Skärtorsdagsmässa i Stensjökyrkan 2017 NÄSTA>

 
  GT-text 2 Mos 24:3-11

När Mose kom och underrättade folket om vad Herren hade sagt och om alla hans stadgar svarade alla med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Sedan skrev Mose ner allt vad Herren hade sagt.

Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. Därefter gav han några unga israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar och hälften stänkte han på altaret. Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: "Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom." Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade: "Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar."

Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir; det liknade själva himlen i klarhet. Han lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De skådade Gud, och de åt och drack.

 Epistel 1 Kor 10:16-17

Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

 Evangelium Mark 14:12-26

Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna Jesus: "Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?" Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: "Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss." Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: "Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig." Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" Han svarade: "Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född." Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike." När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. SÅ LYDER DET HELIGA EVANGELIET!

Beredelsetal

Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt…

Varför står det nämnt både hos Markus och Lukas att det var just i övervåningen det där rummet var beläget? Och den där mystiska titeln på Roy Anderssons civilisationskritiska film från 1999: ”Sånger från andra våningen”… Roy Andersson påstår sig själv vara en ateist som beundrar Jesus – menade han med den titeln att hans budskap om solidaritet med den utsatta människan var samma budskap som det Jesus kom med den där kvällen då han instiftade nattvarden?

 Jag vet inte om det ligger ett medvetet fördolt budskap i vare sig filmtiteln eller i det faktum att det särskilt nämns att det var på övervången som Jesus instiftade nattvarden. Däremot tror jag att det är helt rätt att spekulera och fantisera utifrån bibeltexter så länge man inte påstår att det är något annat än spekulationer. Bibelordet bjuder liksom in till fri lek och då kan vi bli alltför hämmade om vi har en alltför högtidlig syn på de där bokstäverna. Så låt oss leka lite med det där med övervåningen och utgå från att där finns ett alldeles särskilt budskap till oss idag. Särskilt som det i Apg 1 nämns att när lärjungarna återvände till Jerusalem efter Jesu himmelsfärd så var det ”i det rum i övervåningen där de höll till” Det var där de var samlade ”under ständig bön” som det står i texten.

Vad är det som händer när vi går upp på övervåningen i ett hus? Jo, vi kommer längre ifrån bruset på gatan och vi skaffar oss lite överblick, vi ser längre. Och jag tror att vad vår tid behöver mer än något annat är människor som drar sig undan till övervåningen – det kan vara i ensamhet eller som i dagens evangelium till gemenskap med andra. Men en annan sorts gemenskap än den där ytliga, pratiga och distraherande som vi möter nere på gatuplanet där alla människor trängs i sina alldagliga sysslor.

Det har funnits tider i kyrkans historia då vår kallelse främst har varit att komma ner från övervåningen, tider då kyrkans folk isolerat sig i sina elfenbenstorn och markerat avståndet till de andra. Men idag tror jag att problemet främst är det motsatta – vi vistas alltför lite i avskildheten på övervåningen. Vi rusar omkring lika blinda som alla andra i konsumtionshysteri och trendkänslighet och är lika hungriga som alla andra på ständigt nya distraktioner. Därför behöver vi övervåningen mer än någonsin. Vi behöver stanna upp, reflektera, få överblick och sammanhang. En övervåning där vi kan ta ut en riktning i livet för att komma bort från det där ständiga irrandet.

I nattvarden finns en riktning. I nattvarden finns inte så mycket mer än en riktning för största delen av den måltiden utgörs av ett mysterium som vi kan förstå först när vi är hemma i den slutliga övervåningen. Men den riktning som finns i nattvarden är paradoxalt nog en riktning neråt. Vi kanske inte vill för vi vill sträva ännu högre upp – ännu mer av salighet och avskildhet – men Jesus väntar någon annanstans. ”men du gick hela tiden längre ner” som det uttrycks i en av psalmerna idag.

Vi ska alltså inte stanna på övervåningen men övervåningen är en rastplats, en mötesplats och ett rum för proviantering inför uppdraget som väntar i tjänst bland människorna nere på gatuplanet, eller rent av ner i källaren – i vår egen källare. Där nere bland allt det som vi hela tiden flytt ifrån, där nere bland bitterheter, trasigheter, livslögner och uppgivenheter börjar kanske uppdraget – att låta försoningsblodet från korset skölja rent där nere. Låt oss be och bekänna …