1:a  advent, andra årg. 2000           NÄSTA> 
Högmässogudstjänst i Stensjökyrkan

Stefan Risenfors

Predikotext andra årg.
Jesus sade till Pilatus: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst."

Predikan
"Men nu är mitt rike av annat slag." 

Den här texten är hämtad ur ett samtal mellan två män. Det är inget vanligt samtal eftersom situationen är den att det kejsarens mäktige representant Pilatus håller på att förhöra en fånge, en fånge som kommer att vara avrättad inom några timmar. Makten och den dödsdömde alltså, i ett samtal där det borde vara alldeles uppenbart vem som befinner sig i överläge och vem som befinner sig i hopplöst underläge. Det är det också - men det är uppenbart åt precis motsatt håll mot vad man kunde vänta sig! Den som har kontroll över situationen är den dödsdömde Jesus, medan Pilatus håller på att tappa all kontroll. Pilatus är klämd mellan en rasande folkmassa, sin rädsla för kejsaren och sitt eget samvete. Här möter han en man som borde tigga om nåd, som borde göra allt för att urskulda sig, som borde vrida sig som en mask i underdåniga vädjanden för sitt liv, i ursäkter och undan-flykter inför den som har makten över hans liv och död! Men han möter en man som inte på nåt sätt förnekar det man anklagar honom för, som tvärtom tydligt bekräftar att han är en kung men med ett rike av annat slag.

Medan Pilatus är ett tidlöst exempel på den rädsla som alltid finns bakom varje form av pansar, så är Jesus den som här förkroppsligar den nya Människa som Bibeln talar om. Den människa som ser ett mönster i tillvaron, som ser också sitt eget lidande och nederlag som en ofrånkomlig del av detta mönster. Han är ju kung i ett rike av ett annat slag - ett rike där det som ser ut som nederlag kan vara segrar och där det som ser ut som segrar kan vara nederlag!

Ibland har vi svårt att minnas detta också här i kyrkan - detta att Jesu rike är av ett annat slag. Vi har så lätt för att börja räkna på det vanliga sättet där framgång är det som ser ut som framgång och motgång är det som ser ut som motgång. Där den här söndagen med överfylld kyrka givetvis är mycket viktigare än någon sömnig sommarsöndag med 13 personer i kyrkbänkarna. Men det är kanske precis tvärtom - det är kanske den sömniga sommarsöndagen som är årets allra viktigaste gudstjänst! Det är kanske där Gud bryter igenom försvaren hos en enda liten människa som inte orkade höja garden just den här gudstjänsten när hon inte hade väntat sig nånting av sitt kyrkobesök!

Inte så att vi ska sluta glädja oss åt den synliga framgången, men så att vi ska spana efter segrar för Guds rike också i det som ser ut som nederlag!

"Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." 
Så sade Jesus till Pilatus i förhöret. Vi har inte med fortsättningen i dagens text, men där svarar Pilatus: Vad är sanning?

Också här är Pilatus exponent för något tidlöst - skepticismen. Pilatus var romersk medborgare och romarriket var under den här tiden ett verkligt pluralistiskt samhälle, inte minst när det gällde religion och filosofi var mångfalden enorm! Så varför skulle Pilatus tro just på Jesus - ännu en av dessa, mer eller mindre galna, självutnämnda Messiasgestalter.

Men även om Pilatus fråga var typisk för sin tid och sin kultur, så är den kanske ännu mer vanlig idag: vad är sanning? I denna kakafoni av spretiga budskap, där så många talar med så mycket övertygelse och engagemang - varför skulle man tro på just dom som säger att det finns en Gud? Särskilt som dom sannerligen inte talar med en röst utan är splittrade på dussintals religioner, hundratals samfund och tusentals traditioner! Varför just Jesus och varför just den Jesus som predikas just här? Vad är sanning?

Pilatus tidlösa fråga är på en gång väldigt sund och samtidigt livsfarlig! Visst är det bra att ifrågasätta! Visst är det bra att ha en sunt skeptisk attityd till allt från pensionsfonder till gudsbilder! Och åtminstone min generation är medvetet fostrade till kritiskt tänkande på livets alla områden - vi köper inga auktoriteter rakt av! Allt och alla ska prövas - alla från TV-chefen till ärkebiskopen! Även om man ibland talar om de lydiga svenskarna som är snällast i klassen i EU och som lydigt sväljer varje nytt påbud uppifrån, så finns det åtminstone i de yngre generationerna en tydlig skepticism mot allt och alla! När det gäller politik så förenas ofta den här ifrågasättande attityden med en känsla av uppgivenhet: Visst är det fel men det går ändå inte att göra något åt! Men när det gäller individuella val som t ex val av livsåskådning, så får skepticismen fullt genomslag på ett sätt som också gör den livsfarlig. Den där ständigt närvarande frågan Vad är sanning? kan nämligen få en människa att skolka från livets allra viktigaste val.

Tänk er bilden av ett cykelhjul. Tänk er att hjulet är en symbol för hela tillvaron. Tänk er att Gud är navet, tillvarons centrum. Tänk er att vi människor rör oss ute på fälgen där det går ett antal ekrar in mot centrum. Tänk er att dessa ekrar är en bild för ett antal religioner och livsåskådningar som alla leder till en och samme Gud. Föreställ er sen Pilatus med sin fråga där ute på fälgen: Vad är sanning? Han kommer att irra omkring där ute på fälgen hela livet, han kan ju inte bestämma sig för någon eker - för då skulle han ju lika gärna kunna välja en annan…! Vad är sanning? - den frågan kan leda till att livets viktigaste val aldrig blir gjorda!

Sören Kirkegaard, existentialismens anfader, hävdade ju att det allra viktigaste för en människa var att hon gjorde sina existentiella val. Vad hon valde var enligt Kirkegaard inte lika viktigt! Och enligt cykelhjulsbilden har han ju rätt - huvudsaken är att man börjar kämpa mot den centrifugal-kraft som ständigt pressar oss alla utåt, ut i vår egen och tillvarons ytliga periferi. Vilken eker vi klättrar inåt på är kanske inte det viktigaste så länge vi klättrar, så länge vi gör motstånd mot den djävulska centrifugalkraften. Det farliga är att låta skepticism och ifrågasättande bli en ursäkt för att slippa välja, för att bli kvar på den bekväma men förlamande fälgen i tillvarons utkant!

Det handlar nämligen om livet - det handlar om alla dessa dagar som kommer och går och som en gång kommer att visa sig vara våra liv. Det är allvar - att inte välja betyder att välja bort livet! På samma sätt som de nödställda i vattnet efter Estoniakatastrofen inte frågade efter vilken helikopter det var som hängde ovanför dom med en räddningslina mot vattenytan. På samma sätt som när nordvietnameserna höll på att inta Saigon i april 1975 - de flyende amerikanerna från ambassadtaket brydde sig inte särskilt mycket dom heller vad det var för helikopter så länge dom kom ifrån det brinnande infernot i Saigon.

Det är den sortens val det handlar om, ett livsavgörande val där det livsavgörande momentet består i att ö h t välja. När Jesus säger att han vittnar för Sanningen så är det inte någon liten godtycklig vardagssanning, utan det handlar om Sanningen med stort S. Så låt då inte den där Vad är sanning?-frågan förlama dig, utan gör ditt val! Det största misstaget är alltid att inte välja - varje val för dig närmare Sanningen, närmare Livet och närmare Gud! 

AMEN