2:a efter Trettondedagen 2018   NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

 

GT-text – 2 Mos 33: 18-23

Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

Epistel – Ef 1:7-14

I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser — så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning — i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.

Evangelium – Joh 2:1-11

På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smaka­de på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom — men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet — ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Beredelsetal

Dagens episteltext är hämtad från Efesierbrevet och där skriver Paulus:

I Kristus har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den ut­lovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.

Om någon påstår att du har ett arv som du en gång ska få ut, ett arv från en släkting som du inte ens visste att du hade, så vill du förmodligen ha något slags bevis för att det är sant. T ex genom att släktingen hör av sig eller går att kontakta så att du kan få släktskapet bekräftat. Nu påstår Paulus att vi människor kan få en sådan bekräftelse på det arv som väntar oss efter döden, arvet i form av ett liv hemma hos Gud. Det där med livet efter döden är ju något som vi annars vant oss vid är omöjligt att bevisa – några tror att det finns medan andra tror att det bara finns tomhet efter döden. Och ingen kan bevisa något – religiös tro står mot ateistisk tro i marginaler­na och så har vi en massa människor däremellan som inte vet vad de ska tro, de vi kallar agnostiker eller liknande.

Men Paulus påstår att det finns något som kan bekräfta den religiösa trons evighetshopp och detta något kallar han den helige Ande. Samtidigt är den helige Ande något som man inte tror på om man inte redan befinner sig ute i den religiösa marginalen. Det låter som en omöjlig situation men ändå händer det lite då och då att också övertygade ateister finner Gud. Eller vad det möjligen Gud som fann dem? Var det den helige Ande som intervene­rade utan att vara inbjuden och som fick någon att släppa förtöjningarna och kasta sig ut på 70 000 famnars djup för bara där kan tron finnas påstår Sören Kirkegaard. Låt oss i vår syndabekännelse be om att alla här i kyrkan närvarande ska våga det språnget. Låt oss be och bekänna …

Predikan

Måste man tro på sånt här? Att Jesus förvandlar 600 liter vatten till 600 liter vin av högsta kvalitet! Nej, jag tror mig kunna lugna alla nykterister och alla tvivlare – ingen måste tro på den här berättelsen i sin bokstavliga betydelse. Man kan fortsätta att kalla sig både kristen och nykterist utan att tro att det verkligen gick till sådär på bröllopet i Kana. Inte ens prästen måste tro på dess bokstavliga betydelse. Men däremot får både nykteristen och tvivlaren och alla andra tro på att det verkligen hände, det där vin­undret i Kana. Och det är DET som är den goda nyheten med detta det första av de underverk som Jesus påstods utföra. Vi får tro på dem alle­sammans, vi får tro på dem i högst bokstavlig bemärkelse – vi får tro på att han gjorde vatten till vin, vi får tro på att han gick på vattnet och vi får t o m tro på att han uppväckte både Lasaros och änkans son i Nain från ett fysiskt tillstånd som också läkare idag skulle kalla död. Vi får tro på alltsammans men vi måste inte tro på ett enda av dessa underverk för att få kalla oss kristna. Dels för att den termen inte är skyddad, vem som helst kan kalla sig kristen och tro på vad som helst. Dels för att inget av det där ingår i den trosbekännelse vi använder i varje högmässa. Vill man vara trogen trosbekännelsen är det däremot två andra mirakel man behöver underkasta sig: jungfrufödelsen och Jesu egen uppståndelse från döden.

Men Gud är samtidigt större än alla trosbekännelser så därför leder det oss vilse att ö h t sätta gränser för något så personligt som tro. Så låt oss skippa gränserna och istället fundera över varför den här berättelsen finns i vår Bibel. Och svaret på den frågan ger oss evangeliet i den sista meningen: Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Miraklet pekar alltså på något utöver sig självt – miraklet är ett tecken – ett slags första utbetalning på ett enormt stort arv, en signal om att hos denne Jesus finns så oändligt mycket mer att hämta. Visst hade underverket ett värde i sig, inte minst för brudparet som var på väg att hamna i en alldeles enorm social pinsamhet när vinet höll på att ta slut. Men när vi läser berättelsen 2000 år senare så är det något annat som står i centrum – nämligen detta att Jesus för första gången på ett mycket praktiskt sätt avslöjar vem han är. Han är den som är större än naturlagarna, han är den ende som är större än själva livet, han är i själva verket Gud själv i mänsklig gestalt!

Men vad är då ett mirakel? Jo, en händelse som inte ryms inom det veten­skapliga paradigm som gäller vid det aktuella tillfället. Hade vi kunnat färdas i en tidsmaskin tillbaka till Jesu tid och ta med oss en digitalkamera, en generator, en dator och en digital projektor så hade vi kunnat visa projicerade powerpointbilder på brudparet på den där bröllops­festen i Kana och då skulle det ha varit ett mirakel som väckt ännu större uppståndelse än det där vinundret. Just för att det då rådande vetenskapliga paradigmet inte rymde datorer eller ens elektricitet. Och somliga tror ju att det är på det sättet med allt det som i Bibeln kallas underverk – att det bara handlar om fullt naturliga företeelser, helt i enlighet med kända naturlagar men ännu ej förstådda av vetenskapen. Ungefär som med åskan – vi behöver inte längre den fornnordiska myten om guden Tors hammare för nu vet vi att det bara handlar om elektriska urladdningar mellan olika luftmassor.

Det här kallas för reduktionism, alltså tron att allting kan reduceras till enkla begripliga beståndsdelar och den biologiska reduktionismen kan uppfattas som ett hot mot religiös tro för hjärnforskarna är på väg att avslöja vilka elektriska och biokemiska processer i hjärnan som ligger till grund för det vi kallar religiösa upplevelser. Hjärnforskaren Martin Ingvar uppfattar jag som en del av den här reduktionismen som i sin extrema form skulle kunna påstå att snart har vi förklarat allt och då finns det inte längre behov av religiösa förklaringsmodeller som det där med Gud.

Men låt mig visa några bilder som jag hittade i en blogg på nätet. Ni ska få se tre bilder och efter det ska ni få fråga er om ni vill vara reduktionister eller troende medlemmar i kyrkan:

 Första bilden:

243,225,213 255,244,232 255,250,241 149,126,118  30,  5,  0  49, 35, 26  55, 38, 30  36, 18,  8  68, 48, 39

255,244,230 255,245,233 253,243,233 111, 98, 89 114,101, 92 144,134,125   9,  0,  0  62, 49, 41  51, 34, 26

255,254,240 255,255,241 230,224,212  69, 63, 51 255,254,242 255,254,246 158,149,142  11,  0,  0  11,  0,  0

247,233,233 255,252,250 126,119,113  29, 25, 16 217,213,202 161,165,168  53, 54, 56  51, 49, 50  39, 31, 28

244,228,228 255,251,248 140,129,123  13,  4,  0  27, 20, 10  18, 19, 21   0,  0,  0  19, 15, 14  37, 27, 25

255,240,237 249,232,225 150,135,128  85, 72, 63 107, 94, 85  73, 72, 70  38, 34, 33  20, 12,  9  31, 18, 12

248,223,216 255,236,228 176,156,147  52, 34, 24  56, 38, 28 114,106,103  84, 75, 70  58, 45, 39  65, 48, 40

255,228,215 255,241,227 226,198,186 108, 82, 69  58, 31, 20  34, 19, 12  80, 63, 55  79, 61, 51  96, 74, 63

235,198,179 230,195,176 248,212,196 219,186,171 108, 74, 62  46, 24, 11  67, 43, 31  60, 34, 21  71, 43, 31

 Om ni inte spontant fattar vad det här är så är det en massa RGB-tal som beskriver färgerna i en bild. Varje sifferkombination står alltså för en särskild färgnyans.

 Andra bilden

På den här bilden ser vi de där siffrorna omvandlade till de färger de representerar.

 Tredje bilden

Så till den tredje bilden:

Den förra bilden är en förstoring av blänket i flickans högra öga, alltså till vänster i bilden på den här målningen av den holländske målaren Johannes Vermeer.

Om vi då tittar på den första och sista bilden samtidigt:

243,225,213 255,244,232 255,250,241 149,126,118  30,  5,  0  49, 35, 26  55, 38, 30  36, 18,  8  68, 48, 39

255,244,230 255,245,233 253,243,233 111, 98, 89 114,101, 92 144,134,125   9,  0,  0  62, 49, 41  51, 34, 26

255,254,240 255,255,241 230,224,212  69, 63, 51 255,254,242 255,254,246 158,149,142  11,  0,  0  11,  0,  0

247,233,233 255,252,250 126,119,113  29, 25, 16 217,213,202 161,165,168  53, 54, 56  51, 49, 50  39, 31, 28

244,228,228 255,251,248 140,129,123  13,  4,  0  27, 20, 10  18, 19, 21   0,  0,  0  19, 15, 14  37, 27, 25

255,240,237 249,232,225 150,135,128  85, 72, 63 107, 94, 85  73, 72, 70  38, 34, 33  20, 12,  9  31, 18, 12

248,223,216 255,236,228 176,156,147  52, 34, 24  56, 38, 28 114,106,103  84, 75, 70  58, 45, 39  65, 48, 40

255,228,215 255,241,227 226,198,186 108, 82, 69  58, 31, 20  34, 19, 12  80, 63, 55  79, 61, 51  96, 74, 63

235,198,179 230,195,176 248,212,196 219,186,171 108, 74, 62  46, 24, 11  67, 43, 31  60, 34, 21  71, 43, 31

 

Nu beskriver de där siffrorna bara en mycket liten del av hela målningen men hela bilden skulle kunna beskrivas med likadana sifferkombinationer bara i en väldigt mycket större mängd. Den vänstra bilden skulle kunna vara en bild för reduktionistens världsbild eftersom vetenskapens bild av världen bara är en liten bråkdel av hela bilden, enormt mycket mindre än blänket i flickans högra öga. Men det där lilla blänket kan ändå represen­tera hur lite vetenskapen vet om helheten i universum. Den högra bilden representerar den människa som menar sig se ett större mönster bakom alla dessa vetenskapliga fakta.

Det jag försöker säga är att tillvaron inte är matematik utan poesi. Matematiken har sin uppgift i att förklara detaljer men till helheten behöver vi ett annat synsätt, en poetisk blick som ser bortom de enskilda siffrorna och forskningsresultaten och ser en större bild, för jag är säker på att det finns en större bild. En bild som är ännu vackrare än Vermeers målning. En bild där Jesu första underverk bara var ytterligare ett penseldrag i en målning som pågått alltsedan universums skapelse. Det är Gud själv som är konstnären och det är inte bara det vi kallar mirakel som ingår i den målningen utan precis lika mycket allt det där vardagliga som är lika mycket mirakel men utan att vi tänker på det. Som att du just nu kan höra vad jag säger och att du i din tankevärld i detta ögonblick kan välja att acceptera eller avvisa hela den här predikan. Den tankeprocessen går säkert också snart attåskådliggöra i siffror och kemiska formler – men den är också något mer, något större, något alldeles underbart och gudomligt. Ser du inte mönstret? AMEN