Ett nådens år

Första söndagen i Advent 2004 

Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan
Stefan Risenfors

GT-text Sak 9:9-10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Alternativ predikotext (ersätter epistel ): Luk 4:16-23
Jesus kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig." Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: "Är det inte Josefs son?" Då sade han till dem: "Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."

Evangelium Matt 21:1-9
När Jesus och hans lärjungar närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem." Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"

Predikan
... andra skar kvistar från träden ... Vilka var dom som inte la några mantlar på vägen framför Jesus? Var dom helt enkelt för snåla för att skita ner sina mantlar på en sån där löjlig symbolisk grej som att fixa nåt slags matta åt en åsna? Eller hade dom alltför dyra mantlar som skulle kunna tänkas bli förstörda av fyra åsnehovar? Eller vilka var dom egentligen? Herr och fru Palmqvist som skar av palmkvistar istället för att breda ut sina mantlar där i vägdammet. Var de kanske helt enkelt förnuftigt resonerande människor med båda fötterna på jorden, människor med ett sunt kritiskt tänkande som visserligen hade på känn att det var nåt speciellt med den där mannen på åsnan, men samtidigt var de ju inte den typen som lät sig drivas iväg av massuggestionen i hysteriska folkhopar. En mantel lägger man helt enkelt inte i vägdammet! Den hör inte hemma där. Den hör hemma över axlarna – man ska vara rädd om sina kläder!

Tänk dig den människa som du beundrar mest på jorden – tänk dig att han eller hon hade kommit gående eller åkande eller ridande uppför Gunnebo¬gatan – hade du då tagit den kappa du hade på dig och lagt den på vägen framför honom eller henne...? Jag måste erkänna att jag har nog rätt mycket av herr Palmkvist över mig. Inte ens om Desmond Tutu och Nelson Mandela hade kommit gående arm i arm uppför Gunnebogatan, inte ens då hade jag nog lagt min jacka på gatan framför dem! Det finns ju andra sätt att visa sin uppskattning!

... andra skar kvistar från träden ...
Jag är glad för att det står så för jag har svårt för situationer när alla förväntas göra samma sak samtidigt. Vi måste få vara olika, tänka olika och göra olika. Minoriteter är viktiga för deras beteende skaver på ett nyttigt sätt mot majoritetssamhället. T ex är jag väldigt glad för att ni är i kyrkan idag för ni utgör en modig minoritet bland den stora majoritet på kanske 95% av församlingens medlemmar som håller sig hemma också Första Advent!

Innan jag lämnar palmkvistarna åt sitt öde där i vägdammet så vill jag krama ur en sista uppbygglighet ur dem. Tänk om det vara så att de som skar kvistar inte hade några mantlar att lägga på vägen. De kanske var så fattiga att de bara hade trasor på sig!

... andra skar kvistar från träden ...
Tänk om det är det som den där lilla anmärkningen i texten vill säga oss. Vad det handlar om är i så fall att använda det man har och att utgå från den man är, och inte från det man borde ha eller borde vara. Man tager vad man haver, alltså! Gilla läget, skulle man också kunna säga. Somliga av oss har begåvats med en fin sångröst och god musikalitet och då kan det vara alldeles underbart att få sjunga i kören. Men för den som inte fixar stämsång finns det alltid möjlighet att sjunga enstämmigt i psalmerna och för den som inte fixar att sjunga ö h t finns det andra möjligheter att ”skära kvistar från trädet” – alltså göra något annat. Det kan t ex vara att bara finnas med i kyrkan och glädjas åt att andra sjunger.

Det här är något som Bibeln betonar om och om igen – att alla har fått NÅGOT att förvalta! Även om du inte äger nån fin mantel att lägga framför Jesus så finns det alltid något annat du kan göra. Bland det värsta som kan hända en människa är att hon aldrig upptäcker vad hon har fått eftersom hon hela livet går och är bitter för något hon inte har fått! Vi lever i en kultur som hela tiden försöker få oss att vara otillfredsställda eftersom tillfredsställda människor är sämre konsumenter. Risken är att vi fostras in i just denna förbannelse – otillfredställelsens förbannelse! Om jag går genom hela livet och förbannar att jag inte har någon mantel så upptäcker jag aldrig att man faktiskt kan skära kvistar från träden!

Livet handlar om att tålmodigt försöka kartlägga de gåvor man faktiskt fått istället för att hela tiden stirra sig blind på det där man inte fått. Ingen har fått allt, några har fått ovanligt mycket men alla har fått något att förvalta, någon talang, någon rikedom, någon förmåga, något som går att göra något av. Bland allt det där andra, det som vi inte är bra, bland det finns det sådant som vi ändå måste försöka göra så gott vi kan. Även om du inte är bra på att behärska dig så måste du faktiskt försöka behärska dig ibland! Även om du inte är bra på att säga vad du tycker så måste du faktiskt träna dig på att göra det o s v. Men din glädje ska du leta efter i det som du faktiskt är bra på – hur lågt det än värderas i omgivningen ögon!

Sen är det en annan sak att ditt värde inte bestäms av hur mycket du pre¬sterar eller hur viktigt det är som du presterar! Ditt värde är helt oberoende av din prestation. Ditt värde framgår av en annan av dagens texter – Lukas berättelse om när Jesus var i Nasarets synagoga och citerade Jesaja: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Ett nådens år, varje nytt kyrkoår inleds med den söndag som har just denna rubrik: Ett nådens år. Nåd betyder att du duger som du är. Nåd betyder att du kan komma med din tro, hur den än ser ut, hit till kyrkan. Nåd betyder att du kan komma med ditt liv, hur det än ser ut, inför Gud! Nåd betyder att du kan komma hit till kyrkan med all din trasighet och med allt ditt tvivel, men också med dina palmkvistar, också med din styrka och begåvning. Kort sagt: hela din kappsäck får plats i församlingens gemenskap! Och gör den inte det så är det inte du utan församlingen som måste förändras. Så sälla dig till minoriteten med din palmkvist – vi behöver dig här också nästa söndag!

NÄSTA PREDIKAN 1:A ADVENT 2005>>