1:a Advent 2014    NÄSTA>
Högmässa i Stensjökyrkan kl 10

 
GT-text Sak 9:9-10

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Epistel Rom 13:11-14

Ni vet vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks

Evangelium Matt 21:1-9

När Jesus och hans lärjungar närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem." Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: (Psalm 105… ) "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"

Beredelsetal

Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning …Så skriver Paulus i Romarbrevet i dagens GT-liga text. Och han fortsätter med en uppräkning av sådant som han räknar till mörkrets gärningar och då börjar det låta som en av de där syndakatalogerna som kyrkan tjatat om i 2000 år: festande och drickande, otukt och orgier, strider och avund. Det där betyder inte att vare sig Paulus eller Jesus eller kyrkan skulle ha något emot att folk har roligt. Det är alltså inte festandet i sig som är problemet utan det överdrivna drickandet och framförallt konsekvenserna i form av berusning som skapat så mycket elände. Kanske också i din och min närhet. Till mörkrets gärningar räknas allt det som vi skäms för efteråt, det som vi inte vill visa upp i dagsljus. Dessa mörkrets gärningar finns i allas våra liv och vi vet att de gör både oss själva och andra så illa. Så låt oss då söka oss mot ljuset för ljus är det enda som kan utrota mörker. Men för att kunna släppa in ljuset i våra liv måste vi vända våra sprickor emot ljuset och det är precis vad vi gör i syndabekännelsen. Så låt oss då be och bekänna…

Predikan

Ni har redan genom barnens adventsspel fått en predikan över dagens evangelium, åsnan har fått sitt så att säga. Och ni som ändå inte är nöjda utan vill ha mer åsna kan alltså komma till Kvarnbyn nästa söndag då det blir både åsna och kamel i den Levande Julkrubban! Men här och nu vill jag istället predika om dagens tema: Ett nådens år är rubriken för den här söndagen, första dagen på det nya kyrkoåret, kyrkans nyårsdag. Kyrkan proklamerar alltså att det år vi nu går in i är ett Nådens år, ännu ett nådens år. Ett år vi får av nåd om vi får leva, men också ett år som är fyllt av nåd. Men den där nåden kan lätt bli en kyrklig floskel, ett av de där fromma orden som präster spottar ur sig i parti och minut. Och ordet är så kort att det knappt märks, så låt oss stanna upp ett ögonblick, liksom ta sats inför det nya kyrkoåret genom att se närmare på själva språngbrädan NÅD.

Nåd har med tacksamhet att göra. Det märker vi i uttryck som: ”En nåd att stilla bedja om” eller ”Det var en nåd att få höra henne sjunga”. Och när jag hade kommit så långt i mina predikoförberedelser så kom jag att tänka på … Bill Gates! Ja, faktiskt! Mjukvaruföretaget Microsofts grundare, världens rikaste man med en förmögenhet som 2014 uppskattas till 76 miljarder dollar. Han och hans fru driver en välgörenhetsorganisation som har ett kapital på 30 miljarder dollar, nästan halva sin förmögenhet har han alltså donerat till sjukvård och utbildning för världens fattiga.

Nu kan man tycka att han har ju rätt mycket kvar ändå, det går ingen direkt nöd på honom och i sitt givande når han ändå inte upp till änkan i tempel­porten som Jesus berömde, hon som gav två kopparslantar i kollekten. Hon gav mer än alla de rika för hon gav allt hon hade och till hennes nivå kommer inte Bill Gates upp, men hans givmildhet har ändå gjort att jag stått ut med krånglande Windows-program för hans generositet är inte självklar, trots att han har så mycket kvar när han gett bort 30 miljarder. Vi märker att de rikas givande inte är självklart på att ryska miljardärer verkar köpa fotbolls­lag för pengarna istället, och vi märker det på att några av de första som gick ur Svenska kyrkan var de allra rikaste, trots att de hade så mycket kvar också sedan de gett sin enda procent till kyrkan i kyrkoavgift. Med rikedom verkar alltså ofta följa snålhet och girighet men där verkar Bill Gates vara ett undantag. Han tjänar mer än någon annan men han ger också ofantligt mycket mer än någon annan och jag anar att hans givande bottnar just i tacksamhet.

Det som då har hänt under det senaste året är att du och jag har upptäckt att vi är Bill Gates! Vi har nämligen under det här året fått nya människor att jämföra oss med. Vi behöver inte längre snegla på grannen och hennes nya bil för vi nästan snubblar över dem vi nu kan jämföra oss med. De nya EU-medborgarna från Rumänien som numera sitter och ligger på trottoaren utanför affärerna. Dem kan vi jämföra oss med och i jämförelse med dem är både du och jag Bill Gates. Deras fattigdom kan kanske öppna ögonen på oss så att vi äntligen inser hur mycket vi har att vara tacksamma för.

När man klättrar på en stege brukar man få rådet att titta uppåt och inte neråt för att slippa bli rädd och få svindel. Problemet är att vi tagit med oss det rådet ner från stegen. När vi jämför oss så har vi en tendens att jämföra oss med dem som har mer. Vi fokuserar mer det vi INTE har än det vi faktiskt har. Reklamen hjälper oss i det ständiga stirrandet uppåt och resultatet blir människor som ständigt vill ha mer, som aldrig är nöjda. Nu anses ju denna konsumtionshets vara det som driver vår ekonomi. Åtmin­stone brukar tillväxttillbedjarna hävda att det är på det viset. Men om priset vi betalar för den ekonomiska tillväxten utgörs av en plundrad planet och människor som aldrig är nöjda så är det ett alltför högt pris.

Så vänd då blicken neråt, se tiggaren på trottoaren, möt hans eller hennes ögon och fatta hur bra du har det! Inse hur mycket du har fått, förstå att du, jag och Bill Gates är med i samma klubb! Vi - de rika! Vi - de privilegiera­de! Vi som råkade födas på rätt plats och i rätt tid för att få leva i överflöd, vi som i motsats till sju miljoner barn varje år faktiskt fick förutsättningar att överleva vår femårsdag. Ja, så är det faktiskt. Nästan 7 miljoner barn dör varje år före sin femårsdag pga fattigdom! Dagens kollekt kan rädda livet på några av dem!

När vi tittar neråt mot människor som borde ha rätt att möta oss i ögonhöjd, ja, då blir det svårt att komma undan en känsla av tacksamhet. Det kan vara en känsla som också är fylld av skam, skuld och vrede över världens orätt­visor, men just idag fokuserar vi känslan av tacksamhet för jag tror att den känslan har större förutsättningar för att förändra världen.

Om fyra veckor påminns vi om honom som idag kom inridande på en åsna, han som började sitt liv i en utsatthet som påminner om tiggarnas på gatan. Det är honom du har att tacka för allt det du får under detta nya nådens år och han har något ännu viktigare att ge dig än allt det materiella. Han vill ge dig också en annan sorts nåd, en nåd som förmår tina upp den fattigdom som inte syns på utsi­dan. Han vill inte ta sig in huvudingången i ditt liv, inte där du sopat och pyntat. Nej, han vill tränga sig in ge­nom sprickorna i ditt liv – bara där kan nådens ljus sippra in och föra dig hela vägen hem till dig själv! När vårt mörker får möta Hans ljus – DÅ, först DÅ är det Advent!
AMEN