Gudstjänst på Nyårsdagen   NÄSTA>
Fågelbergskyrkan 1 januari 2016 kl 16.00

GT-text – Jes 49:13-16
Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg!
Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade.
Sion sade: "Herren har övergett mig, Gud har glömt mig."
Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.

Episteltext – Heb 13:5-8

Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig? Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.

Evangelium Luk 13:6-9

Jesus gav dem denna liknelse: "En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: 'I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?' Han svarade: 'Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.'"

Predikan

Det finns så mänga möjliga ingångar i dagens tre bibeltexter:

I dagens GT-text är Jesaja språkrör för Gud och säger: … ditt namn är skrivet i mina händer …

Har ni sett att Zlatan Ibrahimovic har sina barns födelsedatum tatuerade på underarmarna. Som att han vill påminna sig om vilka människor som är viktiga för honom, var han än befinner sig så påminns han om deras existens bara genom att titta på sina handleder… Kan det där vara en bild för hur viktiga vi är för Gud?  Våra namn är skrivna i Guds händer, vi är alltid inför Guds ögon. Också om vi skulle tänka oss att Gud är upptagen med annat så är våra namn alltid inför hans ögon, aldrig bortglömda, alltid närvarande i Guds blick…

I dagens episteltext påstår Hebréerbrevets författare följande:

Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet ...

Bilderna av Jesus kommer och går men han själv är densamme – det var bortom bilderna du kom som Ylva Eggehorn skriver i en psalm. Gud som en konstant. Ja, som en matematisk konstant, som pi 3,141592654 ungefär, något statiskt och oföränderligt. Bortsett från att de alltid är runda kan cirklar se ut lite hur som helst, men sambandet mellan deras diameter och omkrets är ALLTID detta pi-värde. På samma sätt är Jesus för den kristne på något sätt alltid tillvarons grundvärde, den konstant på vilket allting vilar. Men kan man ha en relation till en konstant? Då, blir ju Jesus det där DETET som Martin Buber talade om att någon annan inte fick bli. Han ska ju vara ett DU, ett DU som tar intryck och förändras av det jag säger och gör inför honom, inte ett statiskt och oföränderligt DET. Det blir ju som att tala med en vägg, eller? Hur kan Jesus samtidigt vara både oföränderlig och levande? Allt levande förändras ju – förändring är ju på något sätt tecknet på liv? Så vad menas då med att Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet?

Och så den lite märkliga inledningen till dagens evangelium. Kom ihåg att det är en påhittad berättelse, det är en liknelse som Jesus själv konstruerar:

En man hade ett fikonträd i sin vingård

Det låter lite märkligt. Det handlar om en vingård i den här liknelsen men varför använder då inte Jesus en vinstock som symbol, varför dyker det plötsligt upp ett fikonträd i liknelsen? Jag har läst på lite om vingårdar och fikonträd och det verkar ytterst olämpligt att planera ett fikonträd i en vingård. Av flera orsaker:

1.      Vinrankorna är låga medan fikonträdet blir ett högt träd med en stor krona som kommer att skugga vinrankorna och vinrankor behöver sol, mycket sol!

2.      Fikonträdet kommer med sin stora trädkrona att locka till sig fåglar, fåglar som kommer att äta av vindruvorna.

3.      Fikonträdet behöver med sin storlek mycket vatten, vatten som vinrankorna skulle behöva. Fikonträdet kan alltså medföra att vinrankorna får för lite vatten.

Här har vi tre texter med tre möjliga inledningar till dagens predikan och om vi grävde lite mer skulle vi kunna hitta dussintals andra ingångar och frågeställningar till var och en av texterna. Ett överflöd av möjligheter. Precis som det år som tagit sin början just idag. Ett helt nytt år, ett oskrivet blad eller ett vinterlandskap som ligger helt orört framför dig där du står på dina skidor. Inte ett enda spår framför dig, bara allt detta vita orörda där du helt fritt kan välja ditt eget spår…

Men du invänder: så där ser det inte ut? Så där ser det aldrig ut vare sig vinterskogen eller i människolivet! Í skogen finns det alltid något i vägen som omöjliggör vissa riktningar – en massa vindfälld skog, en brant klippavsats eller ett öppet vattendrag. Och i människolivet ser jag på samma sätt en massa hinder som ligger i vägen och begränsar möjlig­heterna:

1.      Betyg som gör att jag inte kan komma in på den utbildning jag helst hade velat gå.

2.      Förpliktelser mot andra människor, t ex ansvar för barn eller sjuka anhöriga, som gör att jag vare sig kan flytta eller göra vad jag vill på dagarna.

3.      Min egen fysiska hälsa – en kropp som inte längre orkar eller kanske aldrig riktigt orkat göra det jag allra helst hade velat göra.

Och så där kan man fortsätta med alla möjliga begränsningar, ekonomi, tid, förmåga, brist på inflytande över min egen situation o s v … allt möjligt som begränsar möjligheterna också detta nya år.

Och visst är det så att det finns en massa inskränkningar i vår frihet, en massa begränsningar så bilden av det nya året som ett oskrivet blad är verkligen en sanning med modifikationer. Som det är med de flesta sanningar – de kan alltid förstoras till lögner. Men risken när du inser alla dessa begränsningar är att det blir dem du fokuserar. Alla omöjligheterna fångar din uppmärksamhet och paralyserar dig, får dig att tro att allt bara måste fortsätta i sina väl upptrampade spår under det nya året. Men så är det ju inte! Mellan begränsningarna ligger tusen mer eller mindre outforskade möjligheter under året 2016. Och då behöver vi alla stava på den där sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Det är det där modet att förändra det vi kan som kanske står i centrum på årets första dag. Att verkligen våga tro på alla dessa möjligheter som ligger dolda i varenda en av de 366 dagarna 2016 – ja, det är ju faktiskt skottår så vi får också en extra dag det här året. En extra dag som också den är fylld av möjligheter.

Jag började med att lyfta fram ett möjligt predikotema från var och en av den här dagens tre bibeltexter och vi konstaterade att det finns ytterligare dussintals möjliga ingångar i de här texterna. Den där valfriheten finns också i detta nya år och då kan t o m valmöjligheterna göra oss paralyserade. Vi börjar tveka:

- kanske detta eller ska jag istället satsa på det här?

Och kanske slutar det med att vi inte väljer något eller lite lojt och prövande försöker göra flera saker samtidigt för att vi har så svårt för att bestämma oss. På det sättet kommer inte bara hinder och begränsningar att stå i vägen för oss utan också själva friheten – friheten förvandlas till vilsenhet, till villrådighet. Men i det läget tror jag att det bästa vi kan göra helt enkelt är att bara välja en väg, kanske utan att riktigt veta varför bara bestämma sig för den här vägen! För det är först när vi påbörjat vandringen på den vägen som dimman lättar och landskapet blir tydligt urskiljbart. Precis som Kirkegaard, Sartre och de andra existentalisterna påpekade så ligger det något frigörande i själva valet, även om det skulle vara mindre genomtänkt!

Så då gör jag väl det – av alla möjliga ingångar i dagens tre texter väljer jag det där med fikonträdet i vingården i evangeliet. Det obegripliga fikonträdet som inte har där att göra, som kan uppfattas som en opassande närvaro bland alla vinrankorna som behöver sitt vatten och sitt solljus utan konkurrens från detta jättelika fikonträd. Om det ändå hade burit frukt men inte ens det gör det utan det står bara där och tar plats och stjäl vatten och solljus! Och ändå kommer trädgårdsmästaren och vädjar till vingårdens ägare: 'Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år

Jag ser tre möjliga betydelser i det där fikonträdet:

Det skulle kunna vara en symbol för Israels folk. Precis som i evangeliet har det nu gått tre år. I tre år har Jesus vandrat omkring i Israel och predikat och utfört mirakel och barmhärtighetsgärningar, men fortfarande vägrar fariséer och skriftlärda att ta intryck. Fortfarande betraktar de honom som en fiende och snart kommer de att få honom avrättad. Ändå vädjar Jesus för dem: – ge mig lite mer tid, låt mig försöka ett år till – låt mig få gödsla ett år till med evangeliet så kanske de till slut tar intryck och bär frukt!

I förlängningen handlar det då om det nya egendomsfolket – Kristi kyrka. Det är nu vi som är kallade att bära frukt. Vi som kyrka. Vår Herre förväntar sig att kyrkan inte bara ska vara upptagen av sina egna problem utan finns där som en kärleksnärvaro för en värld i nöd och vilsenhet. Men alltför ofta har vi inte burit frukt, alltför ofta har kyrkans bekännelse stannat vid en läpparnas och de välformulerade dokumentens bekännelse. Men Jesus vill ge oss ännu lite tid, ytterligare en chans att bära frukt.

Den andra möjliga betydelsen av fikonträdet är du och jag. Vi som individer. Här kan vi också se en mening i att det handlar just om ett fikonträd i en vingård. Vinrakor finns där många men det finns bara ett enda fikonträd. Du är unik! Det finns bara ett enda exemplar av just dig och därför är det bara du som kan ge just din frukt till världen. För också som fikonträd är vi kallade att bära frukt – vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus men alltför ofta gömmer vi undan vår tro, både för oss själva och för omvärlden. 2016 är ett nytt Nådens år, ytterligare ett år då Jesus vill gödsla oss med sin kärlek i hopp om att vi ska bära frukt i form av kärlek till våra medmänniskor.

Den tredje möjliga betydelsen av fikonträdet är lite annorlunda. Det är en tolkning som ännu mer tar fäste i att det var just ett fikonträd och inte en vinranka. Tänk om fikonträdet är en symbol för Guds nåd! Lika obegripligt och främmande som fikonträdet är i vingården, lika obegriplig och främmande är nåden i en värld av orsak och verkan. I en värld där det verkar vara en obeveklig lag att som man sår får man skörda. I just den världen finns en nåd planterad – en främmande växt som ger läkedom också åt det allra mest trasiga. Så också om detta nya år skulle bli ett år av havererade föresatser och krossade drömmar så finns där ett träd till vars skugga du kan dra dig tillbaka – oåtkomlig för det skoningslösa solljuset, i skydd för alla obarmhärtiga domar, också i skydd för din egen dom över dig själv! Glöm aldrig detta nådens träd under detta nya år – den skuggan finns alltid inom räckhåll! AMEN