2:a eft Trettondedagen 2006  NÄSTA>
 Stefan Risenfors

Beredelsetal 
I Jesus Kristus och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser... Så inleds dagens episteltext. Men bara den som vet sig vara slav kan friköpas och bara den som är medveten om sina överträdelser kan få förlåtelse. Så låt oss då bli stilla i några sekunder för att funder över om det finns något som vill ha förlåtelse för – efter tystnaden ber vi vår syndabekännelse....
 

Predikan 
Så har då kyrkoåret snurrat fram till den text som nykterhetsvännerna ibland har sådana problem med – Jesus tillverkar 600 liter vin. Och det gör han i ett läge då folk redan börjar bli berusade! Nej, i Bibelns värld framställs vin enbart som något positivt, som ett tecken på den fest och glädje som Bibelns Gud väl unnar människorna. 
Men nykterhetsvännerna kan känna sig trygga. Hur mycket Jesus än bejakar vinet som en naturlig del av festen så var han också medveten om risken att man drack för mycket. Så här säger han i Lukas 21:a kapitel: 
"Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer."
Det intressanta med det citatet är f.ö. att Jesus nämner ”livets bekymmer” som något som kan fördunkla våra sinnen lika mycket som dryckenskap. Det andra skulle kalla plikt, ansvarstagande etc pekar alltså Jesus på som något som kan fördunkla våra sinnen. Och vi vet ju att det är på det viset – att vardagen kan ha en förrädisk makt att förvandla små saker till större än vad de är. Kanske är det ännu viktigare att påpeka än vinets faror – ännu viktigare i ett konsumtionssamhälle som vårt – att konsumtion och prylar kan ha en fördunklande effekt på våra sinnen. Prylalkoholismen där tomheten ständigt måste medicineras med nya inköp – den är också ett beroende, också ett missbruk och också en flykt från livet. 
Vinundret i Kana presenteras som det allra första underverk som Jesus gjorde. När Johannes nämner detta så påpekar han också det som var huvudsyftet med underverkan. Johannes skriver: Han uppenbarade sin härlighet. När Jesus hjälpte brudparet i en pinsam situation så var det givetvis för att göra det lättare för dem, men den stora betydelsen ligger i att underverket är ett tecken på något ännu större. Det är detta som denna predikan ska handla om. Och det finns ett namn på det här, ett namn som närmast hör hemma i matematiken – EXTRAPOLERA. 
I Nationalencyklopedins ordbok förklaras extrapolera så här:
beräkna hur en utveckling kommer att fortlöpa utanför ett område med kända värden 
När du räknar med att det ska bli varmare framåt våren så extrapolerar du utifrån tidigare erfarenheter av att våren är varmare än vintern. 
När du ser en siffra på väggen därborta och letar upp samma siffra i psalmboken så extrapolerar du utifrån tidigare erfarenheter av att de där siffrorna på väggen hänvisar till siffror i den där röda boken. 
När du åt din frukost i morse så extrapolerade du utifrån tidigare erfarenheter av att din frukost aldrig tidigare varit förgiftad. 
Hela livet går vi alltså omkring och extrapolerar utan att tänka på det – vi drar slutsatser om framtiden utifrån tidigare erfarenheter. Och det kan man också uttrycka med ordbokens definition av extrapolering: beräkna hur en utveckling kommer att fortlöpa utanför ett område med kända värden. 
Jag skulle tro att gästerna på det där bröllopet i Kana aldrig märkte det där med underverket. De hann nog aldrig märka att vinet tog slut och troligen var de alltför berusade för att märka att vinet smakade bättre i slutet av festen än i början. De enda som märkte något var troligen Jesus mamma Maria, Jesu lärjungar, tjänarna som hällde upp vattnet som blev vin och brudparet 
Det kan ha varit hundratals gäster på det där bröllopet, men det var alltså inte mer än dessa kanske 20 personer som fattade att ett underverk hade ägt rum – alla de andra bröllopsgästerna trodde bara att brudparet hade uppfyllt sina sociala förpliktelser genom att köpa in tillräckligt mycket vin. Men Jesu lärjungar var alltså med och bevittnade undret. Eller som Johannes avslutar sin berättelse: Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 
Kanske var vinundret avsett främst för lärjungarna – det var för dem han visade vilken makt han hade. Inte för att imponera som något slags trollkarl utan för att antyda att den Mästare de valt att följa hade en identitet som gick utanför de jordiska ramarna. Undret var ett tecken på att Jesus verk¬ligen var Guds Son. Och möjligen räckte det med det här underverket för att lärjungarna skulle extrapolera utifrån denna erfarenhet och dra slut¬satsen att den makt över naturlagarna som Gud har, den hade också Jesus. 
Idag vänds den här frågan mot oss – frågan om extrapolering: Har du och jag egna erfarenheter av Jesus, erfarenheter som gör det möjligt att extrapolera och dra slutsatser om vem Han är och vad Han förmår? Eller är det så att allt vi vet om Jesus är andrahandsuppgifter? Det Bibeln påstår, det kyrkan påstår och det kristna bekanta har berättat om bönhörelser och olika slags möten med Jesus. 
Jag tror att Gud vill att du ska få egna erfarenheter av Jesus. Jag tror inte Gud begär av dig att du ska kunna bygga ett helt liv på andras erfarenheter och andras vittnesbörd. Jag tror att Gud i själva verket längtar efter att själv få bekräfta sin Närvaro i ditt liv. Så begär då lite mer av din tro – nöj dig inte med andrahandsuppgifter utan börja knacka på den där inre dörren. Knacka genom att be och lyssna, knacka genom att stanna upp så länge att ditt inre kommer dig till mötes. Knacka tills knogarna blir blodiga om så krävs, för en dag kommer då dörren att öppnas. Kanske bara för en sekund av klarhet, kanske bara en springa av ljus, men ändå tillräckligt mycket för en extrapolering som kan bära dig hela vägen in i evigheten.

AMEN