2:a eft. tref. 2011  NÄSTA>
Pilgrimsgudstjänst i Gunnneboparken.
 Stefan Risenfors

GT text - Dom 6:7-16

När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna sände han en profet till dem som sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig."
Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. Herrens ängel visade sig för honom och sade: "Herren är med dig, tappre krigare!" Gideon svarade: "Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld." Herren vände sig till Gideon och sade: "Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig." Gideon svarade: "Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj." Herren sade: "Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man."

Epistel - 1 Kor 1:26-31
Tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

Evangelium - Mark 2:13-17
Jesus gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi steg upp och följde honom.
När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: "Äter han med tullindrivare och syndare?" Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
 

Predikan
1. Sök din kallelse i dina frågor!
Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss?
Det är Gideon, en av Israels klassiska krigshjältar, som i dagens GT-liga text ställer den frågan till den ängel som visat sig för honom för att ge honom uppdraget att leda israeliterna i kriget mot de midjaniter som plågat folket med återkommande attacker. Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Det handlar alltså om den klassiska frågan som människor fortsätter att ställa överallt på jorden – detta VARFÖR inför lidandet.

Bibeln ger inget entydigt svar på frågan om lidandet trots att denna fråga ägnas en hel bok i form av Jobsboken. Lidandet förblir inte alltid men alltför ofta ett mysterium! Men låt oss för ett ögonblick vända frågan inåt, mot sig själv: Varför ställer vi den här frågan? Varför begär vi att lidandet ska ha en mening?

Vi begär ett mönster, vi begär ett begripligt sammanhang och har svårt för att acceptera den blinda slumpen. Och plötsligt har frågan om lidandet förvandlats till ett gudsbevis, ja åtminstone ett gudsindicium – ett tecken som tyder på att Gud existerar och att vi har vårt ursprung i Gud! För varför skulle vi annars fråga? Och varifrån skulle annars det gåtfulla kravet på mening och mönster komma – om det inte handlar om att vi i vårt kollektivt undermed¬vetna, bär med oss minnet av ett mönster i form av en obruten gemenskap med Gud. Vi minns alltså paradiset, Edens Lustgård bär mänskligheten fortfarande med sig som ett kollektivt minne och det är därför vi begär att också lidandet ska ha en mening.

Nu är ju inte detta temat för den GT-liga texten för den handlar ju om hur Gideon kallas till att bli en militär befälhavare – en klanledare eller Domare som de kallades i det gamla Israel. Men den kallelsen går till på samma sätt som vi behandlade Gideons fråga om lidandet – frågan vänds mot Gideon själv:  - Om du saknar ett gudomligt ingripande mot fienderna – varför gör du dig då inte till ett redskap för detta gudomliga ingripande!? Om det inte hade handlat om så grymma saker som krigshandlingar så skulle man kunna koppla till vishetsordet: förbanna inte mörkret – tänd ett ljus istället!

Dagens tema är alltså: Kallelsen till Guds rike, och kanske har vi här en första ledtråd när vi trevar oss fram efter vad som är vår egen kallelse. Låt oss betrakta våra mest brännande frågor i livet och vända dem mot oss själva – vad kan den här frågan berätta om mig själv och om mitt uppdrag här på jorden? Gud kan kalla dig genom dina egna frågor – precis som när Gideon kallades.

2. Varför inte just jag?
Tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam…

Det är Paulus som här ber korinthierna att se tillbaks på när de blev kallade till gemenskap med Jesus. Han påminner om att de som blev kallade inte blev kallade på några egna meriter i form av vishet, makt och ställning. I det här avseendet skiljer sig alltså Guds kallelse från hur det går till när mänskliga arbetsgivare kallar eller rekryterar medarbetare. I veckan rekryterade vi två nya medarbetare till församlingen och när vi rekryterar så gör vi ungefär tvärtom mot vad Paulus beskriver. Vi tittar på erfarenhet, utbildning och referenser och så väljer vi de som i våra ögon verkar vara de mest kvalificerade till våra tjänster.

Med Guds kallelse är det annorlunda och det gäller inte bara kallelsen till att bli en kristen. Nej, också när det gäller kallelserna till olika uppdrag i livet som kristen så skiljer sig Guds kallelser ofta från hur vi människor resonerar. Vi har massor av exempel på det här i Bibeln – exempel på att just de nedersta, de mest föraktade, de svagaste – just de blir kallade till de största uppdragen: Hur var det med David – den lille herdepojken, lill¬brorsan som var så liten och obetydlig att han inte ens visades upp när profeten Samuel kom till Betlehem för att leta efter den han skulle smörja till kung. Och det här mönstret återkommer sedan om och om igen i Bibeln – barnlösa åldringar, ogifta småflickor, föraktade tullindrivare o s v, människor helt utan imponerande CV:n – de är de som kallas!

Det fanns en legendarisk religionspsykolog som hette William James och hans mest berömda bok kom ut 1902 och dr skriver han att han valt att studera människor som inför livets stora utmaningar inte dragit sig undan mumlande varför just jag? Istället hade han funnit det mer intressant att studera de människor som varit mer benägna att säga: ”varför inte just jag!” 
Och därmed har vi kommit ännu ett steg närmare förverkligandet av vår kallelse: Börja alltså med att studera dina egna mest brännande frågor till tillvaron och leta där efter en kallelse. Om du då upplever dig oduglig till uppdraget, så kom ihåg vilka Gud utvalde i Bibeln och ställ dig därefter frågan: Varför inte just jag?

3. Tryggheten bortom låtsastryggheterna
För det tredje och sista ska vi plocka upp en mening ur dagens evangelium: När Jesus gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi steg upp och följde honom.
Ibland beskylls vi svenskar för att vara trygghetsnarkomaner – vi vill veta allting i förväg, vi vill vara försäkrade och ha reservplaner och utvägar om något skulle inträffa. Och visst kan det bli så för en nation som levt i fred i 200 år att tryggheten kan bli till en drog som vi inte kan vara utan. Men detta krav på trygghet och marginaler kan också leda till att vi på något sätt lever med förbehåll – vi vägrar satsa helhjärtat eftersom det upplevs som ett risktagande. Att leva handlar om att våga för livet är en risk och livet kan inte göras riskfritt utan att tappa all sin inneboende mening. Vårt krav på trygghet kan därför medföra att vi aldrig vågar kliva på de tåg som Guds kallelser utgör. Vi står där på perrongen, vi hör inom oss avgångsutropet men vi tycker att vi vet för lite om konsekvenserna så vi blir kvar där på perrongen – trygga men livlösa!

Annat var det med Levi, Alfaios son! Han var tullindrivare och därmed var han betraktad av sina judiska landsmän som en simpel fosterlandsförrädare men hans materiella framtidsutsikter var lysande. Tullindrivarna var ju kända för att kunna utöka tullavgifterna med rena mutor som gick rakt ner i deras egna fickor så Levi skulle nog kunna bli en förmögen man med åren. Men så kom den där Jesus förbi och han sa bara två ord: Följ mig! Och Levi lämnade allt, lämnade hela sin materiella trygghet och följde Jesus.

Det låter både obegripligt och ansvarslöst men även om kallelsen utifrån kom som en blixt från klar himmel så hade förmodligen den inre kallelsen verkat under en längre tid inom Levi. Verkat genom en gnagande känsla av otillfredsställelse, han hade halvt omedvetet börjat genomskåda tomheten i den girighet som hittills hade varit drivande i hans karriär. Det fanns en uppdämd längtan inom honom och det behövdes bara en enda liten gnista för att tända denna längtan. På samma sätt som att det räckte med att en enda fattig och förtvivlad grönsakshandlare i Tunisien tog sitt liv i vintras – den gnistan räckte för att tända den uppdämda längtan och vreden i hela Nordafrika under våren som gått.

När Jesus idag säger sitt FÖLJ MIG så säger han det till dig! Han talar rakt in i den längtan just du bär på. Om den längtan är stark nog så besegrar den ditt trygghetsbegär och du vågar göra som Levi, du vågar bryta upp och följa honom! Trots att du inte har några garantier, trots att du inte vet vad som händer sedan vågar du följa honom eftersom din längtan är lika stark som din tilltro till att den enda trygghet värd namnet har du i Honom!