3:e efterTrettondag jul 2004        NÄSTA>
Familjegudstjänst med barnbibelutdelning i Stensjökyrkan
Stefan Risenfors

Evangelium: Joh 4:27-42
Lärjungarna blev förvånade över att Jesus talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: "Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?" De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: "Rabbi, kom och ät." Han svarade: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." Lärjungarna sade då till varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?" Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda."
Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: "Han har sagt mig allt som jag har gjort." När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: "Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare."

Drama av Bodil Lindqvist med öppet hus-barnen
Två TVIVLARE ställer frågor:
- Trädgårdsmästaren kan inte få blommor att blomma – det behövs ljus!
- Astronomen kan se stjärnorna men kan inte tända en enda av dem.
- Bagaren kan inte skapa doften av bröd
... så säg prästen därborta i hörnet:
Vem kan ge oss ljuset, så blommor kan slå ut?
Vem kan tända stjärnor som leder och lyser i mörkret?
Vem kan skapa doft, till glädje och fröjd?
Vem kan tända tro på att under ibland kan ske?

Predikan
I bibelberättelsen jag läste var det Jesus som kunde tända tron – först hos en föraktad och utstött kvinna som hade misslyckats i livet och sedan hos hennes grannar och vänner. Och vad den här söndagen handlar om är att Jesus kan skapa tro också idag.

Men jag vill återvända till det här efter att jag berättat om en dröm som jag hade i natt. Jag drömde att jag var på en gudstjänst i en kyrka som inte riktigt såg ut som den här men det måste ändå ha varit en kyrka där jag på nåt sätt hörde hemma, kanske var det så att jag arbetade där. Men i drömmen stod jag inte här framme som idag, utan jag satt i en bänk precis som ni gör. Plötsligt, mitt under gudstjänsten, reste sig en man och en kvinna upp och gick ut ur kyrkan. Jag gick efter ut på kyrkogården utanför kyrkan och där satt de på någon bänk så jag slog mig ner intill dem. De såg mycket besvikna ut och började omedelbart nästan anklaga mig för att den här gudstjänsten ju inte alls var som gudstjänsterna i någon annan kyrka som de hade gått i tidigare. Kanske var de nyinflyttade och kanske var det deras första besök i sin nya församlings kyrka. Väldigt besvikna var de för de hade ju inte alls upplevt gudstjänsten lika starkt som de hade gjort i sin tidigare församling. Det hade inte känts lika bra utan det hade tvärtom känts så trist och meningslöst att de inte hade orkat stanna kvar – därför hade de gått ut mitt under gudstjänsten.

Varför berättar jag då den här drömmen? Jo, för att jag anar att den kan ha något viktigt att säga för i Bibeln är det ofta Gud som talar genom människors drömmar. När vi sover är vi på något sätt vidöppna – när vi är vakna så slår vi ju oftast bort alla konstiga tankar men när vi sover så får de konstiga, ovanliga tankarna flyga omkring i vår hjärna helt fritt utan att vi kan plocka ner dem.

Men vad kan då den här drömmen ha för budskap? Ja, när jag vaknade mitt i natten efter den här drömmen så tänkte jag direkt på det som den här söndagen handlar om: Jesus skapar tro. Och jag tänkte ungefär så här: De där båda som var så besvikna att de gick ut från kyrkan – de hade kanske gjort sin tro beroende av känslor. Om de inte kände nåt starkt och skönt i den där gudstjänsten så kunde de inte tro. Men jag tror att tron är så mycket mer än känslor och framförallt tror jag att om Jesus kan skapa tro så kan han göra det här, i min egen kyrka, oavsett hur mycket eller hur lite jag känner! Alltså: det Jesus kan, det kan Han i Stensjökyrkan!

Men vad är då tro för något? Vad är det för tro som Jesus kan skapa? Ja, det handlar inte bara om att kunna säga att man tror att Gud finns någonstans långt därborta. Den sortens tro kan ha väldigt liten betydelse i en människas liv.
Nej, den tro som Jesus kan och vill skapa är en tro inte på Något utan på Någon, och Någon som är mycket nära!
En tro som betyder att man litar på Gud, man litar på att Gud tycker om just mig och tar hand om just mig.

Ungefär som i den bön som vi nu ska be tillsammans:
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.

AMEN