Kristi Himmelsfärds dag 2006  NÄSTA>
Gökotta i Gunnebo slottspark
Stefan Risenfors

Episteltext Apg 1:1-11
I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, "det som ni har hört mig tala om", sade han. "Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar."
De som hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?" Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. "Galileer", sade de, "varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen."

Predikan
”Nu är det morgon, dimmorna lyfter”, så sjöng vi i psalmen. Men dimmorna är inte det enda som lyfter den här morgonen, också Jesus lyfter idag på Kristi Himmelsfärds dag. På det där obegripliga sättet som det står skildrat i Apg 1: ”han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn”

Vi som står här jordbundna och liksom lärjungarna gapar med förvånade blickar upp mot nåt som annars bara händer i sagorna, vi frågar oss - vart tog tyngdlagen vägen? Hur kunde han lyfta så lätt? Kanske var det för att han inte var så jordbunden som vi är. Under sina 30 år på jorden reste Han med lätt bagage, kanske hade han en vandringsstav i handen, men det var nog också allt. Materiellt var det ett ynkligt dödsbo som blev över åt de plundrande soldaterna som sin vana trogen delade upp den dödsdömdes ägodelar mellan sig - det var bara kläderna och sandalerna. Det var allt, allt Han lämnade efter sig av materiell rikedom. Så visst reste Han med lätt bagage genom livet, Jesus - kanske var det därför Han kunde upphäva tyngdlagen där på Olivberget utanför Jerusalem.

Men hur är det med oss - reser vi med lätt bagage genom livet eller släpar vi med oss en massa packning som visserligen gör det bekvämt för oss, men på nåt sätt hamnar packningen mellan oss och livet? Vi hamnar i ett låtsasliv där tiden ägnas åt att använda och underhålla alla prylarna. Och när vi så till slut har putsat båten en sista gång och sänt ivägen bilen för en sista service och gjort en sista kontroll av vattentrycket i radiatorerna därhemma, så lägger vi oss ner för att dö. Och då suckar vi kanske den där existentiella sucken - alla dessa dagar som kom och gick - var det det som var livet?

Alla dessa inköp och allt detta passiva konsumerande - var det det som var livet? Eller var det rent av så att Livet fanns där bakom, Livet försökte kika fram där bakom all din packning, men du såg det inte för du hade ju så mycket för dig! Hur ska man kunna bevaka ränteutvecklingen så att man kan lägga om huslånen och flytta premiepensionen vid rätt tidpunkt, och samtidigt hålla utkik efter Livet, det sanna Livet, det som jag kallar Gud!?

Ser du bilden av en överlastad turist framför dig. En turist som kånkar på en massa resväskor. Det kommer fram människor som vill ta honom i hand, men hans händer är ju upptagna. Och han är alltid på väg nånstans - till ett hotell, eller en flygplats eller en annan sevärdhet. All packningen hamnar mellan honom och det han egentligen kom för att uppleva - människorna, lukterna, kulturen... Ja, bilden finns också på film – i Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen” finns en scen från en flygplatsterminal där en massa människor håller på att fly från en stad i kaos. Men deras bagagevagnar är extremt överlastade – så vandringen fram emot incheckningsdisken där på flygplatsen går i slow-motion – där är minst av allt lättrörliga med sina överfulla bagevagnar.

I ett land där pengarna har fått ett alldeles eget nyhetsprogram, varje dag på bästa sändningstid. I ett sånt land ligger det nära till hands att tro att det konsumerande folket har svårt för att tro på en Gud som kommer hit till jorden och reser helt utan bagage, ja utan ens ett kreditkort i näven!

Visst vore det tragiskt om döden blir den slutliga bekräftelsen på att det fanns ett liv som vi borde ha levat, ett liv bakom all packningen, ett liv där människorna är levande människor istället för statister i den där pågående reklamfilmen där vi just nu är med och där alla produktplaceringarna verkar ha huvudrollen!

Så låt oss då sluta upp med att vara nerlastade turister i tillvaron! Låt oss släppa det krampaktiga greppet om alla väskorna, så att vi åtminstone kan räcka en medmänniska handen. Jesus har visat oss att det går att leva med mindre packning i ett liv där människorna blir tydligare och livsmålet mer uppenbart. Vi behöver inte vara turister och betraktare av andra människors liv, vi behöver inte reducera våra liv till att bara vara lydiga konsumenter, vi har rätt till att leva själva. Men kanske är det möjligt först när vi upptäcker att livet inte är en rättighet utan en gåva.

Och när vi har kommit så långt så blir den där frågan till lärjungarna riktad också till oss: Varför står ni och ser mot himlen? För då förstår vi att Jesus låter sig finnas inte uppe bland molnen utan här nere på jorden - i det alldeles vanliga livet! Här låter han sig finnas, i blicken hos den människa du möter. För Jesus lovade ju komma tillbaks till jorden. Hans slutliga ankomst väntar vi fortfarande på men redan nu kan vi möta honom, precis som han själv uttryckte det: Allt vad ni har gjort för dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort mot mig! Så släpp väskorna och upptäck människorna, då upptäcker du också dig själv och därtill Gud! AMEN