6:e eft. tref. 2001  NÄSTA>
Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan kl 10
Stefan Risenfors

Evangelium: Matt 16:24-27
Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.

Predikan
Den här söndagen har alltså Efterföljelse som tema. Men vad har predikan med efterföljelse att göra? Predikan är ju bara ord! Av en alldeles speciell anledning ska vi börja med den frågan idag - frågan om predikans roll i sammanhanget. För mig som präst betyder predika att ge mig ut på djupt vatten, väl medveten om att jag bara kommer att plaska omkring i det ljumma ytvattnet. Längre ner än så når inte mina ord - det handlar om ytvatten men det som ändå legitimerar predikan är att det rör sig om ytvatten med oändliga djup inunder sig!

En predikan kan i lyckliga fall vara intressant och tankeväckande men egentligen aldrig angelägen! I ytvattnet är det nämligen samma gamla sanningar som ständigt återkommer, i bästa fall i spännande och varierande former. Därför är predikan aldrig verkligt angelägen. Men det spännande med predikan är att den ibland förmår sätta igång en rörelse i vattnet som gör att djupvatten plötsligt strömmar upp inom en människa. Djupen finns inte i predikan, utan djupen finns inom dig själv! Oändliga djup där Gud själv är närvarande inom varje människa. Men problemet är att vi så sällan är medvetna om vad som rör sig i våra inre djup - vi kan leva ett helt liv på ytan utan att ha varit medvetna om vilka rikedomar som väntat i våra egna inre djup!

Du ska därför idag egentligen inte lyssna till mig, utan du ska lyssna till dig själv! Du ska lyssna efter det som händer inom dig när du hör mina ord. För i bästa fall kan mina ytvattensord röra om i ditt inre så att friskt djupvatten plötsligt strömmar upp, så att Gud plötsligt börjar tala till dig ur dina egna inre djup. För det är där Han bor, himmelens och jordens Skapare har tagit sin boning djupt inne i dig - det är där Han låter sig finnas. Men bara om du lyssnar, lyssnar inåt!

När jag nu har talat om att jag som präst ofta är ute på djupt vatten, vatten där jag inte bottnar, vatten där jag inte ens anar djupen. När jag nu har sagt detta så vågar jag tala om musik fastän jag inte vet så mycket om musik eftersom jag bara är en intresserad lyssnare och inte utövare. Jag ska alltså min vana trogen plaska något i ytvattnet, idag i det musikaliska ytvattnet, du är den ende som lär märka ifall det rör upp nåt vatten från större djup inom dig!

Jag läste häromdagen ett par recensioner från de nyligen avslutade jazzdagarna i Stockholm. En av recensionerna gällde en legendarisk amerikansk jazzmusiker. Recensenten skrev något om att han inte bara omgav sig med något ordinärt kompband där han själv kunde lysa klart mot en lite gråare bakgrund i form av de andra musikerna. Nej, hans musiker var lika kompetenta musiker som han själv och det som imponerade på recensenten var lyhördheten i samspelet. Bandet spelade inte på trött rutin utan deras samspel var som ett pågående vitalt samtal där alla deltagarna kom med initiativ, och där de andra ständigt tog med de nya inpassen i samtalet så att det ständigt hände saker i musiken. Också improviserad musik kan ju ibland bli ett lite trött upprepande av bekanta fraser bara i lite nya kombinationer, men så var alltså inte alls fallet med det här bandet.

"Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det."

Tänk om vi skulle översätta det så här: Jesus sade till sina medmusikan-ter: Om någon vill spela med mig så måste han lägga sin solokarriär åt sidan och ta sitt instrument och följa mig när jag börjar spela. För den som är beredd att låta sin individualitet bli en del av något större, han ska finna sig själv och sin egen ton i vår gemensamma musik.

Jag är medveten om att vi får helt andra associationer när vi hör ord om att förneka sig själv och ta sitt kors . Somliga associerar till något obegripligt lidande, till självförsakelse och uppoffrande. Andra associerar som den japanske befrielseteologen Koyama gjorde i sin bok "No handle on the Cross" - han påpekade att det kristna korset inte har något bekvämt handtag. Det handlar inte om något smidigt attachéportföljskors utan om ett spretigt åbäke som stöter emot överallt när man försöker bära det. Vad Koyama menade var att sann kristendom alltid retar någon och ofta väldigt många - man tar sig inte smidigt fram genom tillvaron om man släpar på ett kors.

Och visst har Koyama rätt om korsets otymplighet, men också ett instrument kan vara skrymmande! Det jag vänder mig emot med de associationer som vi får till ordet kors är att det verkar så meningslöst att släpa på ett kors, som om lidandet var ett självändamål. Lidandet är inget som vi ska söka för då blir det meningslöst. Lidandet är däremot en av flera ofrånkomliga konsekvenser av att en människa försöker vara sin innersta längtan trogen. Men för att synliggöra att det korsbärande som Jesus talar om inte är någon meningslös from pose, så vill jag idag likna korset vid ett instrument - ett instrument som är till för att användas till den musik som vi kallar liv!

Jag vill återvända till den amerikanske jazzmusikern som spelade så lyhört tillsammans med lika duktiga men mindre berömda medmusikanter. Det kunde ju ha varit annorlunda - han kunde valt medmusiker som bara la en jämntjock musikmatta som en bakgrund mot vilken hans originalitet skulle lysa klart. Jesus kunde ha önskat sig en massa duktiga idioter som efterföljare - lydiga lärjungar som bara gjorde som han sa, inte mer och inte mindre. Men det har aldrig varit vår lydnad som han har varit ute efter, utan vår kärlek! Det är när vi plockar upp vårt instrument, just det instrument som är vårt. Det enda intressanta är att det är just vårt instrument och inte något lånat. Nej, Jesus vill att du ska spela med just ditt instrument, stämt i just ditt tonläge, med just de läckande ventiler eller den spruckna instrumentlåda som just ditt instrument råkar ha! Inför Jesus duger inga undanflykter om att du inte kan spela - för alla kan verkligen spela på sitt eget instrument och med en bandledare som är så lyhörd för ditt spel, som ständigt anpassar sig efter just din ton! Alla kan spela men de lär inte upptäcka det om dom tillbringar hela livet med att stå och öva skalor på sitt eget rum. Det blir det ingen musik av - den ende som kan göra musik av ditt liv, det är Jesus! För det är i mötet med honom som du möter dig själv, det är i samspelet med honom som du finner din ton, den ton som är bara din.

Med Jesus i ditt liv finner du alltså en medmusiker som förmår locka fram allt det där som vilar i ditt inre - ditt allra sannaste jag och dina allra mest värdefulla gåvor! Han anpassar ständigt sitt spel till dig och tillsammans kommer ni att skapa musik, just den musik som du är skapad för och som är en annan musik än den jag är skapad för.

I evangeliet sade Jesus: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Visst kan du satsa på en solokarri-är, visst kan du desperat förbruka medmusiker efter medmusiker med det enda syftet att din stjärna ska lysa desto klarare. Men då blir ditt liv aldrig musik utan bara ett desperat, långt utdraget dödsskrik. Priset för din självupptagenhet blir ditt eget liv. Visst kan du ha vunnit hela världen på köpet men en dag kommer du att finna att den bara är tomhet och tystnad. Så vad väntar du på? Du har ett instrument och idag står här någon som vill lära dig spela på det. Det är det efterföljelse handlar om - att börja spela tillsammans med Jesus - en mer lyhörd medspelare lär du aldrig få och i den musik ni gör kommer du att lära känna inte bara honom utan också dig själv!

AMEN