Moses ansikte strålade, och Mose satte masken för ansiktet tills han åter skulle gå in och tala med Herren.
 

Epistel 2 Kor 3:9-18

Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.

När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

Evangelium Mark 9:1-13

Jesus sade: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt."

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia." Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom." Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. Och de frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?" Han svarade: "Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom."

 Beredelsetal

I såväl den GT-liga texten som i episteltexten talas det idag om den slöja som Mose satte för ansiktet när han mötte folket efter att ha tagit emot de tio budorden på Sinai berg. Slöjan skulle dölja den starka strålglans som lyste från hans ansikte efter mötet med Gud själv. I episteltexten använder Paulus den här slöjan som en symbol när han ställer det gamla förbundets texter mot det nya förbund som Jesus instiftar. Paulus menar att det hänger en slöja över människors hjärtan när man läser det gamla förbundets texter men att den försvinner när man närmar sig de GT-liga texterna genom Jesus. Jesus uppenbarar det som tidigare var dolt, genom Jesu ankomst till jorden blir det tidigare beslöjade i Guds väsen avslöjat.

 Och så säger den kristna tron – att Jesus visar oss Guds sanna identitet. Med Jesus blir Gud något mer än tio budord. Lagen avskaffas inte av evangeliet men den kompletteras och fullbordas genom det evangelium som ger lagen ett dubbelt syfte. Lagen är fortfarande en vägvisare mot ett sannare liv som människa, men lagen visar oss också vår ofullkomlighet och därmed kan vi inse att det bara finns en väg till Gud och den går via korset på Golgata. När vi ställer oss inför lagen blir försoningen som Jesus skänker oss vår enda möjlighet – när vi inte klarar att klättra mot rättfärdighet får vi falla i Jesu armar och låta honom bära oss hela vägen hem till Gud. Så låt oss då falla i hans armar när vi nu ber och bekänner….

 Predikan

Jesus sade: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt." Så inleds dagens evangelium men vad menas med de orden i Markusevangeliet? Det skulle kunna ses som ett av många uttryck i den första kyrkan för uppfattningen att man levde i den yttersta tiden. Men det skulle också kunna vara så att Jesus syftade på den första Pingstdagen i Jerusalem när Guds rike uppen­barades i form av eldslågor och förmåga att tala främmande språk. 

 Sedan följer den fantastiska berättelsen om Förklaringsberget eller Härlighetens berg. Som vanligt i Bibeln så sker den här extraordinära händelsen uppe på ett berg. Så var det ju också i den GT-liga texten – det var uppe på ett berg som Mose fick ta emot lagens tavlor. Och på samma sätt för två månader sedan när vi hörde om Kristi himmelsfärd – också den skedde på ett berg.

 Skeptikern bland oss och inom oss vaknar då till liv. Hmm – uppe på ett berg. Det betyder avlägsna folktomma platser och det betyder få vittnen, om ens några. Är det ändå inte lite misstänkt! De som var med där uppe kan ju påstå vad som helst för inga andra var ju med!

 Å andra sidan finns berättelsen om Förklaringsberget med hos såväl Matteus, Markus som Lukas. Det handlar alltså om en mycket stark tradition i den första kyrkan. Och enligt kyrkans tradition fick de tre lärjungar som var med - Petrus, Jakob och Johannes - offra sina liv för sin tro att Jesus verkligen var Guds Son. Och vem offrar livet för en fantasi?

Jag väljer därför att tro att det verkligen gick till på det där viset uppe på Förklaringsberget, trots att det inte finns några utomstående vittnen.

 Men vad handlar det då om? Jo, att tre av lärjungarna fick ett slags privat förhandsvisning av Jesu sanna identitet. Han strålade av himmelsk härlig­het och han kopplas samman med två viktiga gestalter från judarnas historia – Mose och Elia. Det fungerar som ett slags ömsesidig legitimering – Mose, Elia och Jesus hör alla till samma linje i Guds uppenbarelse. Det är inte något i grunden nytt som Jesus kommer med utan det är en fullbordan av det som Gamla testamentets profeter en gång sagt.

 Här skulle vi kunna dra den första praktiska lärdomen av dagens evangelium – detta att inte slänga ut barnet med badvattnet. Hur ofta är det inte så att vi i förtjusningen över något nytt kastar allt det gamla överbord. Och då hamnar vi i de där ständiga kantringarna – från ena diket till det andra, från ena överdriften till den motsatta. När Jesus på berget ställer sig tillsammans med Mose och Elia så kan det ses som en bild för att när vi möter och tar till oss något nytt så bör vi samtidigt försöka se sambandet med det som en gång var nytt men nu ligger bakom oss. Att helt enkelt plocka pärlor, inte bara ur det nya utan också ur det gamla.

 För de tre lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes måste upplevelsen på Förklaringsberget ha varit oerhört trosstärkande och visst kan också du och jag ibland välsignas med små eller stora Förklaringsberg. Stunder av plötslig klarhet, ögonblick då allt verkar självklart och enkelt. Och jag tror verkligen att Gud vill ge oss alla den här sortens upplevelser. Inte så att alla får visioner och mystika erfarenheter i form av syner och mirakler. Nej, jag tror att den sortens Förklaringsberg är tämligen sällsynta och inte heller nödvändiga. Däremot tror jag att de inre Förklaringsögonblicken finns i varje människas liv men att vi alltför ofta blundar för dem. Jag tror nämligen att förutsättningen är att vi stannar upp och söker ensamheten tillsammans med Gud.

 Dessutom behöver vi fundera över vår egen livshistoria – i vilka sammanhang har vi upplevt livet som allra starkast? Det handlar om att försöka kartlägga sin egen andliga geografi. Är det i musiken jag haft mina starkaste upplevelser? Är det i litteraturen eller ute i naturen? Är det på havet eller i skogen? Vilken årstid? Vilket väder? Vilken tid på dygnet? Eller är det i gudstjänsten, bibelläsningen eller i den stilla bönen och var befann jag mig då den gången när bönen plötsligt berörde mig djupare än tidigare?

 Jag tror att den sortens frågor kan hjälpa oss att finna vägen till de Förklaringsberg som är just våra Förklaringsberg. För vi är olika och därför är ditt Förklaringsberg förmodligen beläget på en annan plats än mitt. För mig har årliga retreater under många år fungerat som Förklaringsberg och jag anar att många fler skulle kunna finna sina Förklaringsberg i samman­hanget av flera sammanhängande dagar i tystnad och avskildhet. Men leta också på de platser där du tidigare haft starka inre upplevelser av frid och klarhet – låt helt enkelt din egen livshistoria tala till dig om var du har störst möjlighet att komma nära Gud, dig själv och hela skapelsen.

 

Petrus vill bygga hyddor däruppe på berget. Han vill bosätta sig där uppe i härligheten. Men Förklaringsberg kan man inte bo på för de förlorar de sin kraft, den kraft som ligger i det tillfälliga, det avvikande, det extraoridnära. Tillsammans med lärjungarna tvingas vi alltså följa med Jesus ner från berget och det viktiga är att konstatera att han inte blir kvar uppe på berget utan han följer med ner i det vardagliga och alldagliga. Jesus är inte beroende av glitter och glamour och han klär inte särskilt bra i skinande vitt utan han trivs nog allra bäst vid din sida när allt är som det brukar vara. Jesus vill mer än något annat vara en vän i vardagen. Om du trivs bäst på Förklaringsberget så trivs han bäst i din vardag bland alla de människor du brukar träffa.

 Ja, jag tror att det är på det viset. Men för att kunna upptäcka Jesus mitt i vardagens alla små detaljer så kan vi behöva tvätta våra ögon uppe på något Förklaringsberg emellanåt. Klarheten däruppifrån kan vi försöka bära med oss ner i vardagen så att den avslöjas som den jesusverklighet den faktiskt är. Alltså: hämta klarheten från berget men bruka den i din egen vardag så att du ser heligheten i vardagligheten, så att du ser Jesus i varje människa som kommer dig till mötes! AMEN