Jungfru Marie Bebådelsedag 2004 NÄSTA>
Familjemässa i Stensjökyrkan kl 10
Stefan Risenfors

Evangelium Luk 1:26-38
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." Barnkörer: Vit var ängelns mantel Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Barnkörer: Var inte rädd, du lilla Maria Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud." Barnkörer: Ingenting är omöjligt för Gud Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Särskild predikotext Luk 1:39-45 (sjunges av barnkörerna)
Intro: Nu ska barnkören sjunga vad som hände sedan. De ska sjunga om hur Maria hälsar på sin släkting Elisabeth som också väntade barn – och det barn hon väntade hade också ett särskilt uppdrag från Gud, det barn Elisabeth skulle föda var nämligen Johannes Döparen (barnkören sjunger:)

Några dagar efter ängelns besök gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."

Predikan
Har alla stora och små förstått vad den här söndagen handlar om? Den handlar om att Gud ville bli människa och därför behövde Gud välja ut en flicka som skulle kunna vara mamma åt Gud själv och då valde Han en liten flicka som hette Maria som bodde i en stad som heter Nasaret i landet Israel. Visst låter det konstigt: om Gud ville bli människa så skulle ju Han ha kunnat kasta ner en färdig gudamänniska på jorden. Han skulle kunna komma nerdalande i en fallskärm eller nåt – en helt färdig fullvuxen Jesus som kunde ha börjat predika efter två minuter. Så kunde han ha sluppit den där långa transportsträckan med att först vara spädbarn, sen lära sig krypa, sen lära sig gå, sen lära sig prata och skriva och räkna och allt det där som man måste lära sig som barn! Det tog ju 30 år innan han liksom hade vuxit färdigt och lärt sig allt han behövde lära sig för att kunna börja predika! Allt det där kunde ju Gud ha sluppit vänta på om han hade skickat ner Jesus fullvuxen i en fallskärm. Om Gud hade varit det allra minsta otålig så skulle han kanske ha gjort så istället! Men varför tror ni att Gud valde att födas som en vanlig människa? Varför valde Gud att bli ett barn? Vi kan ju inte välja – vi måste födas som barn – men Gud ju välja själv – varför valde Han då inte att skicka Jesus som en färdig vuxen som kunde börja predika direkt ...?

Jag tror att Gud valde att komma till jorden som ett barn för att Han vet att barndomen är den viktigaste tiden i en människas liv! Hur vi blir som vuxna beror väldigt mycket på hur vi hade det som barn. Och om Gud ville veta hur det är att vara människa så måste Han ju också få veta hur det är att vara människa när man är som allra mest människa. För precis så tror jag att det är – jag tror att vi är som mest människor när vi är barn. Jag tror att ni barn vet mer om hur man ska vara som människa än vi vuxna vet. Vi har också vetat, när vi var barn, men vi har glömt så mycket och därför måste vi ibland lära av er barn. Ni behöver påminna oss om hur det var när vi själva var barn, hur vi tänkte då, vad som var viktigt då! Såna grejer glömmer ofta vi vuxna bort – och då behöver ni påminna oss om vad det är som är viktigt och hur det är att vara människa på riktigt.

Så om Gud skulle bli människa så ville han för allt i världen inte missa att vara barn – Gud ville veta precis hur det kändes att leka, att ha ont för att man har ramlat i gruset och slagit i knät, att vara lessen för att man är ovän med sin bästa kompis och en massa andra grejer som man känner när man är barn. Kan ni komma på nåt mer som Gud inte får missa att känna under de där viktiga åren innan man har blivit vuxen?

Gud ville alltså bli ett barn, Han ville t o m känna hur det kändes att ligga i mammas mage och att födas. Har ni tänkt på det – alla har vi känt hur det känns att ligga där i mammas mage och skvalpa omkring i vattnet därinne, och nånstans inne i oss tror jag också att vi minns hur det kändes.

Gud behövde alltså en mamma och vem skulle han då välja? Ja, vem tycker ni? Vem skulle vara passande som mamma åt Guds egen son?... En prinsessa kanske så att han fick växa upp i ett fint slott – det kunde väl vara passande när Gud blir människa!? Eller vad tycker ni?

Gud valde att leta upp en alldeles vanlig liten flicka? Hon var inte särskilt söt! Hon hade inte särskilt fina kläder! Hon hade inte rika och berömda föräldrar! Hon kunde inte sjunga särskilt bra utan hon var en alldeles vanlig lagom duktig flicka där i Nasaret. Precis alldeles vanlig. Och vad Gud visade när han valde ut en alldeles vanlig flicka det var att det finns inga alldeles vanliga flickor, det finns bara väldigt speciella flickor. Och precis samma sak med pojkar – det finns bara väldigt speciella pojkar – och det som gör oss speciella är att det finns bara en av varje sort. Alla är olika.

Nu skulle man kunna säga att Maria ändå var lite särskilt speciell eftersom hon blev mamma åt Jesus, men från början var det inget speciellt med henne, inte mer än alla människor är speciella! Och egentligen tror jag att alla ni flickor här skulle ha kunnat bli precis lika bra mammor åt Jesus som Maria blev! Och på nåt sätt tror jag att Gud vill att ni alla ska vara mammor åt Jesus ni också! Nu låter det konstigt va! Och ännu konstigare blir det när jag säger att jag tror att alla pojkar och gubbar också får vara som mammor åt Jesusbarnet!!! Det jag tänker på att Maria som mamma fick bära Jesusbarnet i sin egen kropp och på samma sätt tror jag att Gud vill att vi alla ska vara som mammor åt Jesus. Jag tror att Gud vill att alla människor ska få känna Jesus lika nära som Maria kände när hon bar honom i sin egen kropp! Så nära vill Jesus vara oss! Så nära att Han alltid är med oss vad som än händer.

Men det finns en viktig skillnad. Skillnaden är att när Maria bar Jesus så var det hon som skyddade honom. Men när vi bär Honom så är det han som skyddar oss.

AMEN