Ett nådens år

Högmässa i Stensjökyrkan 1:a advent 2012
Stefan Risenfors

Gammaltestamentlig läsning -
Sakarja kapitel 9, vers 9 - 10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Epistel -
Johannes uppenbarelse
kapitel 3, vers 20 - 22

Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!”

Evangelium - Evangeliet enligt Matteus kapitel 21, vers 1 - 9
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem. ”Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: (SÅNG:)
'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden!

Beredelsetal

Vi firar högmässa idag, som vanligt här i Stensjökyrkan. Det betyder att det är nattvardsfirande och jag tror mig veta att en del av er tycker att det borde vi undvika på Första söndagen i Advent för då kommer det så mycket folk och för många av dem är nattvarden något konstigt… Och kanske är det så att en del av er inte tänker delta i nattvardsmåltiden. Givetvis är det frivilligt men jag vill ändå hälsa er välkomna till måltiden för nattvarden är inte bara till för de särskilt mycket troende.

 Det är nästan tvärtom – bland allt det som vi får bära fram och överlämna till Gud i nattvarden så finns också våra tvivel. Den kanadensiske poppoeten Leonard Cohen sjunger: There´s a scratch in everything – that´s where the light gets in! Det finns en spricka i allt – det är där ljuset sipprar in! Och just så är det med nattvarden: Finns det en skråma i din rustning, finns det en gnutta tro i ditt tvivel eller kanske bara ett korn av tvivel på ditt tvivel så kan den sprickan vara en öppning stor nog för det där Mysteriet som förklätt sig till bröd och vin!

Jag vill bara att du ska veta att du är välkommen! Och du är välkommen också om den syndabekännelse som kommer nu skulle vara något helt annat än de ord du skulle använda för att beskriva skråman i ditt liv. Men vi som känner igen oss i orden kan nu be och bekänna…

Predikan

I Sverige har vi en kung – Carl XVI Gustaf. Carl ska inte stavas med K utan med C, 16:e ska skrivas med romerska siffror och Gustaf ska inte sluta med ett v utan med ett f. Dessutom heter han inte bara Carl Gustaf utan också Folke Hubertus. Det låter inte som vem som helst och det är ju precis det som är meningen – kungen ska verka lite annorlunda, lite finare, lite förnämare än vanligt folk. Sen vet vi ju att han ändå är rätt vanlig, vår kung. Han gör misstag, som vi alla gör. Han stavar fel och han stakar sig och ibland är han på fel ställe på fel tid på dygnet tillsammans med fel människor. Kungen har behov av att vända blad emellanåt – men det har vi kanske alla – också vi behöver lägga misstag bakom oss och försöka börja om på nytt. Jo, han är rätt mänsklig vår kung, även om han stavar Carl med C och heter Folke Hubertus.

Och hur skulle han kunna vara något annat? Han är ju en människa precis som vi andra! Men det är därför det är så viktigt med all den där pompan och ståten runt omkring honom – uniformer, parader och hästdragna vagnar – det behövs för att ge sken av att han är något särskilt, något finare, något förmer. För vi vill ju att han ska vara inte bara lite utan mycket annorlunda och mycket finare än vem som helst. Men när han nu inte är det så måste man liksom dölja vanligheten och klä upp honom på det där viset. Och så har det varit med alla kungar i alla tider – man behöver kamouflera det faktum att de är vanliga människor.

Men i våra bibeltexter idag hörde vi om en annorlunda kung, för han beskrevs ju faktiskt som en kung i alla tre texterna vi hörde:

1.      GT-texten: Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig…

2.      Episteltexten: Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron,…

3.      Och sen det där i evangeliet med folket som lägger palmkvistar och kläder på marken där han rider fram.

Men med Jesus var det tvärtom jämfört med vanliga kungar – han försökte inte dölja sin vanlighet bakom några tjusiga uniformer. Om man med vanliga kungar tvingas genomskåda pråligheten för att upptäcka vanlighe­ten så var det tvärtom med Jesus. Med honom behövde man genomskåda vanligheten för att upptäcka att han inte bara var en vanlig människa utan också en alldeles särskild hälsning från himlen – någon som förtjänade att kallas Guds Son.

Låt oss nu för ett ögonblick återvända till vanliga kungar men bortse från vår egen svenske kung eftersom han inte har någon riktig makt och därför är lite av en låtsaskung. Förr i världen hade ju kungar verklig makt men eftersom de inte heller då var smartare än vanliga människor så fick man skrämma folk till lydnad för kungen. Man skulle kunna säga att kungarna inte var några verkliga auktoriteter utan skapade auktoriteter där man försökte få folk att tro att kungarna verkligen visste bättre än vanligt folk trots att de inte gjorde det. Och på den tiden gjorde man faktiskt på samma sätt med Jesus – åtminstone här i Sverige tvingade man folk att tro på honom och att lyda hans bud. Och jag tror att Jesus aldrig har känt sig så obekväm i Sverige som just då – då när folk tvingades till kyrkan och straffades om de bekände sig tro på något annat än kristendomen. Då när Jesus förknippades med makt, förtryck och överhet. Då försökte man göra honom till en vanlig kung, en sådan som behöver pumpas upp med makt och härlighet för att fruktas och lydas.

Men jag tror att Jesus trivs mycket bättre i Sverige idag – när han inte har en massa mäktiga män som tvingar folk att buga sig för honom utan när han får vara kung i egen kraft, i egen auktoritet. För han har nämligen så det räcker av den varan – han behöver inga försvarsadvokater, han behöver inga hädelseparagrafer för han äger något som är så oändligt mycket starkare än världens alla maktmedel – han äger Sanningen! Och om detta berättar han själv i en kort särskild predikotext för den här söndagen och den vill jag läsa nu, den är hämtad från Johannesevangeliets 18:e kapitel:

Jesus sade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst."

Det här betyder att min uppgift som präst inte är samma uppgift som en reklammakare eller propagandaminister. För deras uppgift är att förstora och förhärliga – att liksom måla den där produkten eller det där partiet i guldfärg så den eller det ser märkvärdigare ut än vad den är. Min uppgift som präst är egentligen precis tvärtom – att skrapa lite på ytan, att blottlägga den där sprickan i allt det där som ter sig så vanligt i kyrkan så att ni ser att all den här vanligheten döljer något som glimmar och som faktiskt är guld, rent andligt guld. Det guld som vi brukar stava utan L så det blir GUD.

Om Jesus är sanningen om livet så har jag en oändligt mycket tacksammare uppgift än vilken bilhandlare som helst. De kan vara livrädda för tester och statistik som visar att deras bilmärke är ungefär lika bra som de flesta andra, de kan vara rädda för sanningen. Men jag behöver inte vara rädd för några kritiska granskningar eller några aldrig så högljudda ateistiska huma­nister för jag vet ju att den Jesus jag tror på ÄR sanningen. Det betyder inte att jag eller Svenska kyrkan har förstått honom rätt på alla punkter, vi kan mycket väl ha fel också på viktiga punkter. Men jag är ju inte här för att sälja kyrkan – jag är här för att visa på Jesus - den Jesus som inte ryms i någon enskild kyrka, den Jesus som trotsar alla definitioner och avgräns­ningar. Det enda jag vet är att den kyrka jag representerar har för mig öppnat dörren till den största sanning jag mött i mitt liv. Så pröva honom! Se vad han går för! Provkör honom! Låt honom genomgå det hårdaste test du kan tänka dig – att följa dig rakt ner i ditt livs mörkaste landskap och djupaste längtan! Skulle han då svika dig så är jag beredd att åka ner till Kållered, bryta mig in på Sabemas grustag och sno deras största grävare för att köra upp till Gunnebogatan och riva den här kyrkan. För om Jesus inte tål att testas mot ditt liv så har den här kyrkan inget som helst existens­berättigande! … Så låt honom under detta nya Nådens år få rida in i ditt liv – du har inget att förlora annat än en kyrkobyggnad som utan honom ändå vore helt värdelös!
AMEN

NÄSTA PREDIKAN 1:A ADVENT 2014>>