3:e  i Påsktiden 2012 NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

GT-text Hesekiel 34:11-16

Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

Epistel 1 Petr 2:22-25

Kristus begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.Evangelium Joh 10:1-10

Jesus sade: "Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster." Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
Sedan sade Jesus: "Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd."

 Beredelsetal

På ett gott bete skall jag driva dem i vall

Så säger Herren enligt profeten Hesekiel i dagens GT-liga text. En av herdens viktigaste uppgifter är att leda sin hjord till goda betesmarker och i ett så torkdrabbat land som Israel kan vi ana att det inte var helt lätt. Det mesta var ju berg och sten i landskapet – att då hitta platser med saftigt gräs borde kräva massor av erfarenhet. Herden måste känna landskapet oerhört väl för att kunna leda fåren till de där små undantagsplatserna där det fanns gräs. På egen hand hade fåren varit dömda till undergång.

Man kan fråga sig om vi svenskar år 2012 inte lever i något av en andlig stenöken. Inte så att det inte skulle finnas miljöer där man får vad man behöver för sitt inre liv – de sammanhangen finns verkligen också idag. Problemet är bara att det är så svårt att finna de goda orden och de eftertänksamma sammanhangen för de överröstas ständigt av tusen mer högljudda platser i både rummet och tiden. Vi är omgivna av så fruktansvärt mycket skräp – och då är det lätt att gå vilse. Låt därför syndabekännelsen få bli en bön om att vi ska låta oss ledas, att vi ska lära oss känna igen den gode herdens röst så vi inte följer falska herdar som bara vill leda oss bort från det goda betet och allt längre ut i stenöknen. Låt oss be och bekänna… (syndabekännelsen)

Predikan

Det talas mycket om får och fårskötsel i Bibeln. Inte så konstigt eftersom fårskötsel var så allmänt förekommande i den bibliska miljön – både i Gamla och Nya testamentet. Så låt oss göra som Jesus – låt ss gå till vår egen tid och kultur och leta efter bilder för vem Jesus är.

Jesus är som en lärare – en lärare som har något viktigt att lära oss. En lärare som försöker se varje barn i sin klass och som gör sitt bästa för att anpassa undervisningen till varje enskild individ. En lärare behöver elevernas uppmärksamhet – låt oss då ge Jesus vår uppmärksamhet! Låt oss ägna 30 sekunders eftertanke åt frågan om vi tagit emot Jesus som lärare….(30 sekunders tystnad)

Jesus är som en renhållningsarbetare som är beredd att ta hand om vårt avfall. Om vi inte bar ut soporna regelbundet så skulle snart våra bostäder vara överfulla stinkande förråd och ingen skulle längre vilja besöka oss. Renhållningsarbetaren behöver att vi bär ut våra sopor. Jesus behöver också att vi lämnar över våra sopor – allt det vi kallar synd, bitterhet, avund, oförsonlighet och onda tankar. Allt detta behöver vi göra oss av med och Jesus är beredd att ta hand om det. Var det verkligen en tillfällighet att platsen där Jesus dog, Golgota, var en gammal soptipp för Jerusalems­borna? Tänk om vi ska tolka det som att när Jesus dör för allt vårt inre avfall så skapar han ett slags soptipp där han slänger allt det vi vill bli av med. Men vi måste först ge det till honom för han är den ende som har nyckeln till den där soptippen. Eller ska vi dra liknelsen ett steg längre och säga att det var inte en soptipp han skapade när han dog på Golgota, utan det var en existentiell återvinningsstation. För när vi lämnar våra synder och misslyckanden till honom så kan han ibland transformera dem till något annat, till något vi behöver som han då ger tillbaks till oss. Han suger ut giftet ut vårt skräp och då skapas något nytt av det vi ville göra oss av med. I bitterheten upptäckte Jesus ett intresse för det förflutna och det för­vandlade han då till en förmåga att erkänna och lära av det förflutna. I självupptagenheten upptäckte Jesus en stolthet över det jag åstadkommit och den förvandlade han till en sund självkänsla där jag riktade min tacksamhet mot min Skapare istället för mot mig själv.

Ja, på det sättet blev soptippen en återvinningsstation där Jesus fick mig att se att i det som var min synd fanns också värdefulla gåvor som han gav mig tillbaka. Men för att soptippen ska kunna bli en återvinningsstation måste jag först sortera mina sopor. Låt oss ägna 30 sekunders eftertanke åt frågan om vad det skulle innebära att sortera vårt avfall innan vi lämnar det åt Jesus  ….(30 sekunders tystnad)

Jesus är som ett vårdbiträde som springer på varje larm. Varje gång en patient trycker på larmknappen kommer hon rusande. Hon sätter sig ner hos patienten och erbjuder sin hjälp. Om patienten är orolig stannar hon länge och talar lugnande tills patienten fylls av ro och somnar. Om patienten är döende kan hon sitta hela natten och hålla handen, dela med sig av värmen i sin hand. Det enda Jesus som vårdbiträde behöver är att du larmar, ropar på honom, och sedan uppriktigt berättar om vad du behöver. Låt oss ägna 30 sekunders eftertanke åt frågan om vi tagit emot Jesus som vårdbiträde….(30 sekunders tystnad)

Jesus är som ett butiksbiträde. Inte som de där påträngande butiksanställ­da som går rakt på mig och frågar vad jag söker, när jag bara är ute efter att titta lite. Nej, Jesus är som de där perfekta butiksbiträdena som inte tränger sig på och inte pressar för att jag ska köpa, utan som bara finns där när jag behöver honom. Jag behöver aldrig leta efter honom utan det räcker med att jag höjer blicken så står han där mellan hyllorna, leende och välkomnande men inte som nåt insmickrande säljarmanér utan avspänt. Han är som ett butiksbiträde för vilken jag som kund är huvudpersonen, inte affärens bokslut. Därför gör han allt för att jag ska bli nöjd. Han kan t o m avråda från köp eller plocka fram nåt billigare som är lika bra. Och om jag bara vill strosa runt där i affären så låter han mig vara, finns bara lite i bak­grunden utan att jag märker det. Det enda Jesus som butiksbiträde behöver är att jag är ärlig – att jag verkligen säger hur plagget kändes där i prov­hytten. Låt oss ägna 30 sekunders eftertanke åt frågan om vi tagit emot Jesus som butiksbiträde….(30 sekunders tystnad)

Ja, så där kan vi hålla på och i fantasin förvandla Jesus inte bara till lärare renhållningsarbetare, vårdbiträde och butiksanställd, utan också till ingenjör, parkeringsvakt och parkarbetare eller vad du vill. För jag tror att det är först när vi gör på det viset – alltså liknar honom vid människor som vi möter varje dag – det är först då vi förstår vad som hände hos åhörarna när han liknade sig vid den gode herden. En herde är ju nåt exotiskt och främmande för oss men för de som lyssnade var de lika självklara som lärare och vårdbiträden är för oss. Och det som händer när vi använder de här liknelserna det är att vi upptäcker att det i varje bild handlar om en ömsesidighet – i inget av fallen kan jag vara passiv och likgiltig. Fåret behöver låta sig ledas och det behöver bräka högt när det gått vilse och fastnat i ett snår. På samma sätt behöver läraren min uppmärksamhet. Renhållningsarbeta­ren behöver inte bara att jag går ut med mina sopor utan också att jag först sorterar dem. Vårdbiträ­det behöver att jag larmar och sedan är uppriktig om var och hur det gör ont,  och den butiksanställde behöver att jag höjer blicken så han ser att jag vill ha kontakt och sedan behöver han få veta vad jag söker.

I varje fall krävs det alltså något av mig – ett gensvar, ett rop, uppriktighet. När det handlar om dessa yrkeskategorier som vi möter mer eller mindre dagligen så är det så självklart för oss vad som förväntas av oss. Men när det gäller Jesus tror jag inte att det är lika självklart för oss. Hur ska han kunna ta hand om mina synder om jag inte är beredd att släppa dem och lämna dem åt honom? Hur ska han kunna återvinna det värdefulla ur mina existentiella sopor om jag inte först sorterat dem för mig själv? Hur ska han kunna undervisa om jag inte ger honom min uppmärksamhet? Hur ska han veta att jag söker honom om jag inte ens höjer min blick för att få ögonkontakt?

Jesus beskrev sig som den gode herden i motsats till dåliga herdar som inte ens känner fårens namn. Om vi mediterar över Jesus som någon av de yrkeskategorier som vi dagligen möter så kan det också få oss att fundera över vår egen bild av Jesus, vår egen Gudsbild. Har jag förvanskat Jesus till ett påträngande butiksbiträde som hela tiden pressar mig? Uppfattar jag honom som det där ointresserade vårdbiträdet som aldrig kommer fastän jag både larmar och ropar? Eller har jag bestämt mig för att han är som en dålig lärare som inte har något viktigt och intressant att lära ut?

Kom alltså ihåg att Jesus är den gode herden och på samma sätt är han det underbara vårdbiträdet, den engagerade läraren och det lagom engagerade butiksbiträdet. Allt annat är förvanskningar som andra gett dig eller som du själv tillverkat!

Så låt oss göra på det här sättet lite då och då. Låt oss leka med bilder av Jesus där det blir tydligt att det handlar om en relation. En relation där han alltid är den som vill hjälpa mig men som samtidigt behöver något av mig för att relationen ska fungera. Jag har också ett ansvar för att relationen ska fungera. AMEN