Pingstdagen 2014  NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

 Gammaltestamentlig läsning  Jesaja 12
Den dagen skall du säga: Jag tackar dig, Herre. Du var vred på mig, men din vrede lade sig och du gav mig tröst. Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig. Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor. Den dagen skall ni säga: Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk, förkunna hans upphöjda namn! Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar, gör dem kända över hela jorden! Höj jubelrop, ni som bor på Sion, ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige.

 

Epistel  Apostlagärningarna 2:1-11
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”

Evangelium  Johannesevangeliet 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Beredelsetal

I dagens GT-liga text säger profeten Jesaja: Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Rädsla – nästan allt elände här i världen har sin yttersta rot i rädsla. Som kristna tror vi precis som Jesaja att Gud är vår trygghet. Men om den som representerar vår trygghet är avlägsen så kan det ändå finnas fog för rädsla. Men Pingstdagens budskap är att Gud inte är avlägsen utan mitt ibland oss, ja, rent av inom oss. Närmare kan Gud inte komma och då finns det anledning till förtröstan när vi nu lägger fram vår brist och längtan i syndabekännelsen…

Predikan

Kommunikation – ett tråkigt ord för något alldeles fantastiskt: Detta att vi kan kommunicera med varandra. Och då menar jag inte bara prata utan också allt det där andra som inte är ord. Som musik, som tonfall, som det där som jag anar hände på Ullevi sent i går kväll när 70 000 människor dras med i ett känslosvall som får vuxna övertatuerade män att gråta. Jag var inte där men av de reaktioner jag läst och hört är jag övertygad om att det inte bara var musik och låttexter som skapade den där kommunikationen. Nej, jag tror att det handlade om en väldigt okonstlad 40-åring som tillåter sig att vara 10 år hela livet, alltså kvar i den ålder då man tillåter sig att känna det man känner och vara den man är. Jag tror helt enkelt att Håkan Hellström igår kväll fungerade som katalysator för känslor som vi alla bär på och då uppstår en kommunikation som når ända in i hjärtat.

Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten,..

Så sa Jesus i dagens evangelium och tänk om de där strömmarna av levande vatten ur vårt inre helt enkelt står för känslor. Tänk om det är genom mina känslor som Jesus vill kommunicera med mig? Tänk om det är känslorna som är det där nya språket som inte bara parter, meder och elamiter förstår utan som är begripligt för varje levande människa! I så fall tillhör jag ett folk och en kyrka som har vissa uppenbara funktionshinder. Vi svenskar sägs ju vara ganska hämmade när det gäller att uttrycka känslor och Svenska kyrkan hör förmodligen till de samfund på jorden som har det allra mest distanserade sättet att förhålla sig till sin tro.

Om det är på det viset så är Pingstdagen kanske den viktigaste söndagen på hela året för i så fall är Pingstdagen att betrakta som en språkkurs. Vi är helt enkelt här idag för att lära oss ett nytt språk. Nej, kanske inte lära oss för vi kan alla känslornas språk, men vi är här för att lära oss lyssna till det språket eftersom Pingstdagen antyder att det är där Gud talar mer än i någon annan kommunikationskanal.

Jag vill ge ett exempel på det här som inte är hämtat från Ullevi utan från just det sammanhang där vi befinner oss just nu, alltså gudstjänst. Vi har kravet att alla våra konfirmander ska dela i minst 15 gudstjänster under sin konfirmandtid och ibland kan det behövas en del påtryckningar för att alla ska uppnå det antalet. Men en del av dessa ungdomar följer med på vår årliga resa till klostret Taizé i Frankrike. Där förutsätts de delta i ungefär 20 gudstjänster under en vecka och om det är så att vi här hemma får släpa konfirmanderna till kyrkan så kan det ibland vara så att vi får släpa dem ifrån kyrkan i Taizé. Jag tänker då på kvällsgudstjänsterna där med en efterföljande lovsång som kan pågå i timmar. Det märkliga är att medan vi här hemma firar gudstjänst på ungdomarnas eget språk men i Taizé handlar det om gudstjänster på främmande språk, ja t o m utdöda språk som latin. Rimligen förstår ungdomarna mycket mer av vad vi säger i Stensjökyrkan men det är den språkligt närmast obegripliga Taizégudstjänsten som når fram till dem på ett helt annat sätt. När vi i Svenska kyrkan ständigt talar om begriplighet, tilltal och inklusivt språk så är det förmodligen viktigt men det verkar ändå inte vara huvudsaken. För den intellektuella förståelsen landar bara i hjärnan och stannar ofta kvar där, medan den känslomässiga förståelsen landar i hjärtat och därifrån sprider den sig ut i hela blodomloppet. Som på Ullevi igår kväll, som i Taizé!

Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten…

Tänk om känslorna, de alldeles vanliga känslorna av lycka och olycka, ensamhet och övergivenhet, sorg och glädje … tänk om de inte är ”bara känslor” utan strömmar av levande vatten där Gud hela tiden försöker kommunicera med mig! Ja, jag tror att det är på det viset och jag tror att vi ofta har förandligat den helige Ande på ett olyckligt sätt. Vi har gjort Anden frommare än hon är. För jag tror inte att Anden är instängd i sakramenten, jag tror inte att den heliga Anden är inkapslad i heliga riter och heliga skrifter! För vem kan fånga en vind? Jag tror att den heliga Anden rör sig precis så okontrollerat som vinden eller som en treåring på en dopgudstjänst. Den helige Ande står ju för närvaro, för Guds osynliga närvaro mitt i våra liv och om Anden talar genom känslorna så är hon ju verkligen närvarande hela tiden. Då krävs det varken fromma ord eller heliga böcker för att få del av det levande vatten som Jesus talar om – det krävs bara att du tillåter dig att känna det du faktiskt känner och vågar tro att Gud talar just där, just här och just nu! AMEN