Julnattsmässa 2008     NÄSTA>
Fågelbergskyrkan julafton 23.30
och Julotta i Stensjökyrkan juldagen07.00 
Stefan Risenfors

GT-text Jes 9:1a, 2-7

Natten skall vika där ångest nu råder.
Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, 
som man jublar när bytet fördelas. 
Oket som tyngde dem, stången på deras axlar,
förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:
Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. 
Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.

Julevangeliet    Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.
" Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk

här som prisade Gud:

  "Ära i höjden åt Gud 
och på jorden fred åt dem 
han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Predikan

- Tänk att ett enda litet barn kan förändra så mycket!

Greta Karlsson tittade förundrat på den lille pojken i sin dotters famn. Hon var fortfarande lite andfådd för hon hade gått av hissen en våning för tidigt och hade fått ta trappan upp från våning 8. Hon begrep fortfarande inte varför det skulle behövas två hela våningsplan för nyblivna mammor på lilla BB i Mölndal – nu när de skickas hem nästan direkt efter förlossningen kan det väl inte gå åt så många rum, tänkte hon.

Det slog henne att hon aldrig hade sett sin dotter Dagmar så lycklig som när hon satt där i sängen med sin lille son i famnen. Och ändå var det bara fyra veckor sedan hon hade fått det där telefonsamtalet. Hon rös fortfarande vid tanken på det där samtalet mitt i natten – det hade kommit från samma unga kvinna som hon nu såg framför sig. Men det var svårt att tro, för den gången var det ett samtal från en förtvivlad människa som inte såg någon mening med sitt liv. Visst hade hon varit berusad och fulla människor säger alltid saker som de inte menar, men bara detta att hennes dotter hade druckit sig berusad i sitt höggravida tillstånd! Det var ju så långt ifrån Duktiga Dagmar man kunde komma. Ja, just Duktiga Dagmar – det var inte bara Greta som använde det smeknamnet utan det hade både lärare och kamrater ofta använt. Dagmar hade ju alltid varit så duktig, så ansvars­tagande och så omtänksam – nästan lite för mycket hade Greta tänkt ibland.

Men så hade allt plötsligt förändrats för fyra år sedan. Dagmar hade jobbat extra som assistent åt en rörelsehindrad flicka, parallellt med sina Chalmers­studier. Hon hade följt med flickan på semester till Spanien ett par veckor, och där hade Dagmar blivit arresterad av spansk polis - för narkotikainnehav!

 Hon blev hemskickad med första bästa plan och hade suttit i förhör också hos svensk polis. Hela tiden hävdade hon att hon var oskyldig men hon var som förbytt. Den öppna, glada Dagmar slöt sig bakom ett skal som blev allt hårdare. Hon avbröt sina studier och jobbet som assistent var givetvis borta efter det som hänt i Spanien. Greta fick inte längre någon kontakt med sin dotter, och när hon någon gång lyckades få henne att svara på sin mobil­telefon, så berättade hon aldrig var hon befann sig. Så småningom förstod Greta att Dagmar hade avbrutit sina studier, sagt upp sitt studentrum och flyttat hem till någon kille.

 Det gick månader utan ett enda livstecken från Dagmar men en eftermiddag hade Greta sett henne gå på en buss i Brunnsparken. Bussen hade hunnit ge sig iväg innan Greta hade hunnit fram, men genom bussrutan såg Greta att Dagmar hade en mörkhårig man bredvid sig.

 Ett år senare stod plötsligt Dagmar utanför Gretas lägenhetsdörr, i sällskap med samme man som Greta sett på bussen ett år tidigare. Nu såg Greta att han måste vara minst 15 år äldre än Dagmar – någonstans i 40-årsåldern. Han hette Sleipner men föräldrarna var muslimer från Irak. Han hade tydligen flytt efter Kuwaitkriget 1990 och så efter några år i Sverige bytte han namn till Sleipner av alla märkliga fornnordiska namn. Enligt Dagmar var det för att han ville distansera sig från sin muslimska bakgrund. I vilket fall blev Greta oerhört glad när hon såg Dagmar därutanför dörren, även om det visade sig att anledningen till besöket var att de behövde någon som gick i borgen för ett lån till ett lägenhetsköp.

 Greta hade trott att förhållandet mellan Dagmar och Sleipner skulle ta slut men nu hade de faktiskt varit sambo i nästan fyra år. Och när Dagmar ringde och meddelade att hon var gravid blev Greta uppriktigt glad. Hon skulle bli mormor! Men så för tre veckor sedan hade det där förtvivlade telefonsamtalet kommit mitt i natten. Dagmar hade varit helt förtvivlad och skrek i luren att Sleipner hade lämnat henne. Han hade tydligen mått dåligt alltsedan han i samband med finanskrisen i höstas fått beskedet att han var en av dem som måste lämna sitt jobb på Volvo. Nu hade han gått hemma några veckor och tydligen var kombinationen arbetslös Sleipner och hög­gravid Dagmar totalt omöjlig. De gav varandra pikar, de missförstod varandra och emellanåt fanns det bara en iskall tystnad mellan dem. Den här kvällen hade Dagmar antytt att Sleipner borde anstränga sig lite mer för att få ett nytt jobb, det hade lett till ett våldsamt gräl som slutade med att Sleipner skrek att han aldrig mer ville se Dagmar. Och ungen visste han inte ens om han var far till, så den kunde hon ta hand om själv! Med de orden rusade han ut ur lägenheten och försvann.

 Det var då Duktiga Dagmar i sin övergivenhet och förtvivlan på egen hand tömde en hel flaska vin, fastän hon hade hört personalen på Mödravårds­centralen tjata om hur farligt alkohol kunde vara för barnet. Och sen hade hon, mitt i den förbannade novembernatten, ringt hem till mamma Greta.

 Greta hade fått invänta första morgonspårvagnen för att kunna ta sig hem till Dagmar den natten, men sedan hade hon stannat hos henne under de fyra veckor som hade passerat.

 Det var bara fyra veckor sedan men när Greta nu såg Dagmar med sin nyfödde son i famnen så kändes det som att det var fyra hundra år sedan. Sleipner hade dykt upp efter några dagar och hämtat lite kläder i lägenheten men då hade han inte sagt ett ord till vare sig Dagmar eller Greta. Och sen dess hade de inte hört av honom. Det var helt obegripligt – han hade ju hoppats så att de skulle få en son och när nu sonen var född så visste pappa Sleipner inte ens om det! Men mitt i detta kaos satt Dagmar och strålade, hon kunde knappt släppa sin son med ögonen, ögon som var konstant fuktiga av en stilla strilande glädjegråt. Nej, Greta hade aldrig tidigare sett henne så lycklig. - Tänk att ett enda litet barn kan förändra så mycket!

 Ja, nu har jag ägnat nästan hela denna julpredikan åt att prata om ett påhittat barn, ett barn som aldrig har funnits. Och detta bara för att kunna lägga lite kraft bakom orden. – Tänk att ett enda litet barn kan förändra så mycket!

 Jag tror inte att Jesusbarnet är påhittat, troligen är berättelsen lite utsmyckad ungefär som en släkthistoria som dras för ständigt nya generationer. Men jag tror verkligen att Jesusbarnet har funnits och jag tror att Han var Guds son på ett alldeles särskilt sätt. Jag tror också att Han förkroppsligade kärleken på ett sätt som kärleken aldrig tidigare eller senare blivit förkroppsligad på jorden. Jag tror helt enkelt på det som kyrkan i 2000 år lärt om Jesus och jag tror inte att det bara beror på att jag som präst i någon mån har betalt för att tro!

 På ett sätt skulle man kunna säga att jag och Göran Greider har motsatt relation till Jesus. Göran Greider är vänstersosse och chefredaktör för Dalademokraten. För några år sedan mötte han Jesus. Ja, han är övertygad om att det verkligen var Jesus som plötsligt befann sig i samma rum som han. Greider talar idag om ett före och efter det här mötet och han menar att han har ett slags relation till denne Jesus. Men han kallar sig inte kristen och han vägrar tro på något av den dogmatik som kyrkan byggt upp kring Jesus.

 För mig är det ungefär tvärtom. Jag har aldrig mött Jesus på det där påtagliga sättet, men ändå är jag säker på att han existerar. Och dessutom har jag inga större bekymmer med den kristna dogmatiken. Inte för att jag tycker att den ger en särskilt bra bild av vare sig Jesus eller Gud och ibland tar den sig på alldeles för stort allvar. Men för mig fungerar alla dessa dogmer ungefär som skuggbilder på en tältduk. De är inte verkligheten men de har något slags samband med den verklighet som finns där på andra sidan tältduken, och när jag en gång kryper ut ur det här jordiska tältet räknar jag visserligen med att bli överraskad men bara på ett positivt sätt.

Förmodligen är jag svårt indoktrinerad av en kyrklig uppväxt och jag kan ju lika lite som någon av er vara förutsättningslös när jag hör julevangeliet och andra bibliska berättelser. Det vi hör och läser tolkar vi ju hela tiden omedvetet genom ett raster skapat av våra livserfarenheter. Därför tolkar vi också samma berättelser väldigt olika. Det är ofrånkomligt och högst mänskligt. Men för somliga är det hotfullt. I en alltmer otrygg och hotfull värld tilltar den här talibaniseringen av alla religioner. Den sanning du funnit hotar den sanning jag funnit och därför måste jag med alla medel bekämpa inte bara din sanning utan också dig! – Så lyder talibanens verklighetsbeskrivning vilken religion han eller hon än tillhör

Jag tror att när Jesus hör sådant så känner han sig lika hemlös som Josef och Maria kände sig inför alla fullbelagda härbärgen i Betlehem. Jag tror att han känner sig utestängd i alla slutna sällskap där talibaner trivs och tvivlare lider. För visst fanns det tak och väggar på det där stallet i Betlehem som blev hans första bostad. Men det gick inte att låsa och där var ett ständigt spring av får och oxar och herdar och österländska astrologer och frågan är om inte också Göran Greider var där och sprang!. Ingen behövde något trospass för att komma in men alla kände värmen som strålade ut från det nyfödda barnet – Tänk att ett enda litet barn kan förändra så mycket! 
AMEN