Palmsöndag 2004

Vägen till korset

Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
Palmsöndagen  2004
Stefan Risenfors
Texter
GT Jesaja 56:6-8
Epistel Ef 2:12-16
Evangelium Matt 21:1-11

<<Föregående  >>Nästa  

Predikan
Vem är Jesus? Vem är det egentligen som folkmassan hyllar när han rider in i Jerusalem? Ja, vi anar ju vem han var i folkets ögon i just det ögonblicket – han var undergöraren och kanske också befriaren Messias som skulle befria folket från de romerska förtryckarna. Men bara några dagar senare var ju denna folkmassa som bortblåst och ersatt av en blodtörstig folkmassa som ropade korsfäst, korsfäst! Och vem var då Jesus i den folkmassans ögon?

Kanske fanns det t.o.m. Jerusalemsbor som ingick i båda folkmassorna – såväl i den hosiannaropande som i den hatfyllda blodtörstiga. Det är inte helt osannolikt eftersom den vi sätter på den högsta piedestalen får högst fallhöjd om vi sedan blir besvikna på honom eller henne. Jag ser framför mig en av invånarna i Jerusalem, låt oss kalla honom David – uppkallad efter Israels gamle hjältekonung. David har mött många svårigheter i livet men det som hållit honom uppe är hans Messiastro, han går och väntar på den utlovade kungen som Gud ska sända – han ska upprätta såväl hela landet som honom personligen. David är uppfylld av skrifternas alla vittnesbörd om Messias och han påminns hela tiden om dem i synagogans gudstjänster. Nu har han hört om Jesus från Nasaret och efter att ha varit skeptisk till en början så har han nu blivit övertygad – Jesus måste vara den utlovade Messias som ska befria landet annars hade han inte kunnat göra alla de underverk som han tydligen har gjort däruppe i Galiléen. Så när ryktet sprids över staden att Jesus är på väg så rusar David ut för att ta emot honom och när han står där vid vägkanten och väntar så är han uppfylld av ett enda ord: äntligen! Äntligen är Messias här, nu är det slut på min förnedring!

Under de följande dagarna går David flera gånger för att lyssna till Jesu undervisning där han håller till i Salomos pelarhall i templets yttre förgård. Men ju mer David lyssnar desto mer förvirrad blir han – inte ett ord om att romarna ska drivas ut ur landet, tvärtom säger Jesus att vår kärlek ska omfatta också de romerska soldaterna. David förstår ingenting – han hade väntat sig att Jesus nu skulle börja rekrytera en rebellstyrka som kunde göra uppror. Men han gör ju ingenting – han bara pratar nåt slags nyandligt snömos om kärlek – Davids förvirring övergår i besvikelse och när han kommit hem övergår den i vrede. Han blir mer och mer rasande när han inser att han blivit lurad – den här gången trodde han ju verkligen att den utlovade Messias hade kommit!

Senare i veckan hör David att Jesus blivit arresterad för hädelse och det gläder honom – bedragare och charlataner måste få sitt straff! Men sedan hör han att den romerske ståthållaren Pilatus har planer på att frige Jesus vid den årliga benådningen av en fånge i samband med Påskhögtiden. David rusar till Pilatus residens och blir alltmer rasande vid tanken över att denne folkförförare ska släppas fri och kunna förföra ännu fler människor och så står han där i hopen och tvingar Pilatus välja att släppa Barabbas fri stället för Jesus.

Den här historien är inte särskilt osannolik, särskilt om vi tänker på hur Davids känslor hela tiden förstärks av människor runt omkring honom – både när han ropar hosianna och när han vrålar korsfäst är han en del i en folkmassa där deltagarna förstärker varandras känslor. Vi kunde se det på gräsliga TV-bilder från Irak nu i veckan där en lynchmobb inte nöjer sig med att mörda fyra civila amerikaner – dessutom fortsätter de med att jublande skända de döda kropparna. Och vi har sett samma fenomen så många gånger förr med folkmassor vid demonstrationer, fotbollsmatcher och rockkonserter som övergått i kaos. Vi har sett det så ofta att vi inser att också vi själva löper risken att dras med om vi är på fel plats vid fel tillfälle i fel sinnesstämning.

Men det är inte bara det psykologiska fenomenet massuggestion som är aktuellt i samband med denna påhittade Davids beteende. Också det psykologiska fenomenet projicering bidrar till det som händer. David har ju projicerat sina drömmar om ett bättre liv på Jesus som han tror är Messias. Utan att ha bett om det tvingas Jesus bära alla Davids drömmar och förväntningar – det är inte alls ovanligt när det gäller människor som upplever stark maktlöshet – de projicerar gärna sina drömmar om förändring på andra som ska kunna förändra det de inte själva kan förändra. Och i fallet Messias så handlade det ju om ett helt folks projicerade förväntningar på en utlovad frälsargestalt. Men det som händer vid sådan här projektion det är att en inre bild skapas hos en människa, i det här fallet David. Den här inre bilden uppstår när Davids inre drömmar och förhoppningar blandas med yttre intryck i form av berättelserna om vad Jesus gjort i Galiléen. Och tillsammans med de inre bilder han tidigare gjort sig av den utlovade Messias så uppstår en färdig gjutform som Jesus förväntas fylla ut. Han förväntas vara en stark krigarkung med övermänskliga krafter och han förväntas rensa landet från alla dess fiender.

Kanske har ni själva råkat ut för något liknande? Att någon försöker få er att passa in i en förutbestämd form – att ni inte tillåts vara er själva utan ska uppfylla någons förväntningar. I Göran Tunströms novell Ariel som jag nu för ungefär 143:e gången hänvisar till så är det flickan Anna som tror att hon blir förälskad i Filip men i själva verket blir hon förälskad i sin bild av Filip, en bild som visar sig vara något helt annat än den verklige Filip. Och ska man vara krass kan man påstå att ingen människa blir förälskad i någon annan utan man blir förälskad i sin bild av den andre, en bild som kan stämma mer eller mindre men som aldrig är själva verkligheten!

På liknande sätt kan vi förstå de båda folkmassorna under den vecka vi kallar den stilla veckan. Såväl den jublande som den rasande folkmassan blir begriplig utifrån begreppen massuggestion och projicering.

Men nu vill jag återvända till den inledande frågan: vem är Jesus? Den frågan vill jag dela upp i två separata frågor:

1. Vem är Jesus för dig?

2. Vem är Jesus på riktigt?

Nu finns det somliga som hävdar att den andra frågan är meningslös eftersom det enligt deras mening inte finns någon annan Jesus än en upplevd Jesus, en Jesus som är tolkad och uppfattad utifrån en enskild människas förståelse. Det här är ett sätt att formulera den totala subjektiviteten – allt är upplevelser, inget är verkligt utanför upplevelsen och upplevelsen är alltid subjektiv. Panta rei, allt flyter, som de gamla grekerna uttryckte det. Den här inställningen kan också sägas vara ett mer extremt uttryck för dagens sk postmoderna tänkande – en filosofisk hållning som ibland kallas konstruktivism. Enligt den tolkningen skulle alltså frågan Vem är Jesus på riktigt? vara meningslös och omöjlig eftersom Jesus enligt deras mening inte finns utanför den enskilda människans upplevelse. Själv skulle jag närmast beteckna den inställningen som ett slags ateism, Gudsförnekelse alltså.

Så jag vidhåller att båda frågorna är möjliga och meningsfulla:

1. Vem är Jesus för dig?

2. Vem är Jesus på riktigt?
Samtidigt kan man hävda att den andra frågan är utanför vår räckvidd. Jesus kommer att vara ett mysterium på samma sätt som Gud i grunden är ett mysterium. Det vi kristna brukar bekänna är att även om Gud är större än alla våra beskrivningar så kan vi veta tillräckligt mycket om Gud genom den uppenbarelse vi fått i Bibeln, genom den allmänna uppenbarelsen i Skapelsen och genom att vi lär känna Gud genom bön och meditation.

Jag ska inte försöka besvara de här båda frågorna idag utan jag ska bara lämna dem åt er att bära med er under Stilla Veckan. Ta de här båda frågorna på allvar! Acceptera att den andra frågan kommer att få sitt fulla svar först en gång i himmelen. Men när det gäller den första frågan så är det en fråga som du kan besvara idag men också imorgon. Om svaren skiljer sig åt så är det inte konstigt – för även om Jesus alltid är densamme så förändras du hela tiden och det innebär också att din Jesus förändras – Han är ju resultatet av ett möte mellan er två! Var inte rädd för att låta Jesus förändras i din upplevelsevärld – Han tål det och det är rent av ett tecken på att han lever i dig!

Men ta nu med dig din Jesusbild ut i vandringen med Jesus upp mot korset och uppståndelsen, studera din Jesus längs vägen och se om Han förändras och hur Han förändras. Kanske kan Hans förändring också förändra dig!