Palmsöndagen 2016  NÄSTA>

Högmässa i Stensjökyrkan
Stefan Risenfors

 

Gammaltestamentlig läsning - Jesaja kapitel 56, vers 6 - 8

Främlingar som sluter sig till Herren och vill göra tjänst hos honom, älska Herrens namn och vara hans tjänare, ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den och håller fast vid mitt förbund får komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Detta är Herren Guds ord, han som samlar det skingrade Israel: Ännu fler skall jag samla till dem som redan är samlade.

 

Epistel - Till de kristna i Efesos kapitel 2, vers 12 - 16

Kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen.

 

Evangelium - Evangeliet enligt Matteus kapitel 21, vers 1 - 11

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: 'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden! När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

 

 

 

Beredelsetal

Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen.

 

De här orden är hämtade från dagens episteltext från Efesierbrevet och ett sammanhang där Paulus talar om att den gamla klyftan mellan judafolket och hedningarna har utplånats genom Jesus. Men skulle man inte också kunna tillämpa de här orden på de två människor jag bär inom mig själv: den som vill det goda och den som vill det onda.

 

Idag talas det mycket om främlingar eftersom så många för oss främmande människor söker sin tillflykt till vårt land. Men om vi kommer dem lite närmare så inser vi att de på insidan är precis som vi. De enda verkliga främlingarna bär vi inom oss själva. Den verkliga främlingen är den män­niska som går i mina kläder och talar med min mun men som säger det jag egentligen inte vill säga, och tänker det jag egentligen inte vill tänka. Den där främlingen inom mig, den där skuggan som ständigt förföljer mig och förpestar mitt liv. Jag vill förgöra honom men han är ju en del av mig så då måste jag utplåna mig själv!

 

Kan det då verkligen vara så att Guds kärlek uttryckt i Kristus på korset faktiskt förmår skapa en enda människa av dessa två – en hel människa där jag inte behöver bli en annan än den jag är!? Våga tro det och våga tro att hela du får plats i den där famnen som Gud öppnar mot varje levande människa! Låt oss be och bekänna…

Predikan

Vem är han? Det var enligt evangelisten Matteus den fråga som Jerusalemsborna ställde sig vid åsynen av Jesus där han kom ridande på en åsna. Vem är han? är också den fråga som den här predikan ska handla om. Och jag ska ta upp varje ord för sig i den där korta frågan, vi börjar alltså med första ordet:

 

1. VEM är Jesus?

Ja, vem är han? Det är ju det lilla ordet vem som gör den här meningen till en fråga. Och det är den här frågan som vuxit i styrka under hela fastetiden. Vi har under dessa veckor hört om hur lärjungarna går där tillsammans med Jesus upp mot Jerusalem. Jerusalem som i det här läget inte var löftenas Jerusalem utan det hotfulla Jerusalem. Där var ju där de fanns – de mäktiga i landet, de som hade makt att bestämma över liv och död, de som hade makt att bestämma över vad man skulle tro och inte tro, vad man fick säga och inte säga. Där fanns de – såväl den politiska som den militära som den religiösa makten i Israel – i Jerusalem var all denna totalitära makt samlad. Det var också en tid då makten spände musklerna, det var ju en fientlig ockupationsmakt som styrde landet. Man var vaksam mot varje avvikelse, misstänksam mot varje liten rörelse i folket. Många upprorsmän hade redan avrättats och seloterna, knivmännen, de politiska lönnmördarna, dåtidens terrorister, härjade i landet. Det var lite som den tid vi lever i just nu i Europa med det vaga terrorhotet hängande över oss efter attentaten, senast i Paris, mitt i Europas hjärta. Och Jesus hade provocerat denna nervösa maktelit. Inte genom hatfyllda predikningar och terrorattacker men genom att bryta mönster, ifrågasätta makthavare och samla stora folkmassor i en avlägsen del av landet som var känt för att hysa oppositionella element mot makten i Jerusalem.

 

Men vem var han? Ja, inte ens hans lärjungar, de som fanns allra närmast honom, kunde ge ett säkert svar på den frågan. Något år tidigare hade de vetat mer bestämt för så långt uppfyllde han alla Messisförväntningarna, han botade sjuka, förkunnade Guds rike och samlade allt större folkmassor på sina möten allt eftersom ryktet om honom spreds. Men det hände något efter hans allra största massmöte - då när han på andra sidan Genesarets sjö samlade tusentals och genom ett mirakel gav de bröd och fisk att äta. Då när han stod på toppen av sin karriär så hände något som bröt mönstret för vem Messias skulle vara. Folket ville ju göra honom till kung efter det där underverket, men istället för att utnyttja tillfället när han hade folket i sin makt så drog han sig undan i bergen i ensamhet.

 

Kanske var han bara feg? När det kom till kritan och han hade fem tusen villiga soldater som bara väntade på hans order, så svek modet honom. Han vågade trots allt inte gå emot den mäktiga romerska militärmakten. Ja, kanske var det så? Och vem kunde anklaga honom för det – det är fler än en som tvekat i det avgörande ögonblicket när man plötsligt inser vilken makt man har att göra skillnad! Han var ju bara en människa, trodde vi då, en vanlig feg liten människa som plötsligt blir rädd som vi andra. Inte Messias, för Messias skulle aldrig tveka i det avgörande ögonblicket! Inte den Messias vi kände, inte den Messias vi väntade på!

 

Men just när vi lärjungar hade börjat inse att Jesus bara var en vanlig liten profet som inte kunde uppfattas som ett hot av vare sig romarna eller fariséerna. Just då blev han obegriplig igen. För då började han tala om att han trots allt ville vandra upp mot Jerusalem. Inte då när han kunde gjort det i spetsen av en folkresning på åtminstone fem tusen vuxna män. Nej, inte då men nu, alldeles ensam med bara några trashankar till lärjungar omkring sig. Han visste att just i Jerusalem fanns de mäktiga som ville se honom död för att ha hotade deras intressen. Ändå beger han sig just dit, rakt in i lejonets kula, totalt obeväpnad. Och liksom för att understryka sin maktlöshet ber han att få låna en åsna för att rida in genom stadsporten på den. Det var först långt senare som vi kom ihåg de där gamla texterna om att Messias skulle rida in på en åsna. Men just då fick vi inte ihop någon­ting, mönstret stämde inte för hela vandringen upp mot Jerusalem hade han dessutom börjat tala om att han måste lida och dö. Messias, den utlovade konungen som Gud skulle sända – skulle han lida och dö? Det verkade totalt obegripligt! Man kan väl inte segra genom ett sådant totalt nederlag, eller kan man det? Vem är han – VEM?

 

2. Vem ÄR Jesus?

Ordet ÄR är presens indikativ av verbet vara. Och verbet vara betecknar kanske det allra mest gåtfulla i vår tillvaro. Det handlar om själva existensen och begreppet för det möter vi i det enda bibelställe där Gud avslöjar något av sitt namn. Det är Mose som inför den brinnande busken får uppdraget att befria sitt folk från Egypten och han frågar då vad han ska säga till folket när de frågar vem som har sänt honom. Så här står det i 2 Mos 3:e kapitel:

Då sade Mose till Gud: "När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?', vad skall jag då svara dem?"

Gud sade till Mose: "Jag är den jag är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är' har sänt mig till er."

 

Fast det där är egentligen en mycket provisorisk översättning av de hebreiska konsonanterna JHWH, de som ibland skrivs ut som Jahve, eller Jehova – fast oftast står det HERREN i vår bibelöversättning. Gudsnamnet har alltså med begreppet vara att göra. Det var ett begrepp som var så heligt för judarna att de inte ens fick uttala det. Och det lilla ordet är som är så extremt vanligt i vårt språk och så litet att vi knappt märker det, det lilla ordet har alltså förbindelser rakt in i det allra heligaste av allt heligt, Guds eget namn. Och jag tror att vi kan lära oss något av det här. Det finns nämligen en biblisk pedagogik som handlar om en helt inverterad marknadsföringsprincip. När vi ska marknadsföra något, få ut ett budskap så skapar vi på nåt sätt ett skyltfönster som blåser upp det vi vill sälja. Det är det vi traditionellt kallar reklam – STORA BOKSTÄVER som kanske inte alltid motsvarar varan i verkligheten och det är ju därför vi har ett konsumentverk och en marknadsdomstol – just för att annonsörer oftast överdriver hur bra något är. Men Gud verkar göra precis tvärtom – han utväljer det lilla, den lilla människan som äldre barnlösa kvinnor eller en liten späd tonåring som Maria, eller den lille vallpojken David som ingen räknade med. Det är dom, de små obetydliga mäniskorna, som får de stora uppdragen av Gud. Precis omvänt mot reklamen alltså – Gud döljer det stora bakom det lilla, framhäver det lilla och obetydliga och därför ska vi också ändra den här delrubriken på Powerpointen till: 2 Vem är Jesus?

Detta betyder att vi måste skärpa vår vaksamhet. Vi ska inte gå och vänta på omstörtande mirakel i våra liv. Vi ska inte främst spana efter omvälvande upplevelser och starka känslostormar i våra liv utan vi ska vara uppmärksamma på de små, nästan osynliga rörelserna i vårt inre. Guds samtalston är oftast mycket subtil och därför behöver vi skärpa vår hörsel inåt i oss själva för det är där Gud talar med liten, viskande röst. Och i vår omgivning ska vi ibland vifta undan de bullrande och tvärsäkra och istället lyssna till de som talar med liten och osäker röst. Vi ska alltså följa Tomas Tranströmer när han skriver:

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida

de som aldrig är tankspridda

de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den

Oidentifierade – gå förbi dem!

Det lilla ordet är med sina rötter in mot själva Gudsnamnet, det lilla ordet vittnar alltså om att livets största skatter oftast har mycket små och obetydliga ingångar. Sen skulle vi kunna tillägga att ordet är står i presens såväl i Gudsnamnet som Mose fick höra som i frågan som Jerusalemsborna ställde om Jesus: Vem är han? Det är presens, nutid det handlar om. Det viktigaste är inte vem Jesus var eller vem han kommer att vara utan vem ÄR han för dig här och nu – det är DET som betyder något! Gud kan bara nå dig i nutid! Det finns bara en kanal mellan dig och Gud och den finns i presens, just nu och just här!

 

3. Vem är HAN?

Ja, Jesus var en man. Det är inte mycket vi kan göra åt det oavsett hur politiskt inkorrekt det kan uppfattas i somliga kretsar. Men det är möjligt att han hade beskrivits som en feminist om han hade levat på jorden 2016 för han ifrågasätter väldigt mycket av det som betraktats som traditionellt manligt i mänskliga kulturer. Men jag tvivlar ändå på att han själv skulle kallat sig feminist för som vi märkte när det gällde Messiasförväntningarna på honom så verkar han krypa ut ur alla sådana där etiketter- Han ryms inte i något av de där facken och då skulle han möjligen idag ha beskrivits som queer. Ni vet den där queerkulturen som försöker upphäva alla mönster och färdiga roller och identiteter men som i mina ögon mest bara verkar skapa en ny sorts förutsäg­barhet. Men något har ändå Jesus gemensamt med queerkulturen, eller rättare sagt är kanske Jesus som är den ende som är riktigt queer. Den enda som vågar bryta alla de tabun som behöver brytas men som aldrig förvandlar tabubrytandet till något egenvärde. Det enda som leder honom är Sanningen – han vägrar kompromissa med den och den egenskapen tvingar honom att obeväpnad och maktlös gå hela vägen fram till det där korset som väntar i slutet av den vecka som ligger framför oss.

 

Men det viktigaste som det lilla ordet HAN har att säga oss är att han var en människa. Frågan, ditt livs viktigaste fråga lyder inte Vad är det? utan Vem är Han? Han är en person och det innebär att man kan ha en relation till honom på samma sätt som vi kan ha en relation till varje levande människa. Och förutsättningen är just det – att du låter honom vara levande, att du inte låser in honom i något fromt reservat i ditt liv utan låter honom härja fritt i all sin oförutsägbarhet. Du kan lita på honom! Mer än på någon eller något annat i hela tillvaron kan du lita på honom och i den förtröstan byts till slut pronomenet ut i den där frågan. Vem är Han förvandlas till frågan Vem är du? och när han har blivit ett DU för dig så är det bara början till ett svar på frågan men den frågan håller att bygga ett helt liv på – du kanske inte får några slutgiltiga svar på den där frågan men det är som det ska vara för själva samtalet er emellan är svar nog! AMEN