Sexagesima eller                       NÄSTA> 
Reformationssöndagen 2004
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10
Stefan Risenfors

Beredelseord
Det levande Ordet är dagens rubrik. Inför vår syndabekännelse ska vi stanna till inför ett ord som inte låter särskilt levande. Snarare tvärtom, det här ordet låter som ett livlöst byråkrat-ord, eller som ett snustorrt begrepp i nån akademisk avhandling. Ordet är Paradigmskifte - ett stort ord, ett svårt ord och ett ord som ter sig livlöst. Vad det handlar om är att skifta mönster, att ändra sitt betraktelsesätt, att se allt på ett nytt sätt, att ompröva ett invant sätt att se på verkligheten och se samma verklighet med nya ögon. När Copernicus insåg att jorden kretsade runt solen istället för tvärtom, så var det början till ett paradigmskifte. När Luther läste Romarbrevet och inte kände igen sin kyrka i det Paulus skrev, så var det början till det paradigmskifte som vi kallar reformationen. Och även om namnet Reformationsdagen numera är lite bortglömt, så är det ändå ett av de båda namnen på just den här söndagen. Det levande ordets söndag firas alltså till minnet av ett religiöst paradigmskifte i norra Europa för snart 500 år sen. Den direkta bakgrunden till den kopplingen är reformationens stora slagord: Sola Scriptura, Skriften Allena – Luther ville rensa bort allt ur kyrkan som inte hade stöd i Bibeln.

Ett annat paradigmskifte var det sena 80-talets ideologiska kollaps i Östeuropa med Berlinmurens fall 1989 som den tydligaste symbolen. Gemensamt för alla dessa paradigmskiften är att bevisen hopar sig så att den rådande ordningen inte längre orkar hålla stånd mot tiden och utvecklingen med gamla sanningar, som kanske inte ens vara sanna när de en gång formulerades. När ett helt samhällssystem, eller ett vetenskapligt tankesystem helt enkelt blir överbevisat om sin felaktighet, då sker ett paradigmskifte.

Men ett paradigmskifte kan också äga rum på det individuella planet - i Bibeln finns gott om exempel på det när enskilda människor möter Jesus och av honom får hjälp att se på sitt liv med nya ögon och plötsligt ser hur fel de har levat. Ett paradigmskifte var just vad de fick uppleva - den samariska kvinnan vid Sykars brunn, tullindrivaren Sackaios och många andra. Samme Jesus vill möta dig när du läser din Bibel och när du hör Guds Ord här i kyrkan. Men är du och jag beredda på ett paradigmskifte när vi möter det levande ordet? Är det inte snarare så att vi omedelbart sorterar ner det vi hör eller läser i förbestämda fack, vi tvingar det att passa med det vi tidigare fått lära oss eller bestämt oss för! Ofta är det inte så svårt - tänj lite på orden bara, blunda lite och glöm resten - så slipper du ändra ditt sätt att tänka och leva! Men då har du också valt döden framför livet, för om du vill låta dig formas av det levande ordet så måste du möta det vapenlös och formbar - utan färdiga kategorier och fastlåsta system! Låt oss i vår syndabekännelse be om att det levande Ordet verkligen ska bli levande också i våra liv! Låt oss be och bekänna…

Ev 2 - Joh 7: 40-52
Några i hopen som hörde Jesu ord sade: "Han måste vara Profeten", och några sade: "Han är Messias." Men andra sade: "Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?" Så blev hopen oenig om honom. Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.

När deras folk kom tillbaka, frågade översteprästerna och fariseerna: "Varför har ni inte tagit hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad." Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?" De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen."

Predikan
"Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem. Säger inte Skriften - ja, t o m Bibeln själv kan bli ett vapen i djävulens händer. Här vägrar fariséerna att inse att Jesus är Messias eftersom han inte uppfyller deras på Skriften grundade förväntningar. I det här fallet har de inte läst fel eller missuppfattat för Messias skulle verkligen vara från Betlehem och av Davids ätt, problemet är bara att de inte inser att Jesus verkligen uppfyller detta - han kommer ju från fel väderstreck! Han ska inte komma norrifrån, som den här Jesus, han ska komma söderifrån, från Betlehem. Fariséerna har varit så fastlåsta vid sitt eget paradigm, sitt eget tolkningsmönster, att de inte har funnit det vara mödan värt att lära känna denne Jesus. Hade de gjort det så hade de ju förstått att han verkligen var av Davids ätt och var född i Betlehem. Men han fick aldrig någon chans att spränga deras fördomar, han fick aldrig komma nära nog, han blev avfärdad på avstånd.

Hur ofta sker inte detta också idag! Att vi avfärdar Jesus bara för att han kommer från fel väderstreck, ur en olämplig krets, ur fel sammanhang! För idag vill Jesus bl a möta oss genom andra människor, han har ett ärende till oss genom dessa människor. Därför bör vi möta varje människa med förväntan, i varje mänskligt möte kan Gud tala till mig! Men ofta låter jag honom inte göra det eftersom jag redan på förhand har min uppfattning klar om den jag möter:

  • han är ju kvinnoprästmotståndare - en sån kan man ju inte lyssna till!
  • hon är ju nyandlig - en sån kan man ju inte lyssna till!
  • han är ju homosexuell - en sån kan man ju inte lyssna till!
  • hon är ju inte kristen - en sån kan man ju inte lyssna till!
  • han kommer ju från Galiléen - en sån kan man ju inte lyssna till! Och anledningen till att man på det här sättet dömer ut en människa på förhand är ofta uppfattningar man hämtat från Bibeln - så var det ju åtminstone för fariséerna - Messias skulle ju komma från Betlehem! Så alldeles uppenbart kan man hålla Bibelordet så högt att det blir till en sköld som stänger ute Jesus själv. I den bemärkelsen kan själva Bibeln bli en avgud - något som skiljer mig från Gud!

    Nu har vi också vidgat begreppet Guds levande ord, så att det spränger Bibelns gränser och kan drabba oss var som helst, hur som helst och när som helst - också i ett möte med en människa, vilken som helst. Och det här är oerhört viktigt med tanke på dagens tema - Gud är inte fången mellan Bibelns pärmar utan kan möta oss var som helst!

    Nu kan man ju fråga sig om fariséernas problem är vårt främsta problem - att vi inte ser Jesus för alla bibelord. Vårt främsta problem är ju inte att folk läser Bibeln för mycket utan för lite! Ja, enligt vissa undersökningar läser kyrkfolket i Sverige nästan inte alls Bibeln! Och det är rent av ännu allvarligare än att läsa den på fel sätt. För i mina ögon är Bibeln Guds Ord i en alldeles speciell bemärkelse. Även om jag kan möta Gud var som helst så är Guds Närvaro och Guds Tilltal på ett synnerligt sätt förtätat i Bibeln. Så om jag undviker Bibeln så drar jag mig undan från Guds viktigaste kanal till mänskligheten! Gud vill ge mig så mycket genom Bibeln, och jag är en dåre om jag inte dricker vid den källan, för då riskerar jag att torka ut andligen och bli till ett tomt skal som fyllas av all den bråte som virvlar omkring i tiden. Om jag inte dricker vid den källa som heter Bibeln, och om jag inte dricker ur den under bön och förväntan, då går jag mot en inre torkkatastrof!

    Nu handlar inte detta bara om att läsa Bibeln - under 1500 år var det nästan inga som läste Bibeln utan man hörde den berättas muntligen - av präster i kyrkan, av föräldrar och andra. Och just samtalet kring en bibelberättelse kan ge oerhört mycket, när man leker med ordet och associerar fritt till egna och andras livserfarenheter.

    Men på vilket sätt är då Bibeln Guds Ord? På vilket sätt är Gud närvarande i Bibeln, vad skiljer Bibeln från andra goda böcker?

    Augustinus, den gamle kyrkofadern, han hade en bild för det här. Han sa att det är omöjligt för oss att fånga Gud naken, Gud i sitt innersta väsen är oåtkomlig för oss. Men bibelordet är som Guds kläder - Gud är inte kläderna men Gud finns i kläderna. När vi läser Bibeln så greppar vi om Guds kläder och då kan det gå som det gick för den sjuka kvinnan som i folkvimlet grep tag i en av tofsarna på Jesu mantel. Två saker skedde då - hans kraft nådde henne genom kläderna och gjorde henne frisk, och han märkte att någon rörde vid hans kläder så han uppmärksammade henne och talade direkt till henne (Luk 8). När vi rör vid Guds kläder genom att läsa hans Ord, så kan det ske på samma sätt - Guds kraft når oss genom Ordet och Gud uppmärksammar oss och talar direkt till oss.

    En av medarbetarna i församlingen påpekade häromveckan att det är ynkligt att vi bara har en enda kontinuerlig bibelstudiegrupp i församlingen just nu. En grupp som samlas en gång i månaden! Och visst kan jag hålla med – senast i december fick vi lägga ner en grupp p.g.a. bristande intresse! Som präst kan jag givetvis tolka det här som ett misslyckande – vad det än ger att vara gudstjänstfirare i Stensjökyrkan – inte verkar det ge folk något större intresse för bibelordet! Om det nu inte är så att många läser Bibeln regelbundet på egen hand. Men dels säger undersökningar att det inte är så, dels är samtalet om bibelordet något mycket viktigt – och då behöver man vara med i en grupp! Guds levande Ord är alldeles för viktigt för att stå och damma igen på en bokhylla någonstans och det behöver delas mellan människor, inte bara i gudstjänsten! Vill vi ha mer andligt liv till vår församling så kan vi inte längre försumma Bibeln – hur svår och motsägelsefull den än kan vara!

    Aldrig har någon människa talat som han - så sa fariséernas utsända i evangeliet som motivering för att de inte hade låtit gripa Jesus. Aldrig har någon människa talat som han! Men tänk om jag går till kyrkan söndag efter söndag och aldrig upplever det där tilltalet som säger något rakt in i mitt liv! Tänk om jag sitter med i en bibelstudiegrupp vecka efter vecka och aldrig upptäcker något levande Ord utan bara en massa prat, pladder och livlösheter! Ja, om du upplever det så, så hoppas jag att du inte bara en dag slutar komma utan jag önskar att du slår larm genom att prata med din präst, så att vi tillsammans kan söka oss fram mot var problemen ligger - kanske ligger dom både i förkunnelsen och i din egen mottaglighet och öppenhet. Huvudsaken är att du går till varje gudstjänst och till varje möte med Guds Ord med en oerhört hög förväntan om att uppleva Guds Tilltal. Du ska inte finna dig i att bibelordet förblir ett dött ord som inte talar till dig, du ska begära mer av något som har så enastående löften knutit till sig, hör bara några få exempel på sådana löften:

  • 5 Mos 30:14 Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.
  • Jes 55:11 ...så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.
  • Mark 16:20: Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]
  • Upp 3:10: Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför skall jag bevara dig från prövningens stund, som skall komma över hela världen för att pröva jordens invånare.

     

    Mot bakgrund av dessa löften och många andra, låt oss be:
    Herre, föd en längtan i oss,
    en längtan efter att möta dig i ditt Ord.
    Och låt så ditt levande Ord få slå rot och blomma i våra liv,
    i vår församling och i vår kyrka.
    Lär oss att möta ditt Ord med förväntan och öppenhet
    så att vi tillåter dig att spränga alla de gamla livlösa paradigm som håller oss fångna.
    AMEN