Friheten i kristus

 12:e sönd eft Trefaldighet, 1:a årg 2018-08-19

Högmässa i Stensjökyrkan kl 10  NÄSTA>

GT– 2 Mos 4:10-17

Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.” Men Mose vädjade: ”Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.” Då blev Herren vred på honom och sade: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.”

 

Epistel – 2 Kor 3:4-8

En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst!

 

Evangelium – Mark 7:31-37

Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” (det betyder: Öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.”

Beredelseord

I dagens GT-liga text möter vi Mose som försöker slingra sig undan det uppdrag Gud vill ge honom. Han hänvisar till talsvårigheter. Så här säger han till Gud: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.”

Han säger på det viset trots att Gud alldeles innan på flera sätt har demonstrerat sin makt genom flera märkliga mirakler. Man kan tycka att han borde inse att Gud kan ge honom också förmågan att tala. Men hur är det då med oss? Hur ofta har vi diskvalificerat oss själva för uppdrag som vi tycker att någon borde utföra. Någon som är bättre på att prata, någon som är mer intelligent, någon som har de rätta kontakterna, någon med makt och inflytande, någon som inte är så blyg som jag. Av dagens GT-liga text lär vi oss att den sortens ursäkter kan vara ett sätt att fegt fly undan. För om vi känner kallelsen och tro då inte att en kallelse måste handla om ljussken och änglauppenbarelser. Nej, en kallelse kan utgöras av att du helt enkelt ser ett behov, ser att något behöver göras. Om vi alltså känner kallelsen, om än aldrig så svagt, så måste vi fråga oss om det inte är så att det är oss Gud vill använda, trots våra handikapp och svagheter. Precis som med Mose har Gud makt att ge oss alla resurser vi behöver. Men det krävs först ett ja från vår sida. Kanske ett darrande, bävande ja. Kanske ett knappt hörbart ja – det kan vara tillräckligt för att oanade gudomliga resurser plötsligt ställs till vår tjänst.

Låt oss be och bekänna alla de gånger vi flytt vår kallelse med den där ynkliga ursäkten: Varför just jag? Låt oss be och bekänna…

Predikan

I dagens evangelium finns ett par detaljer som kanske måste förklaras. Det första är det här med att Jesus spottar och sticker fingrarna i den döves öron. Det låter märkligt men i den folkliga läkekonsten på Jesu tid så var saliv en vanligt förekommande ingrediens. Modern forskning har visat att åtminstone djursaliv innehåller ett milt bakteriedödande ämne så vi kan utgå från att det fanns en praktisk nytta bakom användandet av saliv. Men det Jesus gör är inte nån medicinsk normalbehandling mer än till de yttre formerna. Han utför ett mirakel men klär miraklet i normala medicinska kläder. Dessutom står det att folket bad Jesus lägga sin hand på mannen och också här kan vi hänvisa till modern forskning som visar vilken starkt positiv effekt kroppslig beröring har på sjuka.

Det andra svårbegripliga i berättelsen är att Jesus förbjöd folket att berätta om underverket. Det här händer på flera ställen i evangelierna och det brukar benämnas Messiashemligheten. Det kan verka konstigt att Jesus inte vill att berättelser om hans underverk ska spridas. men kanske är det för att Jesus ville undvika sensationslysten ryktesspridning. Kanske ville han ge människor chansen att bedöma honom utifrån ett eget möte med honom själv istället för att de från början skulle vara präglade av mer eller mindre trovärdiga rykten.

Den här tolkningen är inte alls självklar men det kan ha handlat om ett försök att begränsa den förförståelse som så ofta skapar problem i mänsk­liga möten. Detta att vi i förväg har definierat en människa utifrån andras berättelser, andras upplevelser – Jesus vill komma i dialog med varje människa. Han vill vara ett DU och inte ett DET – han vill möta dig ansikte mot ansikte. Den andra möjliga orsaken till Messiashemligheten skulle kunna vara att det handlar om timing som det heter på engelska, eller kairos som det heter på grekiska. Detta att saker ska ske vid rätt tidpunkt, när tiden är inne. Kanske menade Jesus att det var för tidigt att berätta vitt och brett om hans arbete. Ja, det finns flera möjliga förklaringar till Messias­hemligheten men vi vet inte säkert, den förblir något av ett mysterium.

Men då återstår frågan hur vi förhåller oss till mysterier. Blir vi bara irriterade över något vi inte förstår eller gör det oss bara mer intresserade? Jämför två filmer – en lättsmält komedi av Lasse Åberg och en betydligt mer svårtuggad film av den ryske filmskaparen Andrej Tarkovski. Komedin förstår vi omedelbart, den skattar vi åt men är färdiga med direkt när vi har sett den. Tarkovski-filmen dröjer sig däremot kvar efteråt för den är fylld av ett dunkelt symbolspråk. Själv gillar jag det där att inte riktigt bottna i en film, att ana att det finns mer att upptäcka, mer att utforska. Och jag tänker på samma sätt med Jesus. Jag gillar att Jesus ibland uppför sig märkligt. Jag uppskattar att han säger saker som jag inte förstår för det påminner mig om att jag aldrig blir färdig med Jesus. Det finns alltid mer att upptäcka så för mig är Messiashemligheten en nyttig påminnelse om att jag aldrig har definierat Jesus, om att han spränger alla våra dogmer och definitioner.

Saliven och Messiashemligheten – då har vi åtminstone kommenterat de båda knepigheterna i texten men låt oss då gå över till själva underverket. Jesus gör alltså en döv man hörande. Döva får ju också problem med talet eftersom de varken hör hur andras eller deras egen röst låter, så den här mannen kunde inte heller tala riktigt. Han hade aldrig hört orden och då hade han inga ord att ge vidare. Man kan inte ge vad man inte först har tagit emot. Det som kommer ut är det som först kommit in, och kommer inget in så kan heller inget komma ut.

 

Kanske har vi här också en ingång i dagens tema Friheten i Kristus. Om min bild av frihet är präglad av hur ordet oftast används i vårt språk så kanske jag tror att frihet handlar bara om detta – att kunna gå vart jag vill, att kunna säga vad jag vill, att få rösta på vilket parti jag vill, att få välja vilket elbolag, vilken teleoperatör och vilket tandkrämsmärke jag vill. Och visst en del av det där är viktiga friheter, det ska vi särskilt minnas såhär några veckor före valet – alla människor får inte fritt välja sina politiker. Men den här söndagen handlar om en ännu större frihet, en ännu djupare frihet och därför är rubriken för söndagen inte bara Frihet i obestämd form, utan det handlar om en frihet i bestämd form: Friheten, och närmare bestämt Friheten i Kristus.

Den döve kunde inte heller prata för han hade aldrig hört några ord. På samma sätt kan du inte veta vad den här friheten i bestämd form handlar om, ifall du inte på något sätt mött den friheten utan bara den där frihet som det talas om på valaffischerna. Det räcker inte att jag som präst står här och påstår att det finns en ännu djupare frihet i Kristus för du förstår ändå inte om du inte på något sätt hör det från Jesus själv. Och då är vi där igen – i detta att Jesus vill bli ett DU för dig. Han vill möta dig i en direkt dialog där han får tala rakt in i ditt hjärta, rakt in i ditt liv. Kalla det bön, kalla det meditation, kalla det dagdrömmar eller kalla det vad du vill: detta att du ger plats för Jesus i dina tankar, ofta och regelbundet. De flesta av oss behöver avskildhet och kanske tystnad för att det där ska kunna äga rum men andra kan ha ett pågående inre samtal med Jesus mitt i ett brusande folkliv. Fast emellanåt tror jag alla behöver också den totala avskildheten, att göra som Jesus gjorde med mannen i evangeliet – han drog sig undan med honom, han tog honom avsides, står det. Du behöver också ibland bli helt ensam med Jesus för det är bara då han kan viska det där ordet Effata in i ditt hjärta. Och det är först då du kan begripa det, när det är riktat till dig och bara till dig! Då kan du börja ana vad det är för frihet som han erbjuder, friheten bortom alla andra friheter – en frihet som trotsar alla yttre bojor, en frihet som kan vara lika stark även om dina yttre omständigheter så skulle vara att du befinner dig i fängelse. Inga murar kan stänga in den frihet som finns i Kristus!

Men du behöver bli ensam med Jesus, precis som med den döve mannen så behöver ni gå avsides för att du ska kunna uppfatta hans Effata. Du har en möjlighet till detta under bönedygnet i Fågelbergskyrkan nästa helg och du får ytterligare en möjlighet på den retreatdag som vi planerar senare i höst. Det finns också mängder av flerdagarsretreater för dig som har praktisk möjlighet och jag kan berätta om dem efter gudstjänsten om du är intresserad.

Men det viktigaste den här söndagen har att förmedla det är tron på att det finns en djupare frihet än den du och jag hittills har upplevt – en djupare frihet i Kristus! AMEN